Aftonbladet – 7 april 1868, sida 3

gjorda utgittsstaten öfver kostnaden vid sagd undersökning. : UTRIKES. FRANKRIKE. Rykten ha en tid varit i omlopp i Paris att regeringen skulle ha för afsigt att oför töfvadt upplösa lagstiftande kåren och lät anställa nya val. I en nyligen hållen kon selj skall emellertid ha blifvit beslutet at om också icke låta kåren fullgöra sitt upp drag ända tills den lagliga tiden för des verksamhet lupit till ända nästa är, åtmin stone tillsvidare icke upplösa henne. En korre spondent till Indep. belge meddelar några in. tressanta upplysningar om hvad som skal ha förefallit i nyssnämnda konselj. Öfver läggningen skall icke särskildt ha vändt si; krin, denna fråga, utan lär ha haft kara teren af en grundlig rådplägning om såv den yttre som den inre politiken. Man skal dervid ha kommit till det resultatet, att e1 diversion utomlands för närvarande vore omö lig, och att det vore nog att öfvervaka hän delsernas gång och de förändringar, som försiggå i Europa för att draga vinst af den vid behof; hvad den inre politiken beträffaj kom man till den åsigten, att det var nödvändigt att taga sig tid att röna verkningarna af de nja lagarne om pressen, församlingsrätten och den militära organisationen men derunder likväl bereda sig på en förnyelse af nationalrepresentationen till regeringens förman. ENGLAND. Regeringen har offentliggjort den vanliga öfversigten öfver statsinkomsterna under det finansar, som utlöpte den 31 Mars. Derai inhemtas, att årets hela inkomst ökats med 165,651 p. st. i jemförelse med det föregående årets. Denna tillökning härrör dock a! den tilläggspenny på inkomstskatten, som expeditionen till Abyssinien gjort nödvändig. De öfriga inkomsttitlarne visa deremot en minskning, som är att tillskrifva den stockning i affärerna, som icke heller England undgått att vidkännas, ehuru nämnda land kanske lidit mindre deraf än andra. Med ett ord, för första gångån på mänga är slutar den engelska budgeten med en brist. Disraeli hade beräknat inkomsterna till 6,840,000 Pp. st., men i sjelfva verket ha de endast uppgatt till 6,177,000 p. st., hvarigenom således en brist at 663,000 p. st. uppstått. Då underhuset den 31 Mars skulle fortsätta diskussionen rörande den irländska kyrkofrågan, var åter sessionssalen alldeles öfverfylld af menniskor. De i bakgrunden af salen åt pärerna upplåtna bänkarne voro tätt besatta, och på en af de främsta af dem hade prinsen af Wales tidigt tagit plats. Före den irländska debatten tillkännagaf Labouchere, att han den 28 April skulle föreslå följande resolution: att underhuset skulle besluta, att alla för den diplomatiska tjensten erforderliga summor årligen skola beviljas af parlamentet och de äskade anslagen till dessa utgifter på sådant sätt framläggas för underhuset, att det må kunna på ett verksamt sätt öfverskåda och kontrollera dem,. — Härpå återupptogs den irländska debatten af inrikesministern Gathorne Hardy. Han inledde sitt med stor värdighet föredragna tal med ett försvar för det konservativa partiet mot de anfall, som en af dess talangfullaste medlemmar, lord Cranbourne, föregående dagen riktat mot detsamma. Derefter vände han sig mot Gladstone och sökte bevisa, att denne ännu vid de sista valen bestämdt förnekat all afsigt att rubba den irländska statskyrkan. Öfvergående till sjelfva resolutionerna, förnekade ministern väl icke, att det nuvarande parlamentet egde befogenhet att taga kyrkofrågan i öfvervägande, men erinrade underhuset om, att den irländska statskyrkan är en ofrånskiljelig beståndsdel af unionsakten; att genom hennes afskaffande de irländska protestanterna skulle afvändas från staten; att ingen trängande nödvändighet till en sådan uppoffring förefanns; att de framställda resolutionerna väl skulle upphäfva det nu beståndande, men icke innehöllo någon positiv plan öfver hvad som vidare skulle ske; att de voro grundlagsstridiga, såtillvida som de utan öfverhusets samtycke skulle undanrödja en gammal akt, samt att underhuset borde taga sig tillvara för att beträda en så revolutionär och farlig väg. Om Stanleys amendement skulle förkastas af underhuset, skulle regeringen sin pligt likmätigt bekämpa de af Gladstone inlemnade resolutionerna i deras helhet såväl som i detalj, men å andra sidan söka grundligt verkställa några förändringar i statskyrkan, om sådana blefve föreslagna af det utskott, som undersöker detta ämne. Till något mera kunde talaren icke personligen förpligta sig, och hellre än han gjorde ytterligare eftergifter till den irländska statskyrkans afskaffande, skulle han afstå sin ministerplats. (Stormande bifall från höger.) Sedan en läng rad af talare härefter uppträdt — Göschen, Peel Dawson, Torrens, Jarter, Armstrong, OReilly, sir Henry Bruce, verste Knox, Schreiber, kapten White och generalprokuratorn för Irland — följde i ordningen ett anmärkningsvärdt tal af John Bright. Han uttryckte sin belåtenhet med, att inrikesministern öppet och ärligt uttalat sin öfvertygelse. Det nyss hörda talet af honom stod, hvad upprik tighet i framställningen och öfvertygelsetrohet beträffar, i en berömlig motsats till lord Stanleys tal går, och likarlitet som det stämde öfverens med detta sistnämnda, skall det öfverensstämma med det, som väntas af Disraeli i morgon. Just detär en minoritets-regerings olycka, att hon sjelf icke förmår leda, att hon icke tillåter något strängt Atskildt ministerielt och ovnositionsnarti Öfver