Aftonbladet – 7 april 1868, sida 2

nämnda :s tillämpning och frih. De Geers ofvannämnda förklaring framkallade inom pressen, i valmannaförsamlingar och vid andra offentliga möten, högst väsentligt bidrogo till att reda begreppen i fråga om den lika rösträtten och att framkalla politiskt lif och intresse. Hade icke dessa strider och förhandlingar egt rum under åren 1858 och 1859, så är det föga troligt, att borgareoch bondeståndets skrifvelser om en omfattande representationsreform, grundad på lika rösträtt, framkommit 1860 eller att de skulle framkallat den reformrörelse, som egde rum under de nästpåföljande åren. Vi sökte då efter bästa förmåga befrämja denna rörelse, icke för ministerens skull, utan till en början i viss mån emot ministören; ty denna rörelse motarbetades då af de ultraministeriella med samma brinnande nit, som de nu utveckla emot hvarje reformfråga, som icke blifvit adopterad af ministeren och mot hvarje sjelfständigt uttalande från representationens sida. Flera af dem,som nu bittida och sent prisa ministeren förrepresentationsreformen och med detta lofprisande ofta vilja nedtysta dem, som både i anslagsoch humanitetsfrågor endast vilja hålla sig till sak och lemna personerna helt och hållet ur sigte, voro då redan så djupt inne i förtjusningen, att de förklarade det vara höjden af dårskap att arbeta fören omfattanderepresentationsreforin, emedan ett sådant sträfvande endast skulle bereda svårigheter för, ja kanske störta en minister, hvars tillvaro vore vigtigare än någon representationsreform. Det visade sig emellertid, att den långsamt mognande öfvertygelsen om nödvändigheten af en omfattande reform hade genomträngt alla samhällslager och att hvarje ytterligare undanskjutande af denna sak skulle alstra spänning och oro och högst menligt inverka på alla andra samhällsangelägenheter. Det är frih. De Geers odödliga förtjenst att han, trots de ultraministeriellas motsatta försäkringar, klart fattade detta och att han, då han stadgat sin öfvertygelse i detta fall, lät utarbeta ett reformförslag, genom hvilket han fullständigt bröt med den uppfattning han några år förut under valordningsstriderna gjort gällande, och i hvilket han uppställde principen om lika rösträtt och upphäfvande af alla klasser och all slags sjelfskrifvenhet, på ett sådant sätt, att det stora flertalet af nationen kunde med öfvertygelse och värma sluta sig omkring detsamma och derigenom bereda dess framgång. Vi ha också erkänt och skola alltid på det lifiigaste erkänna den fasthet frih. De Geer och flera af hans kolleger visade i afgörandets stund. Belöningen härför ligger först och främst i medvetandet att högst väsentligt ha medverkat till lösningen af en för fosterlandet lifsvigtig fråga; dernäst i det vittnesbörd historien i detta hänseende skall gifva. Men ifrån detta erkännande och den dermed förenade aktning och tillgifvenhet, som egnas åt ovanligt redbara och älskvärda egenskaper hos embetsmannen, medborgaren och menniskan, är det — efter vårt sätt att se — en himmelsvid väg till den förtjusning, som vill uppställa såsom en trosdogm, att denna minister är totalt omistlig, att dess tillvaro är det vigtigaste af allt och går framför alla andra sambhällsintressen samt att man fördenskull vid hvarje sig företeende politisk, finansiel eller kulturfråga, i stället för att betrakta densamma i och för sig sjelf och att söka i sakens natur grundade stöd för sitt omdöme, bör framför allt annat gifva akt på eller söka gissa till, hvad ministeren tycker derom.