Aftonbladet – 14 april 1868, sida 3

andra kammaren riksdagen sammanträdt. örsksstrn lies etririttn Rättegångs-.och Polissaker. Wijkanderska förfalskningarna. Örebro de 11 April. I torsdags hölls ransakning inför Ört bro rådhusrätt å cellfängelset. Rätten bestod : t. f. borgmästaren Wikander samt rådmännen Å berg (vid protokollet) och Ekblad. Såsom allmä åklagare tjenstgjorde stadsfiskal Andersson, oc Örebrobankens talan fördes af ombudsmannen Dah gren. Wijkander infördes från cellen, iklädd egn kläder. Han hade synbarligen kommit till allvar lig eftertanke och vår djupt nedslagen. Hans sva voro dock rediga och klara samt, såsom det tyck -I tes, fullt uppriktiga, men afgåfvos med låg rös I så att de emellanåt blott med svårighet kund höras. I Tillspord om sina lefnadsförhållanden, uppga I Wijkander, Johan August, sig vara född i Stock holm den 29 Okt. 1527. Fadren, Anders Wijkandei kyrkoherde i Stockholm, är död, men modren lefver I föräldrahemmet vistades han till 1844, då hal for till Upsala att taga studentexamen; genomgicl sedan officersexamen, ingick 1845 på Dalregemen tet, derifrån han tog afsked 1859. Åren 1548 ocI 1849 deltog han i danska kriget. Gift 1854 me Wilhelmina Creutz, i hvilket. äktenskap han har: barn, flyttade han 1858 till Ölsboda såsom dispo nent och har sedan der haft sin verksamhet. Har har varit landstingsman, deputerad för distriktet: bruksegare och haft en mängd andra förtroende uppdrag. Har icke förut varit tilltalad för brott Före denna redogörelse hade ordföranden upp: läst angifvelseskrifterna, och ombudsmannen Dahl gren hade förklarat sig för Örebrobanken vidhålla angifvelsen beträffande de förut omtalade 3 vex larne samt utsträcka den till en fjerde. Genom hankdirektionens ordförande hade nemligen den upplysning erhållits, att äfven de namn, som, jemte Wijkanders, finnas å sistnämnda vexel, förnekas. Vexlarne, af hvilka den första inlemnats genom afvikne kamreraren Widestrand såsom kommissionär, garanterande dess riktighet, hvaremot de 3 senare insändts i bref direkt till bankstyrelsen, hade blifvit af fulltalig bankdirektion inför protokoll granskade, antagna och till fullo betalda, och beloppen, såsom ombudsmannen trodde, insatta på kreditiv i Örebrobanken för kapten Wir kander på Ölsboda,. Sistnämnda u pgift, rörande insättningen, ville dock ej ombudsmannen med visshet uppgifva. Möjligen hade medlen, eller någon del deraf, remitterats till Wijkander. Nu yrkade emellertid ombudsmannen full ersättning åt Örebrobanken för vexlarnes belopp, 38,800 rår. Vexlarne företeddes,och hrr N. S. von Koch och L. J. Lovån förklarade, att ders namnteckningar å desamma voro utmärkt väl härmade, men icke äkta, och hade de ej heller tillåtit Wijkander att teckna namnen, Ingendera af dem hade sitt namn, egenhändigt skrifvet, ute på någon vexel. Wijkander, öfver angifvelsen åtspord, svarade, att han erkände sig ha skrifvit alla namnen på dessa 4 vexlar, utom Widestrands på JM 1, och belånat handlingarne; men det kreditiv, på hvilket medlen, enligt ombudsmannens utsago, skulle ha blifvit insatta, var Ölsboda bolags, icke hans eget. Om medlen sålunda influtit på bolagets kreditiv, hvilket han antog, men ej kunde med visshet minnas, hade de bestämdt och direkt kommit Ölsboda bolag till godo, genast redovisats i dess bruksböcker, som äro underkastade bolagets granskning, och ingått i dess rörelse. I så fall hade Wijkander icke af dessa medel haft personligt gagn, utan blott såsom, delegare. Han eger nemlien största andelen i Ölsboda bolag, 255 åttahunradelar. Hans bolagsmän äro: f. justitiekansleren N. S. von Koch, major H. v. Koch, löjtnant Jean von Koch, expeditionssekreteraren L. J. Loven, professor 5. Lovån, hofrättsrådet C. M. Hindbeck, häradshöfding H. Ekström, bruksegaren Enander, presidenten Adlercreutz, Grönvall komp. i Göteborg, bruksegaren A. Renström, kammarherren T. von Koch. Först för några år selan blef bolaget ett aktiebolag,. — Wijkander hade endast tecknat namnen på vexlarne, hvilket skett med bläck och penna utan särskilda hjelpmedel. Tillspord, hvilken hade skrifvit texten till vexlarne, sade han sig ej derom kunnalemna uppysning, men eho det var, hade han handlat på iikanders befallning, utan att veta det ringaste om förfalskningarne, hvilka omfattade icke blott lessa 4 vexlar, utom betydliga belopp,, hvilka han dock ej utan fara för misstag kunde specifikt ippgifva, förrän han finge hit sin enskilda anteckningsbok, hvilken, förseglad, vore lemnad i fru Wijkanders förvar, men nu efterskrifven. Af de tydliga förfalskningarne hade han icke fört något enskildt till godo, men användt en mindre del inbetalning å sina aktier i bolaget och en större lel till byggnadsoch driftkapital för bolaget. — rörfalskningarne började våren 1866, men vid ranskningen af 1866 års förvaltning, verkställd f löjtnant von Koch och kammarherre von Koch j ade ingen förfalskning upptäckts, och ansvarsfriet för 1866 beviljades. Böckerna för 1867 äro cke reviderade, men hafva flera gånger varit för olagsmännen tillgängliga. I dessa böcker äro de esta ingångna beloppen förda under sina rätta tlar ; men en del står upptagen såsom Wijkaners enskilda fordran af bolaget på ett summariskt i Rel Fett eh er ;rdt reverskonto. På fråga, hvad rätt Wijkaner haft att skuld: 4 j i tta bolaget, svarade han, att f an haft oinskränkt fullmakt att skuldsätta det-; umma till ol nsadt belopp. s ande sporde, huru upptäckten nu dde. Bankens ombudsman förmodade, att ex-)i J E 1 S itionssekreteraren Loven, då ban såsom kro .ombud granskade Örebrobankens förvaltning, fått ; sina anhörigas namn och varskott dem. FExeditionssekreteraren Loven upplyste nu, att hans yssnämnde son, återkommen till Stockholm, hade början af sistl. Mars tillfölligtvis under samtal imut till fadren, att han sett dennes namn stå: i Örebrobanken. Vidare tillspord härom, hade peditionschefen funnit sig af sin pligt hindrad c t lemna vidare upplysningar rörande enskildes t färer i bankon, men man hade egkrifvit till kamr r Strokirk och af honom fått veta sammanhan-s t. Då bade hrr L. J. och S. Loven samt N. S. n Koch i Stockholm sammanträdt och rådgjortd ;d den påföljd, att de furino lämpligast vara att) i