Aftonbladet – 15 april 1868, sida 2

JaRTCL ACUISEL IUTCKUNIUCT I Fula IUNUG HUIVT. i I rss nn 1 (6 Den Kerveguenska tättegängen. i En korrespondent i Paris redogör i Köl-; nische Zeitung på följande sätt för den af delj fyra tidningarne Debats, Avenir National, ; Tibertå och Revue des deux Mondes, motl1 hr de Kerveguen för förtal anställda rätte-l, gängen, hvilken den 3 dennes förevar inför i i ( i ionsdomstolen i Paris: En talrik sam!; ling åhörare, deribland många deputerade och enatorer, hade infunnit sig., berättar kor-l; respondenten. Ingen af de fyra tidninga nes geranter var tillstädes; de läto endast ri presentera sig af sina advokater. Ir Kerveguen hade deremot inställt sig; hans inträde i salen väckte naturligtvis allas upp-l, märksamhet. På fråga af ordföranden upp-f S 1 gaf den anklagade sig heta Marie Philippe ;s Auguste de Kerveguen, vara godsegare och 56 år gammal. Kerveguens ansigte har i det hela taget ingenting intagande; han är stor-f växt, hans hår ljust och tunnt; deremotl; har han ett tjockt, yfvigt, något oputsadtl. skägg. Hans anletsdrag uttrycka stor för-, slappning. f Ordföranden fö i han icke kan förhöra honom förr än käro-, målet blifvit utveckladt. . Ferdinand Duval, Debats advokat, har fått j denna del af målet i uppdrag. Han börjar sin framställning af sakförhållandena medl; episoden i lagstittande kåren, d. v. s. med de lt förklenliga anfall, som Kerveguen från tala-, retribunen slungade mot oppositionspressen, , hvilken han, såsom bekant, påstod vara köpt , af Preussen för att understöda dess förehaf-l; vanden år 1866. Derefter öfvergående tilllt hedersdomstolen, menade Duval, att det ut-l!1 slag, som denna domstol fällt, borde ha va-11 rit en lexa för hr Kerveguen; det borde hal; förmått honom att ångra sitt beteende och, ma, att han haft orätt i att sätta trot L 1 ( C J f Il Å q 1 1 j l f. 1 t 6 l f s 1 klarar för hr Kerveguen, att ; tills förfalskade och förklenande dokumenter. Men hr Kerveguen hade gjort just raka motn: han hade efter detta utslag velat of-; entliggöra de förfalskade handlingarne och lemnat dem till hr Granier de Cassagnac. Det gemenaste i denna sak var, att hr Kerveguen hade i sitt förtal inbegripit fyra tidningar, med hvilka hvarken han eller hr de la Varenne (den bekante agenten för itali ska regeringen) haft den ringaste beröring. yra tidningar, som uttagit stämning, hade endast känt hr Kerveguen säsom deputerad samt derjemte isypnerhet säsomen man, hvars namn ofta förekommit i civila rättegångar, i hvilka han råkat med vexelagenter, som fordrat penningar af honom för mellangifter, hvilka han t betala med äb ropande af de undantag, som lagen gör för spel-, d. v. 8. hedersskulder. Pr Kerveguen ser temligen förlägen ut vid sa utfall af hr Duval; hau blir röd och er sig en lång stund bakom örat. Man !; er på honom, att han icke vet, hvilken m hållning han skall antaga. . Kärande parterna fordra för öfrigt såsom ast, att hrj, a rättegång skadeersättning endast och al Kerveguen skall dömas att bet kostnaderna. De yrka icke heller, att d men skall införas i flera tidningar i P: ) detta I att hela saken väcker e, att väl ingen enda frans underlåta att meddela vokat Emonuel Arago ord företrädesvis ytterliga förh veguens beteende. Ett skamligare hr deputeradens för Toulouse har väl aldrig funnits. Han förebrår honom att ha fat de fyra tidningarne i Pays artikel 27 Februari, hvilken han uppenbarligen dik , terat för hr Granier de Cassagnac. I nämnda , artikel beskyllde man de fyra tidningarne att j ha understödt utlandets politik och erhållit j Sedermera hade han väll, äte; åendet att dessa tidningar hade ; blifvit nämnda i Crispis bref (1860), menl, endast derför att det efteråt runnit honom ilq f 8 penni minnet, att Avenir national och Liberte icke funnos till på den tiden. b Nogent S:t Laurent fick nu ordet för Revue des deux Mond Hans anförande erb ingenting af ildt intresse, men det är dock i alla fall anmärkningsvärdt, att en medlem af lagstiftande kårens majoritet uppträdde såsom advokat mot Kerveguen, Ordföranden skred härefter till förhör med den anklagade. Kerveguen visade sig såsom en svag, lättrogen, karakterslös menniska, som begagnats såsom verktyg af personer, hvilka voro slugare än han. Han förklarade, ; att det sätt, hvarpå den allmänna meningen mottagit hedersdomstolens utslag, hade örargat honom; han hade derför försökt att 1 förskaffa sig en afskrift af hr dela Varennes. efterlemnade bref, för att begagna dem, när och huru han fann för godt. Alla tidningar hade anfallit honom sedan hedersdomstolen fällt sitt utslag; han hade blott haft Moniören och Pays för sig. Han hade begifvit g till hr Granier de Cassagnac (hufvudedaktören för Pays), för att tacka honom för de bevis på sympati, denne hade -låtit komma honom till del. På samma gång hade han talat med honom om de dokumen-l 4 ter, som han hade förskaffat sig. Denne bad honom att meddela dem, hvilket han också genast gjorde. Granier de Cassagnac; hade då väckt förslag om att offentliggöra. handlingarne, om han (Kerveguen) erhöllely försäkran af tidningarne, att de icke skulle, åtala Pays. Pa detta sätt skulle han kunna , upplysa den alimänna meningen. Derjemtelf hade Granier de Cassagnac lätit honom teckna på handlingarne Certifie couforme (likheten med originalet intygas). d Ordföranden falier här den anklagade i ta-l; let: Hr de Kervegaen! Ni handlade lätt-; sinnigt då ni bevittnade handlingar, som pil, icke sett och icke sjelf afskrifvit. r Kerveguen. En tid derefter ville jag ickeli längre låta offentliggöra handlingarne, eme-, dan jag förutsag hvilka obehag, som deri-, genom skulle uppstå för mig. Men hr Granier y de Cassagnac svarade mig: Nej! Bomber , och kanoner! Jag skall offentliggöra handlingarne! Och det var mig omöjligt att förhindra publicerandet. För min del var jag hvarken upphofsman till eller delaktig i detta offentliggörande. Crdföranden. Iar ni haft er hand med i utdelningen af de tryckta skrifter, som skickades till de deputerade? Kerveguen. Dermed hade jag ingenting att skaffa. Jag fick likasom mina kolleger ett —2