Aftonbladet – 11 april 1868, sida 2

TINBASLC IOPSPOILS. Det är ganska tillfredsttällande att se huru vigtiga reformer vinna ökadt antal anhängare och slutligen föras till seger. Ett exempel härpå ligger nu på kamrarnes bord, nemligen förslaget till förändrad lydelse af 72 regeringsformen. 1858 års finanskomite uttalade en afgjord förkastelsedom öfver den tvångskurs man velat tillförsäkra riksbankens sedlar och ådagalade icke allenast att riksbanken icke var i behof af detta skydd, utan att den s. k. förmånen var skadlig, emedan den gick ut från den felaktiga förutsättningen, att ett dylikt stadgande var af nöden för att förläna riksbankens sedlar kredit och anseende. Vore det så, attriksbankens sedlar ej ätnjöto annan kredit än hvad ett grundlagsbud kunde skänka, så skulle man utan tvifvel hafva begagnat den nära liggande utvägen att kringgå detsamma genom att utfärda förbindelser å silfvermynt. Ingen har i den dagliga rörelsen gjort det eller ens varit betänkt derpå, hvilket visar att riksbankens sedlar åtnjuta all välförtjent kredi Men det finnes andra högstrvigtiga skäl för undanrödjandet af tvångskursen, och bland dem intager det särskilda utskottets vid törra riksdagen framställning första rummet. Utskottet yttrar: Svårligen torde dock de enskilda bankernas rätt att inlösa sina sedlar med riksbankens kunna borttagas, så länge dessa sistnämnda utgöra ett lagligt betalningsmedel och sålunda ett tvångsmynt i stället för att vara endast verkliga kreditsedlar. Otvifi aktigt är, och utskottet har redan äfven gi vit sin åsigt härutinnan tillkänna, att den nuvarande lydelsen af 72 regeringsformen, genom att göra papper till mynt, förvillar sjelfoa begreppet om penningen. Våra många realisationer utgöra lika många varnande exempel af denna förvillelses följder. Tvångskurs på papper är tvifvelsutan ett af de starkaste hinder för utvecklingen af ett ordnadt kreditväsende; utom Sverge är det också endast få länder i Europa, der dylik tvångs kurs förekommer, och hvilka svårigheter i kreditväg för dessa länder derigenom uppstått på destora börsplatserna, är tillräckligen kändt. I sammanhang med ofvan uttalade önskan rörande skyldighet för de enskilda bankerna, att inlösa sina sedlar med klingande mynt, får utskottet sålunda jemväl uttrycka den åsigt: 10:0. att 72 regeringsformen måtte undergå en sådan förändring, att riksbankens sedlar upphörde att vara obligatoriskt betalningsmedel, utan förvandlades från att vara s. k. pappersmynt till verkliga kreditsedlar. Denna åsigt gillades vid sistlidne riksdag utan all meningsskiljaktighet af andra kammaren. Första kammaren fattade vid den riksdagen icke något beslut i frågan, emedan kammaren ansåg att densamma bort af konstitutionsutskottet behandlas. Låt oss hoppas att begge kamrarne nu åsämjas. om att förklara konstitutionsutskottets förslag hvilande för vidare grundlagsenlig behandling. Detta betänkande synes oss särdeles väl motiveradt, hvarföre vi här återgifva detsamma i sin helhet: Uti en inom första kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion (n:r 56) har föreslagits, att regeringsformeng 72 y; med uteslutande af dess andra punkt och någon förändring i den tredje, måtte erhålla följande lydelse: Riksbanken förbiifver under riksagens egen garanti och färd, så att den ostörd ma förvaltas af de follmäktige, kamrarne dertill förordna, ; de ordningar, stadgar och reglementen, INFfika redan gjorda äro eller vidare af riksdaken göras kunna. Riksbankens sedlar skola vf anfordran efter deras lydelse af riksbanken bnlösas. i Denna motion åsyftar, des att stadgandet om riksdagens rätt att gånom riksbanken utgifva sedlar, som för myrt i riket må erkännas, skall ur grundlaggn utgå, dels att derifrån uteslutes bestämmelsen om den metall, hvarmed bankens sedlar skola inlösas. Till en början vill utskottet erinra derom, att stadganden af enahandk innehåll med dem, hvilkas borttagande urlgrundlagen så lunda föreslagits, jemväl håfva sin plats i lagen för riksens ständers bdnk den I Mars 1830 och lagen om myntbestämningen af samma dag, samt att dessa lagar icke kunna utan konungens och riksdagens gemensamma bifall ändras eller upphäfvas. Då motionen således afser, icke att göra någon ändring uti de delar af banklagstiftningen, om hvilka nu är fråga, utan endast att vidtaga en åtgärd, hvarigenom dessa bestämmelser, sådana de för det närvarande förefinnas, öfverflyttas från grundlags till uteslutande civillags område, har det icke varit utskottets uppgift att ingå i någon pröfning ur rent finansiel ynpunkt af nu gällande lagstiftning i dessa imnen, utan hufvudsakligen endast att yttra sig derom, huruvida densamma bör ega grundlags natur eller icke. Ttskottet tillåter sig att härvid för minnet återkalla, hurusom ett stadgande derom, att riksbankens sedlar skulle säsom mynt iriket anses, hvartill något motsvarande icke förekommer i något annat lands grundlag, icke heller utgjort någon del af vår konstitutionella rätt, förr än detsamma vid 1809 års riksdag fick sin plats i regeringsformens 72 8; och detta påtagligen mindre i följd af sakens natur, än af det skäl att riksbankens dåvarande betryckta ställning ansågs kräfva en så utomordentlig garanti för uppehållandet af banksedlarnes värde. Ty knappast var beslutet om myntrealisationens genomförande a riksdagens sida. Men denna uppfattning är icke riktig. Andra kammaren, hvars stora majoriteter i båda frågorna gifvit utslaget, har icke velat dermed visa något underkännande af krigsministerns sträfvanden, men den har ansett sakerna vara onödiga, åtminstone för tillfället, och har derföre ej velat bevilja de dertill äskade medlen. I öfrigt måste regeringen finna sig uti sådana kontroverser, så länge man ännu eger i friskt mA dacoe föranånnda ancslämcfnreden mar