Aftonbladet – 11 april 1868, sida 2

Och så barnsligt uppsluppet glad hon alltid var! Men nu förefaller det mig som om hon icke på samma sätt som förr kunde fröjda sig öfver saker och ting. Förr var det hennes lust att ätminstone till jul ha brådtom. Hon ville ha en hel hop småsaker i ordning till pappa och mamma, men i år säger hon: låt oss vänta; det är god tid Och så ser hon helt orolig och sorgsen ut. Men jag hoppas det blir väl godt alltsammans när julgranen brinner. Ack om bara du vore med — du är dock mitt rätta julträd, det känner jag nu. Pappa och mamma helsa dig så mycket. Else sitter Vid fönstret och betraktar. den gamla aflöfvade linden och det var icke utan att jag för en stund sedan tyckte mig se hexan skymta förbi. Man blir rädd då stormen tjuter och regnet piskar på fönsterrutorna som nu, och tycker att det vid den bär tiden iote är så helt i det gamla slotiet. Else har icke hört att jag tvenne gånger frågat hepne om jag får hen till dig; jo, just nu ropar hon åt mig från fönstret: helsa den snälle Wernerb Jag tänker ofta på ditt ord: bevara hennet men varifrån skulle väl en fara hota vår älskling? Hon är frisk och stark och skönare än någonsin och utgör vår stolthet och vår ögonsten. Jag beder för henne när jag heder för dig och det är hvarje afton och hvarje morgon och mången gång dessutom. Se så! nu lägger jag bort pennan och ikläder mig åter min hvardagsdrägt och säger dig att jag har dig kär nu och i: evighet, endast är vill hafva litet tålamod med mig. Och hvad da nu åter har skr . sprökvar och om olika slags Kärlek, så är det mig en gåta, Då du återkommer, skola nog dina griller förgå, 4 jag kan då bättre visa huru jag tänker, du framför allt och alla älskade) Evigd Din Gertrud