Aftonbladet – 7 april 1868, sida 3

Liebigs kötltextralkt. Upptäckten af detta ämne är flere år gammal. Den framställdes först i den celebr vwetenskapsmannens allmänt bekanta Chemische Briefe och väckte genast stort uppseende. Då köttextraktet utgör hufvudbeståndsdelen i vanlig buljong eller köttsoppa, och då denna är ett allmänt födoämne för frisk: och för konvalescenter, var det klart att dei Liebigska metoden för detta köttextr: beredning skulle omfattas med stort intresse Han framhöll dock såsom ett oeftergiflig vilkor, om detta köttextrakt skulle kun åstadkommas till billigt pris — vilkoret f en stor förbrukning — att det måste ber das der riklig tillgång finnes på nötboskap som afyttras till lågt pris. Han yttrade Upptäckten af nya verlden får för Europa sitt största värde derigenom, att den skal lemna oss detta köttextrakt af bästa beskaffenhet till det billigaste pris. Ett stort bolag bildade sig i London, och detta bolag anlade tre stora etablissemente i Fray-Bentos (Uraguay). Entre-Rios (Argentinska republiken) och Rio Grande (Sydbrasilien). Under förlidet år kom det vid dessa etablissementer beredda köttextraktet i marknaden och banade sig äfven väg till Sverge. Det omtalades med mycket loford både i utoch inländska tidningar. Liebigs namn var en stor auktoritet. Emellertid har professor Almen i Upsala icke blott underkastat det Liebigska köttextraktet, sådant som det här försäljes, en noggrann kemisk und kni utan äfven till pröfning företagit den L Teställningen om buljongens värde såsom födoämne, och utvecklat sina åsigter i en särdeles intressant afhandling under rubrik: Om Liebigska köttextraktets och buljongens ringa näringsvärden. Dr Sven Sköldberg uppträdde redan för ett par är sedan mot den allmäntr ådande föreställningen beträffande buljongens stora värde såsom näringsämne. Han slutade sin uppsats härom i Medicinskt Archiv med följande ord: Vi finna således att köttets användande till kokning af buljong är en stor mi hushållning — buljongens nutritiva värde är högst problematiskt och köttet, som återstår efter buljongkokningen är, jemfördt med kött, behandladt på förständigt sätt, af dålig beskaffenhet. Har den enskilde lust och råd att för smakens skull förstöra sitt kött på buljongkokning — sjukhus och andra publika inrättningar ha det helt säkert icke. Af rubriken på professor Almöns ofvananförda uppsats framgår, att äfven han hyser åsigten om buljongens ringa värde såsom näringsämne, och han utvecklar denna åsigt med stor noggrannhet. Baträffande nu det Liebigska köttextraktet, så utfaller professor Almens omdöme rörande detsamma ganska ogynnsamt. Vi skola i korthet anföra hr Almens åsigter och iakttagelser. Ehuru menniskoorganismens behof af föda både till mängd och beskaffenhet kan vara olika vid olika åldrar och lefnadssätt m. m., har man genom talrika försök och iakttagelser funnit, att en god föda, som under längre tid skall ersätta det i organismen förbrukade och motsvara behofvet, bör på 1000 delar innehålla ungefär följande: af ägghvitekroppar 32, fettarter 24, kolhydrater, sasom stärkelse och sockerarter 117, salter 9 och vatten 812. (En förökning af fettarterna kan minska behofvet af kolhydrater och tvertom, emedan dn grupper delvis kunna ersätta hvaranra. Ön nu härmed jemföres köttets och köttsoppans näringsvärde, så innehålla 1000 delar kött hufvudsakligen: af ägghvitekroppar, inberäknade deras derivater, såsom bindväf m. m., 206 eller omkring 1s af det hela: af fettarter 29 (kolhydrater saknas), salterna utgöra 16 eller TI!,e procent och vattnets mängd är 734 eller nära 34 af det hela, hvartill komma extraktivämnen 14 och kreatin omkring 1 på 1060 delar. Köttets hufvudmassa utgöres alltså af ägghvitekroppar och litet fett samt vatten, hvilket alltid erhålles gratis. Köttet räknas till de proteinrikaste och värdefullaste af våra födoämnen och bör förtäras tillsammans med de grupper af näringsmedel, som saknas i detsamma, nemligen kolhydrater, såsom potates och bröd eller sådana ämnen, som kunna delvis ersätta dessa, säsom fett i en eller anvan form. Buljongens beskaffenhet blir olika efter olika beredningssätt. Den kraf te och mest välsmakande erhålles, enligt 1 föreskrift, om finhackadt kött öfvergjutes med lika vigt kokt vatten och sedan långsamt uppvärmes, kokas några minuter och sedan pressas och silas.