Aftonbladet – 7 april 1868, sida 2

duglighet. Man vördade fadren och modren, älskade den blonda Gertrud och beundrade prinsessan. Elsas femtonde födelsedag inföll under naturens skönaste blomstringstid. Den unga flickan hade hos fadren smekt sig till en hel dags frihet, på hvilken hon från solens uppgång intill aftonen skulle få göra och låta allt hvad som behagade henne. Och Gertrud skulle vara med och vara glad och uppsluppen; det halp ej att spjerna emot. Det var också en riktigt lustig dag. Som prinsessor tänkte de mottaga den käre Ickkamraten, hvilken dagen förut anländt på besök i sitt hem. Fadren hade måst lemna fram nyckeln till den der hemlighetsfulla kistan upp på vindskammaren, deri de gammalmodiga drägterna så länge sofvit glömskans sömn. Hvilka underbara herrligheter kommo icke nu i dagen! Och så mycket än Gertrud sträfvade emot, måste hon dock påtaga en lång släpande blå klädning med tätt åtsittande lif och ett väldigt gulnadt halsfräs, ur hvars djupa veck det milda hufvudet tog sig helt undransvärdt ut. Du ser ut sådan jag tänker mig Eisabeth af Thiringen,, sade Else. Denna senare kastade med darrande händer öfver sig en rosenfärgad klädning af främmande snitt, stickad i sömmarna med guld, och fäste ett gyllene band om håret. Hvilken hade väl fordomdags burit detta? Ett doft af mögel slog emot benne ur klädningens veck. Kallt lade sig sidenet intill hennes runda skuldror och ådrorna på de sköna händerna svällde litet, så trånga voro klänningsärmarna. En sådan maskerad hade man aldrig sett! förr i slottet. Pigorna slogo ihop händerna, modren rynkade pannan litet åt så mycken tidspillan, men fadern log och påstod att Else var i den främmandejdrägten fasaväckande lik