Aftonbladet – 8 april 1868, sida 3

I skrifter för riksdagen, grekiska språket som valfrif . I läroämne, statsrevisorernas berättelse etc. De långt framskridna tiden hindrar oss att nu ingå någon närmare redogörelse för de fattade besluter Sammanträdet fortsättes i afton. Potpourri. Invebåll: Ett inträde i fransk akademien. — Direktö rens anmärkning till inträdestalet. — Advokaten Jult Favre akademiker. — Kompositören Ambroise Thoma och hans arbeten. — Hur han fann sin Ophelia nä han minst tänkte derpå. — Uppkomsten af en af löningsrubrik vid teatern. — En afslöjad hemlighet. — En anekdot om Grillparzer. Det var högtidligt här om dagen i franske akademiens lokal i Paris. Det var en ny ledamot som gjorde sitt inträde, nemligen pater Gratry, teologisk professor vid Sorbonne. Han intog den bekante historieskrifvaren Barantes stol. Naturligtvis hade en talrik samling herrar och damer af distinction infunnit sig, sju biskopar och til och med äfven direktören hr Vitet satt på sin plats likaså akademiens ständige sekreterare hr Villemain, som nu är 78 år gammal, men kry som ett vinterny. Man var mycketnyfiken på hvad pater Gratry, den afsvurne motständaren till Renan, skulle ba att säga om sin företrädare Barante. Man trodde allmänt, att han skulle underkasta dennes arbete Hertigarnes af Burgund historia en amper kritik, men hur flat blef man ej, då den vördige patern började med ett bibelspråk: Lyse edert ljus för menniskorna, att de må se edra goda gerningar och prisa eder fader, som är i himmelen. Efter åtskilliga vändningar och några utfall mot det moderna samhället och den moderha vetenskapenn, som ej längre vill tro på att Gud ena dagen skapade solen och månen, på den andra jorden och hafvet o. s. v., öfvargick han ändtligen till en skildring af Barantes lif och verksamhet. Hans tal helsades taturligtvis med bifall af akademiens medlemmar. Hr Vitet besvarade talet och, citerande pater Gratrys ord, att blott krig och fiendskap upphörde, skulle frid och kärlek blifva rådande mellan menniskorna, anmärkte han litet elakt, att hr Gratry ajournerade på några århundraden mensklighetens inträde i det förlofvade landet. Pater Gratry är en mycket lärd man utan tvifvel, och hr Vitet upplyste de närvarande om hvilka arbeten han skrifvit. Man fick också veta, att hr Gratry, som nu har sina 63 år på nacken, i yngre dagar burit polytekniska skolans uniform och skulle blifva vägoch vattenbyggnads-ingeniör, men så hände det sig en dag, att han fick höra några okristliga ord utgå från en ung mans mun och han blef gripen af en obeskriflig oro. ett ögonblick öppnades hans ögon, hans il var träffad i sitt innersta, han föll på knä och lofvade att egna sig åt Guds tjenst. Le miracle y est — det hände honom detsamma som Paulus på vägen till Damascus. iccle anmärker, att Gratrys tal ej blifvit infördt i Moniteur, hvilket aldrig förr händt, samt att tre sidor i manuskriptet, som skarpt uttryckte sig om de oupphöriga fredslögnerna, blifvit strukna. — Den 23 April skall den ryktbare advokaten och vältalaren Jules Favre taga sitt inträde i ikademien; det är knappast troligt att han xommer att yttra ord, som bli smickrande ör kejsarriket eller katolicismen. Favre är mm 59 år gammal. Ambroise Thomas, kompositören af operan ;Hamlet, är en man som genom allvar och ithållighet i sina sträfvanden, genom tapperret i striden mot svårigheter och hinder, geom ett hjeltemodigt fasthållande vid konstärliga öfvertygelser och grundsatser, genom trängt uppehållande af sin egen värdighet kapat sig ett namn. Han har kämpat mycet, har lidit mycket derför att han gått sin gen bana, ej velat skatta åt stundens tycen, ej velat förnedra sin sånggudinna att ippträda på Alcazar och Eldorado. I sitt unletes svett har Ambroise Thomas varit sin gen lyckas smed. Denne musiker härstamnar från den fordom tyska riksstaden Metz. Hans fader var musiklärare och sonen insöp ned modersmjölken skalor i alla tonarter. Vid 17 års ålder blef han elev i konservaoriet i Paris och med sin skicklighet på piano och violin skaffade han sig sin föda i len stora staden. Ar 1829 erhöll han förta priset för pianospelning, 1830 första priet 1 harmoni-lära och 1832 första stora priet för musikalisk komposition. Hvad flit ch sträfsamhet kunna förmå, det visade den mge musikern. Men vi förbigå hans många rägna arbeten på sin brödfattiga bana och vämna blott att endast hans blygsamhet hinlrat honom att förr göra sig bemärkt. Hans pera Mignon förra året och nu hans )Hametv skola befi hans rykte såsom en af ?rankrikes förnämsta kompositörer. Efter lutade studier vid konservatoriet begaf sig Thomas till Rom, der han vistades i tre år; wan återvände 1835 till Paris för att föröka sin lycka. Hans anseende som kompositör förskaffade wonom biträde af öfvade librettoförfattare och .837 kom hans förstlings-arbete upp på OpåraComique: La double Echelle, men det väckte öga intresse. Derefter följde andra arbeten: Le perruquier de la regence 1838, Le panier leuri 1839, Carline 1840, Le Comte de Carnagnola 1841, Le guerrillero 1842, Angelique t Medor 1843, — dock ville intetdera af lessa arbeten slå an synnerligen. Alla de förhoppningar kompositören ställt ;å dessa arbeten gingo upp i rök — ban duade under för dessa motgångar, hans ekoi ställnipe blef förtvifilad och han — 1