Aftonbladet – 17 april 1868, sida 2

bankernas sedelutgifning på metallisk valuta, mäste först det grundlagsstadgande upphäfvas, som förklarar att papper är mynt. Detta har varit insedt och erkändt af alla som, med något anspråk på omdöme och auktoritet, yttrat sig i detta ämne, och det framhölls isynnerhet med mycken bestämdhet af det vid förra riksdagen nedsatta särskilda utskottet för jordbrukets angelägenheter. Vid denna riksdag har en motion bl ickt om åstadkommande af den grundlags ändring, som utgör vilkoret för den önskade reformen med afseende å privatbankernas sedelutgifningsrätt. Förslaget har blifvit tillstyrkt af konstitutionsutskottet och förklarades i går af första kammaren, med 65 röster mot 33, böra hvila till grundlagsenlig behandling vid 1870 års riksdag. Men andra kammaren skall afslå det, så befallde åtminstone Dagligt Allehanda för i går, och s iet dertill är påtagligen, att förslaget råkat blifva väckt af en person, som mer än hvarje annan är Dagligt Allehanda förhatlig. Saken är, såsom man sett, i sig sjelf ofantligt k och reformen bör icke af någon önskas gare än af dem, som vilja en förändrad grund för de enskilda bankernas sedelutgifning. Det blir således nu ett intressant tillfälle att utröna, huruvida majoriteten inom andra kammaren förmår att skilja sak från person, eller hnruvida den skall på Dagligt Ailehandas ordres vid denna riksdag votera i en riktning alldeles motsatt den, som kammaren hyllade förlidet är, då den enhälligt godkände det särskilda utskottets yttrande i ämnet. De skäl, som ur tidsenlighetens synpunkt anföras mot reformen, förfalla alla vid en erinran derom, att ingen faktisk påföljd af grundlagsändringen eger rum förr ä förordningen af den 1 Mars 1830 blifvi drad i den ordning, som för civillags tande finnes föreskrifven, samt att riksdag och regering således hafva sig öppet både att tillse när en lämplig tidpunkt kan vara inne att ändra nämnde lag, och att sätta ändringarne af densamma i behörigt samband med reformer i privatbankslagen.