SLOTTET VID WESER.) En sannfärdig historia af ELISE POLKO. Öfversättning af Lea. Man superade denna afton i månskenet ander den gamla linden och Werner satt mellan de båda systrarne. Senare sjöng Else i den stilla nattluften visan om huru i den djupa dalen växte en lind, i hvilken fåglar tona, med stam så smärt och lummig krona och den gamla visan om Tannhäuser, som var: ; En riddare god. Och denna sång var det som studenten hörde hela natten, isynnerhet den här stroen: Q Venus ljuf, o Venus mild Hvad trollmakt i ditt väsen! Ooh härvid skymtade fram en gestalt i rosenröd, släpande klädning, två stora mörka ögon logo emot honom, han såg friska läp par glöda; ack! han hade ännu aldrig sofvit så illa, den blifvande teologie studenten! Äfven den blonda Gertrud läste icke sina böner så lugnt som vanligt. Beständigt ljödo i hennes öra dessa ord: Hvilket upptåg — så du ser ut — hur har du kunnat vanställa dig på detta sätt! ån förekom sig sjelf nu så ful, då hon jemförde sig med systern, att hon utbrast i häftig gråt och ändå, då Else satte sig på 4) Se Å. B. mr 16, 18, 19 och 81.