Aftonbladet – 11 april 1868, sida 2

vid 1828—1830 årens riksdag fattadt, förr än man började inse, att ett dylikt stadgandes jvarstående i grundlagen innebar ett misstroende till realisationens bestånd; att det hotade detta bestånd, för såvidt det. lätteligen kunde gifva bankens styrelse anledning att, i fö rlitande på banksedlarnes i grundlagen försäkrade enahanda giltighet med mynt, egna mindre uppmärksamhet än nödigt vore ät upprätthållandet af deras värde; att det till och med innefattade en nog stark frestelse att utgifva sedlar utöfver bankens rmåga att dem inlösa; samt att det i följd vf allt detta måste inverka menligt på bankens kredit, isynnnerhet i utlandet, på samma gäng det skadade grundlagens anseende och helgd. Frukten af dessa farhågor blef en hel följd af lagstiftningsförsök, äsyftande än ndet om den, ovilkorliga förpligtelsen att emottaga riksbankens sedlar såsom mynt ur grundlagen utgå, än att, med bibehållande af detta stadgande, uti grundlagen inlägga garantier, som skulle betrygga allmänheten emot dess missbruk och förebygga de menliga verkningarne af dess plats i grundlagen. Sedan ett i denna sistnämnda syftning vid 1828—1830 årens riksdag ifrågasatt tillägg till 72 regeringsformen, att riksbanksedlarne skulle af banken med mynt efter deras lydelse inlösas, vid följande riksdag fallit i sammanhang med den likaledes föreslagna ändring i nämnde S, att riksba ken skulle ställas under konungens och dagens gemensamma garanti och vård, återtog konstitutionsutskottet vid 1834-—1835 årens riksdag det förstnämnda förslaget, med det tillägg att beslut som förändrade sedelstockens förhållande till den metalliska inlösningsfonden skulle erfordra alla fyra ståndens bifall. Redan vid samma riksdag fick emellertid detta förslag vika för ett annat, från borgareståndet utgånget, af det innehäll att r banksedlarne skulle såsom mynt i riket erkännas, så länge de efter deras lydelse af banken med silfver inlöstes. Detta förslag, som onekligen innebar en så stark maning till riksbanken att upprätthålla värdet af sina s lar, att stadgandet i grundlagen om förpligtelsen att emottaga dessa såsom mynt gjordes fullkomligt oskadligt, blef i grundlagsenlig ordning hvilande till följande riksdag, då det af alla fyra stånden antogs, men icke vann konungens sanktion. Sedan försöket att i denna riktning vinna dring i det anmärkta förhållandet icke krönts med framgång, upptog man åter tanken att i grundlagen inlägga en ovilkorlig föreskrift derom, att bankens sedlar skulle d anfordran efter deras lydelse med silfver inlösas, hvilket förslag, först väck s riksdag, i något förändrad form framträdde år 1847, samt slutligen år 1851 blef af såväl riksens ständer som konungen antaget; hvarefter det ännu fortfar att vara gällande lag. Utskottet icke finna, att detta stadgande fört an utöfver den ståndpunkt den innehade före 1834. Ty om riksbanken genom en mindre omsorgsfull värd eller missgynnande för! nden i öfrigt skulle sättas ur stånd att inlösa sina sedlar, är grundlagens bud, som ger banken en sådan skyldighet, vanmäktigt. Den garanti, hvarmed man afsett att bilda motvigt mot den banken tillförsäkrade sedelutgi Mningsrätt, komma dess missbruk och framför allt s den svenska allmänhetens och utlandets förtroende till banken, vore i sådant fall omöjlig att uppehålla och torde de icke finnas motsvara sitt ändamål. — Deremot synes bifall till den nu väckta motionen gifva åt frågan en enkel och naturlig lösning genom att ur grundlagen utesluta hela det omtvistade stadgandet om skyldigheten att emottaga riksbankssedlarne såsom mynt, men åta det tillsvidare qvarstå i civillags form. Konung och riksdag lemnas härigenom friare händer att, eftersom oms digheterna bjuda, och en upplyst omtanke för bankens il finner nödigt, låta banklagstiftningen så småningom utveckla sig utan alltfö mycket återhållande hinder med deraf följande starkare rubbningar; och då utskottet för sin del hyser den ötvertygelsen, att en så veckling skall leda till det mål motion förespeglat, att riksbanksedeln erkänne: ett kreditpapper, hvars värde beror endast af det förtroende det åtnjuter, om ock tankarne ännu kunna vara delade i fråga om den tidpunkt, denna grundsats bör inom lagstiftningen för vår riksbank tillämpas, har utskottet icke tvekat att tillstyrka ett förslag, som sätter lagstiftaren i tillfälle att välja denna tidpunkt efter sig företeende förhållanden, utan att dervid möta hinder af de omgångar och den tidsutdrägt en grundlagsändring alltid vällar. I likhet med hvad motionären till stöd för den föreslagna ändringen i sista punkten af regeringsformens 72 andragit, anser utskottet den tid icke vara långt aflägsen, då en förändring af myntfoten från siltver till guld hos oss finnes böra inträda. K. M:t harredan tagit ett förberedande steg till en dylik förändring genom att till riksdagen aflåta nådig proposition om prägling af guldmynt i öfverensstämmelse med det franska myntsystemet. Då motionärens förslag, såvidt det berör detta ämne, endast afser satt, utan rubbning af för handen varande faktiska förhållanden, undanrödja de hinder för en sådan reform, grundlagen uppställer, genom att derifrån utesluta bestämmelsen om åen metall, hvarmed banken skall inlösa sina sedlar, och öfverlemna åt konungen och riksdagen att derom dagstifta i den ordning 87 regeri ingsformen föresk ver, finner utskottet sig böra äfven i denna del den ifrågavarande motionen till antagande förorda. I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet vördsamt föreslå följande förändring i Regeringsformen. (Nuvarande ydeld vari med kursiv stil ro utmärkta de delar,! hvilka blifvit föreslagna att ändras eller utgå) Riksbanken förblif(Föreslagen lydelse, hvari ändringarna äro med kursiv stil utmärkta.) Riksbanken förblifver under riksdagens egen garanti och vård, såattdenostörd må valtas af de fullm tige, kamrarna dertill örordna, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro, eller vidare af riksdagen göras kunna. Riksdagen allena eger rätt att genom banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter derasj lydelse, af banken medj ver under riksdagens egen garanti och värd, ä att den ostörd må valtas af de fullktige kamrarna derill förordna, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro, eller vidare af riksdagen göras kunna. Riksbankens sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse af riksbanken inlösas. silfver inlösas.