Aftonbladet – 14 april 1868, sida 2

ser, då det är fråga om en invexling. Motståndare till all skarp centralisation skulle vi oeklaga, om bankväsendet, i stället för sin ria utveckling, återgick till ett statens mo— opol. Men just för att bibehålla och stärka let svenska bankväsendet anse vi, att man stan tvekan bör underkasta sig sådana bestärmmelser, som tillhöra ett godt bankväsen les grundvilkor. Det medför för resten i jelfva tillämpningen ej så stora lägenheter, som man föreställer sig, ty väl ansedda banksedlar utbytas endast undantagsvis mot mynt, och alla svenska banksedlar äro väl ansedda. Men när i och för liqvider till utlandet ädla metaller erfordras, så är det ej billigt ait riksbanken ensam skall vara skaffaren. Det särskilda utskottet vid sistlidne riksdag för jorkbrukets financiella angelägenheter framhöll vigten af förändring uti 72 Regeringsformen och yttrade just i afseende på olägenheterna för riksbanken af denna v följande: Dessutom har ofvananförda förhål-lande till följd, att hela omsorgen om den metalliska kassans bibehållande tillkommer riksbanken, utan att den dervid understödjes at något enskildt intresse; hvadan ock de, som från riksbanken påräkna förlag, i första rummet få vidkännas följderna af sedelindragningen. Då dessa nrissförhållanden tvifvelsutan tarfva rättelse, och utskottet för öfrigt anser att sedelpapper aldrig kan blifva. detsamma som verkligt mynt, tror utskottet att det nyss anförda grundlagsstadgandet, såsom inverkande ganska ofördelaktigt på vår penningrörelse, ju förr desto hellre bör upphäfvas. I detta sista instämma vi så mycket hetlre, som grundlagsbud icke kunna särdeles fort förändras äfven om de äro olämpliga. Frågan gäller nu blott att flytta en bestämmelse ur grundlagen, der den icke i något fall bordt hafva plats. Gårman andra kammarens vid förra riksdagen uttryckta önskan till mötes genom att nu förklara frågan hvilande, kan ,vid 1870 års riksdag densamma bifallas. Åfven sedan detta skett qvarstår samma sakförhållande, enär en af konung och ständer antagen lag af den 1 Mars 1330 i 3 4 innehåller: Alla liqvider och betalningar kunna hädanefter, såsom hittills, i barkosedlar fullgöras, der ej annat förbehåll gjordt är Denna lag är likväl af civillags-natnar och kan följaktligen vid en riksdag förändras, genom hvilket förhällande man är i tillfälle: älja tidpunkt för stegets uttagande. Det r tydligt att när det sker skall samtidigt den i banklagen ändras, som berättigar de enskilda bavkerna att invexla sina banksedlar med riksbankens sedlar. Hvad nu beträffar sjelfva tidpunkten för den slutliga åtgärdens vidtagande, så är omöjligt att på förhand yttra sig derom. Vunnen erfarenhet ger vid anden att det är fullkomligt fåviskt söka sluta sig till en betryckt ställning år 1870, derföre att riksbankens silfverkassa vid början af är 1868 är klen. Man erinre sig att vid början af år 1858 förespeglades året 1860 såsom em tidpunkt då stor förlägenhet skulle inträda, I enär det beryktade tolfmillionerslånet redan då skulle begynna amorteras. Förändrade förhållanden inträdde och åren 1860—1863 medförde alldeles inga ökade olägenheter. Valet af tidpunkt är egentligen af vigt derföre, att farhågorna hinna att afdunsta för den solklara sanningen, att ingenting rubbas genom undandanrödjandet af ett föraldradt lagstadgande, hvaremot bankväsendet kommer att vinna i stadga och anscende, derigenom att hvarje banksedel vid anfordran enligt sin lydelse infrias af ulgifoaren.