Aftonbladet – 11 april 1868, sida 2

— Svenska slöjdföreningen hade i onsdags afton sin allmänna sammankomst i slöjdskolans stora festsal. Artisten Mandelgren höll under aftonen ett föredrag Om svenska slöjdhistor en från äldsta till nuvarande tid. Tal. ville fästa uppmärksamhet på vigten af industriens konsthistoria, för hvilken föga eller intet blifvit gjordt i vårt land. Industriens historia visar det för industrien gagneliga eller skadliga, och den historiska kritiken är nödvändig, ty den förädlar smaken och tillbakavisar moderna, som äro foster af karisen. Tal. framhöll den förstörelsefeber, som os oss drabbar gamla minnesmärken och föremål, hvilka man borde söka få samlade och systematiskt ordnade i ett museum, för hvilket slöjdskolan kunde blifva en lämplig lokal. j För att göra åskådligt, huru han tänkt sig ett museum för industri och konst, ordnadt för hvarje yrke, jemte de verktyg, som dervid erfordrats och erfordras, anförde han hufvuddragen af några yrkens och verktygs historia. Yxan var det äldsta verktyget, har funnits af sten, ben, brons och slutligen af jern, var våra förfäders förnämsta vapen och har för mannen under flera tidsåldrar utgjort ett värdighetstecken. Af lås är skoddlåset det ildsta, och det var af trä och likt de grekiska och romerska. Dylika lås lära äfven funnits i Egypten och Arabien. Under medeltiden anträffas en ny konstruktion, s. k. fällbomslås af trä och jern. Under 1600-talet var låsmakeriet i sitt högsta flor; nyckeln med kam och villa voro rikiga mästerstycken och hafva betalts med 2— 7300, francs för större museers räkning. Hänglåsetr har äfven hög ålder, ty dess nycklar anträffas i våra hedniska grafvar af brons och jern. Hr Mandelgren öfvergick nu till skulpturep från len tid, då den först visar sig i små rund eller vlånga fördjupningar i s. k. offerstenar, vidare i våra hällristningar, i bautastenen, som efter kristendomens införande utsirades med det anglosaxiska ornamentet ormslingan och försågs med runnskrifter,i kyrkor o. s. v. ända till senaste tider. Under Sturarnes tid stod denna konst ganska högt, och många lemningar finnas ännu af listverk, orrerade dörrar, dopfunter, altaroch helgonskåp. Måleriet anses härleda sitt ursprung från den 1redniska ceremonien att bestryka gudabilder med flerblod; men då sådant ej fånns, beströko grecerna dem med en röd färg. Det anses hafva Iröjt länge, innan andra färger blefvo kända. I Vorden fick måleriet efter kristendomens införanle en ny riktning genom att befordra prakten i rkorna. De äldsta målningar har hr M. funnit. rån 1137, utförda i den byzantinska stilen. Slutligen beskref hr M. uppkomsten af väfnaler, broderier m. m., hvarefter ban förklarade de öremål, som han exponerat för att belysa föreIraget. Slöjdföreningen beslöt, att ett anslag af 500 rdr kulle ställas till hr Mandelgrens disposition för stridande af transportkostnader m. m. af före nål, som han kommer att samla eller inköpa för let afsedda museet. Hr C. Haliberg hade till förevisning inlemnat. tskilliga af honom utförda prof på väggmålninar, såväl i oljefärg som limfärg, hvilka prof uträrkte sig för ett särdeles billigt pris. (D. A.) — Konstnotis. I Göteborgs-Posten läes följande: I fjol erhöllo några handtverkare här staden offentligt understöd, för att besöka verldstställningen i Paris och der hemta nyttiga rön i. na resp. yrken. En af dem, målarcgesällen N. orsberg, som redan förut visat ovanliga anlag för ålerikonsten och jemväl lemnat ganska vackra rof på förmåga i modellering, har qvarstannat i aris, emedan, såsom han sjelf skrifver i ett bref ifrån, jag, då jag fick se alla de storverk,som förefinnas, icke kunde förmå mig lemna Pas, utan ville till det yttersta anstränga mig, för tt här få qvarstanna,. Dot finnes naturer inone enniskoslägtet, som bana sig väg fram, huru möjligt det än kan se ut för andras ögon. Utan enningar och utan bekantskaper, utan relationer ch utan säkert hopp om hjelp hemifrån, stannade r Forsberg i detta Paris, från hvars konstverk an ej kunde skilja sig. In vanlig prosaisk menska skulle kalla detta dårskap; men vår herre är e dårars förmyndare. Ux F. blef bekant med en kreterare hos ryske prinsen Demidoff, mr Viuti, hvilken är gift med en svenska. Han haraf Pm Åtnjutit mygken godhet, och mr Vinatti har aftat den lofvande konstnären tillträde til mr onnats atelier, å hvilken bland annat öfverintenSAARNAK OR