Aftonbladet – 11 april 1868, sida 2

vårt offentliga lif, i stället för att inskränka; k sig inom en trång krets af personer, somfi med vederbörande stå i vänskapsoch be-!p kantskapsförhållanden och ur den byråkra-sl tiska synpunkten betraktas fullt comme illa faut. Man torde böra erinra sig, huru passg stor politisk betydenhet åtskilliga af de nu såo beprisade ministrarne egde, innan de ingingo ila konseljen. Sjelfva excellensen De Geer varla ju en ung, temligen obemärkt hofrätts-p assessor, om hvilken allmänheten blott visste sl att han skrifvit några noveller, när han för-fi flyttades till en presidentsstol, för att från det trappsteget oförtöfvadt kunna träda in i konseljen såsom dess främste ledamot. Statsrådet Lagerstråle var en redbar och insigtsfull häradshöfding, sådan som många funnits och troligen finnas i vårt land, och hade! icke gjort sig något politiskt namn. Statsraden Bredberg och Thulstrup ha hvarken före eller efter sitt inträde i konseljen vunnit något namn såsom statsmän. Af de nuvarande statsråden torde hr Carlson vara den, som till följd af en föregående politisk bana vid sitt inträde i konseljen framkallade de lifligaste förhoppningarne hos framåtskridandets vänner, och nu är han dock den af h ministrarne, som äfven de ultraministerielle fi minst hålla på. : Vi upprepa till slut, att vi icke intaga en fppositionel ställning mot ministeren, att vi hellre genom densamma än genom en an1 nan skulle se maktpåliggande reformer genomförda och nödig sparsamhet i statsutgifa terna iakttagen. Men å andra sidan äro vila icke redobogna att för ministerens och någon ärskild ministers skull uppoffra några prin: ciper eller undertrycka vår öfvertygelse i nå! gon föreliggande sak. Vi vilja icke tappa koncepterna, för något hot om ministerens 1 afgång; ja, vi skulle icke en gång göra det,!.. om vi en vacker dag, emot all förmodan, finge se en erkändt konservativ minister biltf dad, ty vi skulle mycket väl inse, att om!den hyste i ringaste mån reaktionära tänkesätt, skulle den emot sig resa en så stark k opposition, att den snart skulle vara störtad, 1 och att enda vägen för densamma att kunna hålla sig uppe och uträtta någonting vore, i q fall den sjelf beslöte sig för att träda ispetsen på reformernas bana, såsom sir Robert Peel gjorde i England. Men framförallt vilja vi aldrig bidraga till att innöta den föreställningen, att denna eller någon annan minister är omistlig. En sådan föreställning kan ha ett högst menligt inflytande på det politiska lifvet: den kan beröfva representationen all sjelfkänsla, och den kan invagga regeringen i alltför stor sjelfförtröstan och alltför blind tillit till vis inertia2. DORA lf Sedan ofvanstående redan var skrifvet och uppsatt öfverraskades vi i förgår afton afle den i officiella bladet meddelade underrättel-k sen, att utrikesministern grefve Manderström,k finansministern frih. af Ugglas, civilministernk hr Lagerstråle och krigsministern general!d Abelin i onsdags afton omedelbart efter ko-k nungens hemkomst från Norge anhållit omjk entledigande från sina statsrädsbefattningarp och i förgår ingifvit sina afskedsansökningar1T till civildepartementet. r Ingenting hade på förhand försports om detta steg från de fyra ministrarnes sida. Emellertid är det hvarken alldeles oförklarligt, ej heller egnadt att framkalla förvåning och häpnad. Grefve Manderström och statsrådet Lagerstråle ha redan länge önskat draga sig tillbaka i lugnet, och man hade i alla händelser väntat, att de efter riksdagens slut skulle afgå. Frih. af Ugglas mottog högst ogerna finansministerportföljen; han blef dertill så godt som nödd och tvungen; han förbehöll!u sig, att landshöfdingebefattningen i Linkö ping skulle få stå obesatt för hans räkning, ri naturligtvis i akt och mening att, så fortk omständigheterna det kunde medgifva, åter-!s vända dit. Statsrådet Abelin blef också mot!p sin vilja nödgad att låta göra sig till krigs-fi minister; det har sedermera försports, attle han kännt sig tryckt af de mångfaldiga och!I ansträngande göromålen, och att hans käns-ti lighet gjort att han laggt tungt på sinnet det i besvär och de obehag, som de parlamentariska debatterna kunna medföra. Men af det sätt, hvarpå det officiella bla-s det, emot hvad eljest är vanligt, nu på en gång meddelar dessa fyra ministrars anhållan ä om afsked, är det klart, att på samma gång de begagnat tillfället, för att följa sin böjelse, de tillika velat gifva densamma en politisk betydelse såsom härrörande af tilldragelser å riksdagen. Man styrkes i denna förmodan genom att läsa det, som en ministeriel penna derom nedskrifvit i dagens nummer af Stockholms Dagblad. Emellertid — heter det der — skall säkerligen derigenom ögonen öppnas på dem, hvilka invag-!o gat sig i den föreställningen, att den gamlalu skillingsoch småaktighetspolitiken kan äf-k d t n under vårt nya statsskick af riksdagen ljas, utan att regeringens medlemmar deraf börå taga sig för nära. Möjligen skall man nu ändtligen inse, att, om å ena sidan re-la presentationen eger att ställa stora anspråk d på regeringen, så eger dock å andra sidan!h regeringen det rättmätiga anspråket på re-ll: presentationen, att, så vidt den i allmänhet1 förtjenar landets förtroende, befrias från små-s aktigt klander och alltjemt ådagalagd misstro u i obetydligheter. b S u Som man ser, ämna troligen de ultra-ministeriella att exploitera denna tilldragelse såsom en lexa åt riksdagen, att den väl må akta sig att underkasta regerivgsåtgärder någon kritik eller göra nedsättning i något anslag. Finge de göra sin uppfattning. gällan de, så vore det så godt att afskaffa såväl konstitutionssom statsutskottet och inskränka riksdagens bestyr i dessa fall till att gifva eller vägra ett allmänt förtroendevotum åt ministeren samt votera eller 2fslå budgeten i klump. Den anledning, som göres gällande med afseende på grefve Manderströms afgång, är förmodligen den votering, hvarigenom riksdagen i lördags förflyttade en summa af omkring 50,000 rdr från ordinarie till extraordinarie stat på utrikesdepartementets budget. Statsrådet Lagerstråle har funnit ett) n något mera plausibelt skäl i konstitutions-r utskottets mot honom riktade, af andra!o kammaren gillade anmärkning. Statsrådetn Abelin har förmodligen velat betrakta fi vägrandet af anslaget till en laboratorii-s byggnad vid Stockholm samt nedsättningen i befästningsanslaget såsom ett misstroendevotum, hvilket utan tvifvel är högst oriktigt. Anslaget till ett laboratorium fö. ades, derföre att en dylik anläggning invid den obeskyddade hufvudstaden ansågs olämplig, och nedsättningen i anslaget till pågående befästningsarbeten motiverades icke af misstro till krigsministern, utan var riktadt mot chefen för fortifikationen. Det skulle också varit mycket begärdt af statsrådet Abelin, så ringa känd som han ännu blifvit, att fordra förtrendevota i dylika saker. ) Vi be) Vi kunna under förhandenvarande omständigheter icke neka oss nöjet att anföra hvad författaren till Rikdagsbrefven i Göteborgs Handelstidning, hvilken ingen torde räkna för oppositionel, yttrar med afseende på utgången af de gemensamma voteringarne i lördags: D fan befarade att kri