Aftonbladet – 15 april 1868, sida 3

Sättet att åstadkomma en allmän frivillig folkbeväpning, medger ej tiden att här föreslå. Jag inskränker mig derföre att uttala ordet före såsom tillräckligen antydande den väg, på hvilken målet skall ernås. En uppmaning, att för den här afhandlade angelägenheten bilda en för hela landet gemensam förening, kan ej undgå att finna gensvar i hvarje fosterländskt sinne. RBättegångsoch Polissaker. Laourellska mor På rådhusrättens sjette afdelning fortsattes i går förhöret med Margareta Larsson och Friberg. Den förra fick, sedan protokollet för senaste rättegångstillfället blifvit justeradt, redogöra för åtskilliga omständigheter före och efter mordets begående och öfverensstämde hennes uppgifter i alla väsentliga delar med hvad hon förut be ttat. I afseende på anklägelserna mot Friberg vidhöll Larsson hvad som uppgifvits i den till Svea hofrätt ingifna skrift, att hon beljugit honom. Hon erkände, att det blifvit en sådan vana hos henne att ljuga, att hon hade svårt att säga sanning. Först på onsdagen påstod hon sig hafva fattat beslutet att mörda Laurell, härtill lockad af den föreställninghon hyste, att Laurell skulle vara rik. Genom att skaffa Friberg tilligar, hade hon hoppats kunna göra honom välvilligare stämd mot sig och komma honom att glömma den ovilja han hyste mot gesällen Lindström, med hvilken Larsson, såsom förut blifvit omnämndt, plägat ett förtroligare umgänge. Friberg, som förchemtades efter slutadt förhör med Larsson, fick äfven besvara några frågor, som gjordes honom af rättens ordförande. Till detta förhör voro för öfrigt kanslisten Holmblad, såsom ombud för målsegandena, och hustru Jonsson, hvilken förut hörts som vittne i målet, inkallade. Den sistnämnda upplyste på derom framställd fråga, att hon funnit Margareta Larsson vara så lögnaktig, att hon knappast talat ett sannt ord. Någon ny upplysning vanns icke, och uppsköts målet till nästa tisdag. — Försnillningarne å Långholmen. Vid samma afdelning förevar i går ånyo ransakning i detta mål, vid hvars pårop häktade sergeanten Wiberg förehemtades. Vice häradshöfdin L. Möller uppträdde såsom hans rättegångsbiträde, och tillstädeskom å kärandesidan tillförordnade åklagaren, v. häradshöfdingen C. H. Odelberg. Majoren Tellander var ej till detta förhör kallad. rkställd protokollsjustering gjorde häfding Möller, med stöd af 11 och 12 paraa 23 kap. strafflagen, invändning mot rätrighet att upptaga och pröfva målet, för NT rö mm Sn RR STEN dt som detsamma rörde Wiberg, enär denna pröfning, enligt häradshöfding Möllers åsigt, till; hörde kammarrätten. Efter en stunds öfverlägging förklarade domstolen, att den instundande rdag ville meddela yttrande öfver nämnde invändning, hvarefter Wiberg åter nedfördes i häktet. Landtbrukaren J. Molin, mot hvilken tillförnade åklagaren ansett sig böra föra talan med anledning af de vedaffärer Molin haft med Edman under loppet af åren 1863, 1864 och 1865, och som nu var tillstädes, fick härefter företräda och äfvensom expeditionssekreteraren Vonugt och fabrikör Behrling, hvilka so ttnen blifvit inkallade. Mot hr Molin har blifvit angifvet, att å 3 famnar ved fattats i leveranser, vv dT 0 NÅ 0 rer oaktadt 2 3 som han gjort till Långholmen, han likväl i fångvårdsstyrelsen uppburit liqvid äfven för de felande Härpå genmälde hr Molin, att han till Edman kontant betalat skilnaden, enligt dennes tillsägelse. Det hade icke fallit hr Molin in att ka på, att Edman ej varit berättigad härtill, helst Edman för Molin uppgifvit, att han uppköpt det bristande antalet famnar, för att fylla leverann. Vidare bade åklagaren åtalat hr Molin derför, att denne, ehuru han skulle egt kännedom m, att en vedleverans på 33:s famn Pf Edman rsålts till expeditionssekreteraren Vougt och faör Behrling, likväl uppburit liqvid för nämnde verans i fångvårdsstyrelsen. Hr Molin förkla; att han bärom ej egt vetskap. Gjord uppksam på, att han Åå denna last erhållit tvenne qvittenser, undertecknade af hrr Vougt och Behrling, förklarade hr Molin saken på det sätt, att han ej sett på underskrifterna å qvittenserna, utan antagit, att dessa såsom vanligt varit undertecknade af Wiberg eller Edman. N Hr Vougt uppgaf, att han, som stundom anlitat Edman att för sin räkning göra veduppköp, fått ig genom Edman tillsänd en last på 33:s famnar. Som hr Vougt icke behöft mer än 18 famnar, hade han, som tillfälligtvis sammanträffat med fabrikör Behrling, erbjudit honom att köpa de iterstående 15 famnarne. Hr Behrling upplyste, att han mottagit och till hr Vougt betalt nämnde ved, utan att känna till transaktionen mellan hrr Vougt och Edman, med hvilken sistnämnde hr Behrling ej haft något att skaffa. Efter slutadt vittnesförhör, anhöll åklagaren, att till nästa rättegångstillfälle få inkalla majoren Fellander och kapten Höckert. Rätten förklarade sig nästkommande lördag, i sammanhang med yttrandet om dess behörighet tt ransaka i målet, såvidt det rörde Wiberg, äfven vilja yttra sig om nämnde yrkande. — Öfverkörning. En åkardräng, vid namn Anlers Fredric Andersson, stod i dag tilltalad i por iskammaren, för det han, som sistlidne lördag vait sysselsatt att köra sten till Carl XII:s torg, på aftonen, efter att ha afstjelpt ett lass, färdats 4 våldsamt fram att ett äldre fruntimmer, hvilket kulle passera tvärtöfver östra alleen, dervid blef ;fverkördt samt så illa skadadt att fara lärer vara ör dess lif. Som de vittnen, hvilka blifvit incallade, icke kommo tillstädes, så uppsköts målet ill fredagen; och förklarades åkardrängen Anlersson skyldig träda i häkte, enär han, som blifit Skild ur sin tjenst, nu saknade anställning och rostad. N — Mordet i närheten af Rotebro. För en längre id, sedan omnämndes i denna tidning, att en hemnansbrukare vid namn Björkman den 29 sistlidne september på aftonen blef ihjelslagen ett stycke rån Rotebro gästgifvargård. För delaktighet i rottet misstänktes åtskilliga jernvägsarbetare, vilka kort förut inne å krogen varit i gräl med sjörkman. En af dessa, Petter Andersson Spjut, att länge häktad och undergick ransakning å ärvarande länscellfängelse, men blef slutligen på rund af sitt nekande och i brist af bevisning tälld. på fri fot. Björkmans baneman troddes ara en annan jernvägsarbetare vid namn Anders )isson, men denne beredde sig dagen efter mordet illfälle undandraga sig kronobetjeningens efterpaningar samt afvek från orten. Anders Olsson, k! om under den med Spjut hållna ransakningen eferlystes, utan att man kunde få reda på honom, z träffades slutligen i sin hemort uti Skaraborgs samt hitförpassades och har nu tvenne gånger ndergått förhör. Han har liksom Spjut envist örnekat all delaktighet i brottet. , Förliden lördag neddelade rätten utslag i målet, och dömdes Olson, som erkänt sig hafva inne å krogen våldfört ig å Björkman, att hållas till 2 månaders straff: rbete. : I brist af bevisning blef han frikänd från nsvar för mordet. — Poststöld. Halmstad den 11 April. Vid den tisdags e. m. fortsatta ransakningen med tjufrion från Kärleken afgaf såväl Abrahamsson om hans medbrottslingar en fullständig bekänelse af de brottsliga handlingar för hvilka de nu itta inom lås och bom. Af de under ransakninens lopp afgifna bekännelserna inhemtades att tbrahamsson icke i egen person, som man förut rodde sig hafva skäl antaga, föröfvat tillgreppet Jönköpingsposten — han hade endast utkastat lanen till dådet, utan hade detta verkställts af röskmannen Sven Svensson, på så sätt, att han, nder det postvagnen i den mörka och stormiga )ecemberqvällen i sakta mak skred framåt, beedt sig tillfälle att medelst en hoftång u pbryta ickan till posten och tillgripa en del af dess inehåll, eller cirka 80 rdr i penningar. Abrahamsson har fått en god uj pfostran; bivitat både gymnasium och landtbruksinstitut, ehuru an på grund af vildhet i lynne och lösaktighet i eder i förtid nödgades lemna det förstnämnda woverket. — Bedrägeri. Landskrona den 11 April. En pgelmästare vid namn Anders Hansson från Slimunge inställde sig för några dagar sedan 4 ett ontor här i staden och anhöll att få handla för tt belopp af ungefär 250 rdr, mot det han lemade en revers å 500 rdr, utgifven af Nils Person i Östraby, såsom hypotek, hvarå fanns kyrkoerden Brings i Torrlösa vederhäftighetsbevis. frären försiggick och först sedan Anders Hanson försökt pantsätta en del af de tillhandlade arorna, började man misstänka mannen och pos efterskickades. Vid hållet förhör upptäcktes å att reversen, hvarpå han tillnarrat sig Varorna, ar fullkomligt falsk, och kommer nu bedragaen att till en början fira påskhögtiden i stadens äkte. Jasnisnndiikore stt kista nn Telegrafunderrättelzer 0 BR sö AR EO hn VI Va bri vac och