Aftonbladet – 7 april 1868, sida 3

gående till hufvudfrågan, nemligen det föreslagr afskaffandet af statskyrkan, framhöll talaren, a denna förment revolutionära åtgärd på sin höj drabbade 700,000 menniskor, således icke mer ä Liverpool eller Manchester räknar invånare, oc licke skulle bereda de irländska protestanterna nå : gon annan ställning än den, i hvilken för närvsg rande majoriteten i Skotland, England och kolc ( nierna befinner sig. För att rättfärdiga en stats kyrka finnes det i bästa fall blott två slags skäl religiösa och politiska. Såsom religiös institution hvilken hade katolikers omvändelse till ögonmär ke, har dock den irländska statskyrkan vunnit en dast jämmerliga resultat, och ingenstädes finnas våra dagar ifrigare katoliker än just i Irland. Ickt mindre jämmerliga ha hennes politiska resultate: varit, såsom det nuvarande anarkiska tillståndet Irland till fyllest bevisar. Så allmän är nu käns lan emot statskyrkans fortvaro icke blott bland de irländska katolikerna af alla klasser, utan äfver bland de tänkande i England och Skotland, at arlamentet borde glädja sig åt att utföra er andling af bot för fordna synder. Genom den skulle den engelska statskyrkan icke råka i fara. ty endast öfverdrifvet nit och inre tvedrägt kunna hota henne. Sedan tal. lagt de konservativa i all vänlighet på sinnet, att den irländska statskyrkans afskaffande är lika litet revolutionärt som frihandeln, parlamentsreformen och andra tidsenliga åtgärder, som fordom synts dem så förskräckliga, slutade han med en gripande uppmaning till underhuset att icke försumma detta tillfälle att låta rättvisa vederfaras den i århundraden obilligt behandlade systerön. (Entusiastiskt bifall på venstra sidan). På Rocebucks förslag uppsköts härefter debatten till den 2 d:s. Tjenstgöringstiden för de extra poliskonstaplar, som blefvo antagna i anledning af de feniska oroligheterna i sistlidne December, är dels redan tilländagången, dels nära slut, och regeringen har nu förklarat, att hon anser sig hädanefter kunna undvara denna utomordentliga säkerhetsåtgärd. SYD-AMERIKA. Operationerna på krigsteatern vid Paraguay, som så länge hvilat, ha nu på ett glänsande sätt blifvit af de allierade återupptagna. Ett öfver Newyork anländt telegram berättade för några dagar sedan att de alliede segrat vid Humaita och att man motsåg krigets snara slut. Senare öfver Lissabon ingångna underrättelser, daterade Rio Janeiro den 8 Mars, bekräfta nu denna vigtiga nyhet och meddela följande detaljer. Den brasilianska pansarflottan hade den 19 Febr. forcerat passagen förbi Humaita. Eskadern bestod af 6 fartyg. Fästningen försvarades åt sjösidan af 180 kanoner. Tre fartyg kastade ankar framför Tayi, hvilken ort af brasilianarne besattes. De andra tre fartysen gingo ända upp till hufvudstaden Asuncion; brasilianarne funno den utrymd af de paraguitiska trupperna. Samma dag eröfrade marquis Caxias genom ett bajonettanall en norr om fästningen belägen redutt och og dervid 15 kanoner. Paraguiterna förloade 1500 man i döda, sårade och fångna. Den brasilianska flottan hade börjat bomvardera Paraguays hufvudstad, men upphörde lermed då utrikesministern Berges som paramentär infann sig på eskadern och medlelade att staden vore helt och hället utymd af trupperna. Ryktet ville veta att presidenten Lopez rade för afsigt att öfver Chaco fly till Boivia. Enligt ett annat obestyrkt rykte skulle an låtit skjuta en stor del af officerarne på Jumaita, emedan han fruktade att de skulle ufalla ifrån honom. Senare underrättelser från Montevideo beätta, att upploppet derstädes varat i fem lagar, och endast kunnat dämpas med tilljelp af de från de främmande krigsfartygen andsatta besättningarne. General Lorenzo 3attle, som strax valdes till president i den lödade Flores ställe, har förut varit krigsninister.