Aftonbladet – 9 april 1868, sida 3

TalltasS CUdaSst Lv ranteirid faneunpatciSstogd INte VCimda återbetalningsterminer och mot vederböI rande större eller mindre menigheters gemensam ma ansvarighet eller annan af K. M:t godkänd s I kerhet; . att, såvidt omständigheterna medgifva, tillfällen Iskola för de behöfvande beredas att erhålla sy: selsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt I att omförmälda för undsättning vid missväxt eller felslagen skörd afsedda medel böra, i den mån de icke äro för anvisade utbetalningar erforde liga, till riksgäldskontoret öfverlemnas emot sky dighet för detta verk att det sålunda emottagn beloppet vid skeende reqvisition för dermed åsyftade ändamål K. M:t tillhandahålla. Statsutskottets utlåtande n:r 52, afstyrkande hr Odelbergs motion om inköp för statens räkning af till skogskultur tjenlig jord, väckte en diskussion, deri hr Odelberg uppträdde och föreslog, att riksdagen på extra stat måtte bevilja ett anslag af 5000 rår, för att med dessa medel anställa undersökningar i rikets mellersta och sydliga provinser om och hvarest ödemarker och för skogskultur tjenlig jord finnes att inköpa. I detta förslag instämde hrr Arrhenius, Hasselrot. Säve, Ekerman och Reutersvärd samt frih. A. C. Iaab och Sprenatporten. För utskottets förslag talade hrr Bergstedt, Wern, C. Ekman, Faxe och Cederströn Hr Odelbergs förslag bifölls af kammaren med 46 TÖSKer mot 43, som afgåfvos för utskottets hemställan Biföllos lagutskottets utlåtanden n:r 21, 22 och f nde väckta motioner om månsrätt alutskylder, om förändradt röstberäkningssätt vid orgelnisters och klockares tillsättande, och om ändring af gällande stadganden rörande verkställighet af konungens befallningshafvandes och underrätts utslag. Kammaren biföll äfven ett i samma utskotts memorial n:r 23 framstäldt förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut attifråga om förändrade bestämmelser angående ordförandeskap i skolråd, och lyder nämnde förslag: att 8 23 ik. förordningen omkurkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mears 1862 skall erkälla följande förändrade lydelse : Kyrkoherden, eiler den hans embete förestår, eller ock annan prestman, den han för något till fälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande. I skolrådet skall jem hans embete förestår, rande. I den annexeller kapeliförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman finnes anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar, ej är i stämman tillstädes. det äro församlingens ky a i kyrkostämma valde, le män, som församkoherden, eller den lingen finner lämpligt utse. Till ledamöter 1 skolrådet eger församligen likaledes att å kyrkost nit om skolv. mma utse lämpligt antal för chdet kände min. ådet väljer inom sig vice ordförande. il kyrkorådet, som skolrådet, må ledamöternas antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga fem. Ledamöterna i kyrkooch skolråden väljas för fyra års tid. Då sålunda ingen föränering skall ega ruminu gällande bestämmel: koherdes sjelfsk venhet såsom ordförande i skolråd, så beslöts äfven att den af kamrarne hvar för gig beslutna skritvelsen till K. M:t, om vidtagandet af erforderliga ändringar i folkskolestadgan jemte öfriga dithörande förordningar, måtte förfalla. Frågan om reglementariska föreskrifter för riksdagen afgjordes på så sätt,att första kammaren frångick sim mening i de punkter som skilde sig från andra kammarens i ämnet fattade beslut, och enade sig med andra kammaren. I frågan om Adan ändring i 12. 8 adgan, att greki ska språket mätte biva ett valfritt lö ne. biföll första kammaren den hemställan, som af andra kammarens tillfälliga utskott blifvit gjord, att riksdagen ville i underd. anhålla det K. M:t ktes, med upphäfvande af 12 8 i nu gällande overksstadga, i nåder anbefalla en sådan anordning af undervisningen inom elementarläroverken, att lärjunge, hvilkens målsman så önskar, må kunna begagna undervisningen i latinska språket, utan nödtvång att på samma gång låta sig undervisas i det grekiska; samt att han under de lärotimmar, då sådan befrielse eger rum, må få begagna tiden på sätt rektor, med billigt afseende på målsmans önskan, finner för lärjungen lämpligt, utom eller inom skolan, i senare fallet utan att skolan derför må anses skyldig att ändra sin läsordning eller påkalla förökad lärokraft,. Statsutskottets utlåtande n:r 53, i anledning af riksdagens år 1867 församlade revisorers berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders till-: stånd, styrelse och förvaltning, föredrogs punktvis. : Utskottets hemställan i första och andra 88, att i revisorernas framställningar, ungående granskning i af redovisningen för ingeniörkårens pensionsfond, och om möjlig bespariug uti utgiften för konsulaten vid och i närheten af Medelhafvet, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, bifölls af kammaren, I 3:dje (om indragning af vissa kommendantsbeställningar) hemställde utskottet, att riksdagen ville i en skrifvelse anhålla det K. M:t täcktes vid nträffande ledighet af kommendantsbeställningarne vid åtskilliga af våra gamla fästningar, taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning af samma beställningar lämpligen må kunna ega rum. Denna hemställan bifölls af kammaren. tä Andra kammaren. Sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande a:r 2 om väckta motioner angående ändringar i agstiftningen för enskilda banker företogs 1 går ill behandling i andra kammaren. På förmiddasen medhanns likväl endast första punkten, hvari utskottet hemställer att ett af hr Erik Olsson ckt förslag, att ingen ny enskild bank hädanfter oktrojeras med sedelutgifningsrätt, och vilare, att när oktrojen för nuvarande enskilda bancer tilländalöper, sedelutgifningsrätt äfven för dem nåtte upphöra, ej måtte till någon riksdagens åtsärd föranleda. Diskussionen öppnades af: Hr Brik Olsson, som förklarade sig hafva väckt notionen på den grund att han ansåg att riksvanken skulle kunna öfvertaga enskilda bankernas edelutgifuing och derigenom äfven erhålla den leraf uppkommande vinsten, Utan att vidare ut-1 veckla skälen yrkade talaren proposition på sitt!f örslag och afslag å utskottets hemställan. a Hr Getlind sade sig ej kunna fatta hvad som)b ranledt motionären till väckande af denna moion, men förmodade att det var begäret att för iksbanken åtkomma den vinst som de enskilda banserna skörda på depositionsoch uppoch afskrifvingsräkningarne, hvaraf likväl endast bankerna i le större städerna kunna draga någon egentlig ördel. Trodde att utskottet fullt riktigt förfaritg ch yrkade för sin del bifall till dess hemställan. Hr Svanberg fann frågan vara en hufvudfråga, ler kapitalisterna stodo på ena sidan och de minIre jordbrukarne och näringsidkarne på den anIra. Genom sedelutgifningsrätten menade tal. att le enskilda bankerna gått utom sina gränser, dra it till sig depositionsrörelsen och derigenom dravit penningarne från produktionen till konsumtiolen. Då man kände att dessa banker ej lemnade tående lån, ej ens på de bästa inteckningar, utan ndast 3 a 4 månaders lån på namn, kunde tal. ej annat än beklaga de näringsidkare eller jordbrucare, som skulle nödga vlika korta vapper. Den kreditivrörelse, som dessa banker nade, vore alltför dyr, emedan räntan, noga räk-!0o KM a rt mt DN AA vt Mn ek KK RE rå r röra sig med d: UV rr ER RK vadt, uppginge till 10 a 11 procent. Ett annatJI mdt ville talaren se deruti, att statens tjenstemän 3 de flesta enskilda banker voro tjenstemän. Ta-p aren önskade återremiss på det frågan skullela unna behandlas i sammanhang med den af hr!s Mannerskantz angående privatbanker väckta mo-a ion. d Hr Östman ansåg att de enskilda bankernaf kulle kunna undvaras och boppades att riksda-o n skulle egna all sin omvårdnad till att åt v illa det normala förhållandet, hvilket af den pri-, 0 tbankerpa medgifna sedelutgifningsrätten blifvit e Il. PAT 9.