Aftonbladet – 8 april 1868, sida 2

f värt musikaliska samhille. ERFORS Vetenskapsakademiens högtidsdag: den 31 Mars 1868. (Forts. från lördagsbl.) Den af dr 6.. Stål föredragna årsberättelen rörande zoologien var at följande inneväll : De flesta resande, som besökt de varmare lelarne af Amerika, ha haft mycket att förilja om de derstädes i ofantliga skaror och fa såsom stora skadedjur uppträdande myrorna, nen först på senare tider ha tillförlitliga aunderttelser erhållits om några af dessa djurs ekonomi ych lefnadssätt, hufvedsakligen genom natur forskarne Bates, Lincecum och von Tschudi. . Techudi, som genomrest vissa delar af SydAmerika, har lemnat intressanta meddelanden em Atta cephalotes sch dess lefnadssätt. Denna myra kallas i Brasilien Saute eller Tanajura och har nge varit känd såsom för Jlandtbruket och trädvårdsskötseln högst skadlig. Under loppet af Oktober månad lemna de öfvertaliga individerna i stora svärmar de gamla myrkolonierna och flyga ofta långa sträckor innan de åter slå ned på marken. Hannarne befinnas vanligen den följande morgconen döda på det ställe, der svärmen slagit ned 3; honorna åter sprida sig åt olika håll, sökande lämpligaste plats för en ny bostad. Då de funnit en sådan, atbita de sina stora vingar, borra sig derefter ungefär 8 tum lodrätt ned i jorden, och utvidga nedre ändan af den så uppkomna gången till en håla, panella kallad, stor nog till upptagande af äggen. Alldenstund svärmningen företrädesvis sker då luften är sval och vanligen innan ett oväder utbryter, går ett stort antal honor förlorade genom det starka regnet; andra åter blifva ett rof för insektätande fåglar, hvilka ofta endast afbita deras bakkropp. Driften att lägga gg är dock hos dessa stympade individer så stark, t deras framkroppar, nedfallna på marken, lik som de oskadade myrhonorna, oförtöfvadt börj borra sig ned i jorden och fortfara dermed tills instinkten och lifvet försvinna. . Då panellan är färdig, börjar honan att i sår skilda lager lägga ägg, och först de ägg,ur hvilka de könlösa individerna eller arbetsmyrorna skola utvecklas. Efter 4 till 5 veckor visa sig de unga arbetarne, sysselsatta med att utvidga de nu för trånga panellorna. I det de genom ingångsröret utkasta den under arbetet löskrafsade jorden, göra de sin bostad märkbar utifrån ellev på jordytan och det är således lyckligtvis ganska Jätt att finna tillhållet för dessa skadedjur redan i det stadium, då de ännu äro lätta att utrota. Om man vid denna tid öppnar en panella, finner man deruti bonan omgifven af ett stort antal hvita larfver, hvilka fraradeles utvecklas till könsmyror. Så snart par nellan fått en storlek af några tum i genomskärning, börja arbetsmyrorna att gräfva en lodrät gång 9I fot djupt ned i jorden och utholka der en ganska rymlig panella. Honan qvarblifver emellertid jemte de tillväxande larverna i den första panellån och drager sig först efter några månar ders förlopp ned i den djupare belägna, hvilken sedermera förblir hennes bostad. Efter ytterligare ett halft års förlopp ha arbetarne gräft en mängd gångar, utgående från den stora panellan och snedt uppstigande till jordytan, samt dessutom gräft flera nya panellor. På så sätt uppstå under andra och tredje året en sådan mängd panellor, att en enda koloni kan innehålla 400 till 500 dylika, 1 ed en genomskärning af 5 till 7 tum, hvilka alla herbergera en otrolig mängd af myror Dessa panelsinsemellan nade medelst sneda gångar och stå äfven i förbindelse med jordytan, men ofta först 100 steg från koloniens centrum mynna gångarne i det fria. Genom dessa gångar släpa arbetsmyrorna lifsmedel. Ännu är icke utredt, om panellorna anläggas efter en viss plan, men åe sruppera sig alltid tätast omkring moderpanellan. De djupast belägna ligga ofta 18 fot under jordytan. Då man genomgräfver en sådan myrkoloni, finner man i en del af panellorna, som skulle kunna kallas kläckningspanelior, en hvitaktig eller i brunt stötande, mycket lätt och dunaktig massa. I denna. massa, som tyckes bestå af vegetabiliska ämnen, hvilka genom någon egendomlig process, kanske genom tuggning och uppblandning med någon vätska, blifvit förvandlade, finner man ägg och larver. Andra året efter grundandet af en koloni svärma könsmyrorna för första gången och sedan årligen från Oktober till December. Arbetarne, hvilka utmärka sig genom ett mycket stort hufvud och starkt utvecklade käkar, ha en utomordentlig styrka. Med lätthet släpa de maiskorn och kaffebönor till sin bostad; ofta ses stora skaror bärande löf eller afbitna delar deraf, hvilka äro 20 gånger större än bärarne, öfvervinnande alle hinder och i nödfall bjelpande hvarandra. Man tror sig ka funnit att dessa myror framför andra växter föredraga ormbonkar och först i andra rummet hålla sig till kulturväxterna, bland dessa isynnerhet oranger, kaffe, bomullsoch mandiokabuskarne. Europeiska fruktträd, såsom äpleoch päronträd, ha på dem en synnerlig dragningskraft och det är ofta nog omöjligt att uppdraga dessa träd i sådana trakter, der tanajuramyror i större mängd förekomma; knappt ha de en gång aflöfvade grenarne åter börjat grönska, så beröfvas de ånyo sina blad. Den skada dessa myror tillfoga landthushållninen är omätlig. Man har förgäfves gjort många örsök till deras utrotande och brasilianska rege: ringen har utsatt ett stort pris för ett ofelbart medel att fördrifva dem. Straxt efter svärmningstiden är det lätt att uppsöka de befruktade honorna i de först aniagda panellorna och der döda dem; äfven sedan de dragit sig ned i de djupare belägna hålorna kan man medelst ingjutande af terpentin genom hufvudgångarne döda de unga larverna och arbetarne. Men har en gång en koloni nått en större utsträckning och ett större anta fångar och panellor blifvit gräfda, är det högst esvärligt att öfvervinna den talrika fienden. Bäst sker det genom att i kolonien inleda svafvelångor eller stenkolsrök. För att likväl vara säker att man lyckats döda alla myrorna, måste man genomräfva hela kolonien och undersöka de djupare iggande panellorna, ty ofta inskränker sig rökens verkan till de öfre hålorna, under det att myrorna lugnt vänta i de lägre belägna tills röken småningom dragit sig undan eller nya gångar blifvit gräfde af arbetarne. Der terrängens beskaffenhet det tillåter, har man brukat från sjöar och åar leda kanaler till myrkolonierna, hvarigenom dessa genomdränkas och myrorna drunkna. Tanajurorna följa kulturen steg för steg och äfven i trakter, der de förut voro nästan okända, hafva de tagit öfverhand i en betänklig grad, oaktadt alla utrotningsförsök. I sina vidsträckta och svårt tillgängliga boningar äro de genom sitt oerhörda antal, sin storlek och styrka i förening med ett vildt mod, fredade från anfall af andra insektätande djur. Först på senare tiden har man upptäckt en liten och oansenlig, men för Tanajurorna högst farlig I fiende, och hvilken med menniskans tillhjelp sanNAR RARE AE