Aftonbladet – 15 april 1868, sida 2

Ni. min unga fröken! upprepade öfv sten förvånad. Mitt barn, bar ni väl vi lenna äkta qvinliga sjelfuppoffring tänkt på r skönhet?, på honom stolt och beslutsamt an att svara. Ett nästan föraktligt leende verfiög hennes vackra drag. Får jag tala ett ögonblick ensam med dig, vappa.?. frågade hon. Det jag har attsäga bör endast du höra. Heunes blick, hennes lilla darrande hand, om hön lade på fadrens arm, utöfvade en äktig verkan. Han stod upp och lät henne öra sig till ett nästgränsande rum. Hvad le der talade, med hvilka ord hans älskling ann vägen till hans hjerta, har ingen fått veta, men det varade länge innan fader och lotter utkommo. Låt henne göra som hon vill, hustruw, ade den gamle med bruten stämma, vår nakt är slut; vi kunna numera ej göra nåsot annat än bedja för vårt barn. Långa, sorgliga veckor och dagar hade gått; dsengelns vingar hade hörbart susat öfver krummet i det gåmla slottet, men hans pakt hade måst ge vika för den allt besegande, trogva och uppoffrande, kärlekens, Då. furstens lifmedikus anlände till det samla slottet vid Weser, var prinsens sjukiom — till all lycka blott en hetsig nervfever i stället för de förmodade kopporna — edan besegrad, och han befann sig på bättringsvägen. Ofverraskad bugade sig läkaen för den sköna bleka qvinnouppenbarelsen, som helsade honom vid hans inträde i sjukummet. Hvem var ho Min goda e tömma och de han prinsen, ade denne med matt inde ögon. aren hade sedermera ofta den sällsamma fickan i de bestyr, antingen hon eller omhuldade homes tt vid den om med en m lighet och er ukrapporter till f . est smickrande viteord om denna sjukvård,