Aftonbladet – 16 april 1868, sida 2

men hvilka aldrig få mer af mannen än enj skäggbevuxen haka och försilfrade lockar. Drägten, halft civil, halft militärisk, bestod af en mörkblå uniformskappa, släpmössa samt grå väst och dito underkläder. Klädespersedlarne voro samt och synnerligen nästan trådslitna, men omsorgsfullt borstade; mössan med sin brutna läderskärm satt helt kokett på sned och den urblekta kappan var draperad med en viss elegans. , Ett pikant infall i sanning att välja just denna aflägsna plats för vårt mötel yttrade den nykomne, i det han skrattande räckte den unga flickan handen till helsning. Hvem helst som ser oss tillsammans skulle väl svärja på att vi hade ett rendez-vous, synnerligast om det par hasard vore någon som kände mig. Den talande skrufvade peruken med en inbilsk min och fortfor: Den kära, gamla Hagaparken! huru lifligt påminner den mig icke om otaliga galna äfventyr... Dem jag förmodar satt min far icke anser lämpligt att meddela sin dotter,, afbröt den unga flickan allvarligt, nästan strängt. Mycket riktigt anmärkt... Bevars! hur kan du väl tänka?... Afventyr är ett ord, som alls icke bör få finnas i en ung flickas ordbok. Dygd och oskuld äro visst i det stora hela ingenting annat än okunnighet. Dock må du icke tro, din lilla skälm, attl jag tänker bikta mig för dig. En gång när du blir gift, deremot, då inträder ett olika förhållande. Unga fruar... , Jag får be er, min far, att ombyta samtalsämne! Den unga flickan gjorde en rörelse af otålighet. Som du behagar. Till en början: hvad ir det du egentligen önskar af mig, eller i hvad afsigt ville du träffa mig just här? Jag längtade efter ett ost rt sämtil met