Aftonbladet – 6 april 1868, sida 3

L1) a 4 TEPE, REAR, ENSE UP TI BRALEN UN omordentliga vigt. Hr JBeckrris trodde, att mar !beträdde rätta vägen, om man småningoin ned Is satte anslaget, så att det efterhand helt och hål 1s I let kunde försvinna, samt föreslog dess minskande ii) till 50;000 rår vid nuvarande riksdag. Grefve aj t. Ugglas instämde med lir Leyonancker, betonande den nuvarande ogynnsamma tiden för hedsättning af anslaget till större eller mindre del; likaså hi Wijkander: Hr Arrhenius trodde, att detta an slag förut ej användts så väl som sig bort, men man ginge för hvarje dag framåt, och på senare Iltiden hade de genom detta anslag verkställda ars betena, synnerligast för minskande af frostländigheten, medfört stort gagn, fästande hr Arrhenius v uppmärksamheten på ett misstag, som man dock härvidlag begått genöin ätt vtdika sjöar och vattendrag, af hvilka ingen frostländighat förorsakats, samt göra dem till träsk, förorsakande frost. Dylika misstag måste för framtiden beaktas. Rätta vägen vore att bevilja anslaget, men så att man småningom bragte saken derhön, ott Jånen bevilljades med full återbetalningsskyldighet. -— Ahslaget bifölls. Vidare förekom bankoutskottets utlåtande JV 12 i anledning af väckta motioner om ändringar och tillägg i gällande lagstiftning angående hypoteksinrättningarne. Till en början godkandös utan diskussion detta utlåtandes 1:sta punkt, deri afstyrkts bifall till en motion af hr Hessle om sådan ändring af k. förordningen den 26 April 1861 om en allmän hypoteksbank för riket, ntt det ovil. korliga samband, som enligt nuvarande bestämI melser eger rum mellan sistnämnda bank och de I särskilda hypoteksföreningarne, måtte komma att upphäfrag: 2:dra punkten rör en motion af frih. C.A. Raab, deri bland ånhat föreslagits det förändrade stadgande i 7 :n af ofvannämnda förordning, att särskilda hypoteksföreningar, hvilka såsom delegare uti hypoteksbanken ingått, må i den mån de anmäla sig till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbetalning, och aflemna erforderliga säkerhetshandlingar, erhålla hypoteksbankens obligationer, löpande med ? procents amortering och 5 procents årlig ränta på 40 års, 8 månaders och 28 dagars betalningstid. Under erinran om den grundsatsen i afseende å landets jordhypoteksväsende, som i gällande författning år stadgad eller att hypotekslån till jordegare i allmänhet allenast böra utlemnas I kontanta penningar har utskottet med afseende härpå samt andra anförda skäl hemställt att motionen nålte afslås. Frih. C. A. Raab, som vid föredragning af denna punkt först erhöll ordet, yrkade återremiss af punkten, på det utskottet måtte sättas i ti fälle att behörigen utreda den af honom väckta frågan om obligationers utlemnande till låntagarne. Hr Wijkander bemötte frih. Raabs anmärkningar, framhållande att de grunder, på hvilka hypoteksväsendet i sin helhet blifvit ordnadt, måste följas. Anledningen till hypoteksbankers inrättande hade varit den, att man velat förekomma det skadliga inflytande, som de särskilda hypoteksbankernas uppträdande och konkurrerande med hvarandra på den utländska penningmarknaden förorsakat, och emedan man önskat åt deras låneoperationer gifva enhet och styrka. Hvarthän det skulle leda om hvarje jordegare uppträdde på penningmarknaden och utbjöde obligationer vore lätt att inse, ådagaläggande tal. att den mot hypoteksbanken förda klagan vore obefogad, likasom ordandet derom, att jordbruksintresset misshandlades. Frih. Raab hade bland annat frågat hvarföre utskottet icke behandlat den af hr Schöldberg väckta motionen. Detta komme sig helt enkelt deraf, att nämnde motion ej blifvit till utskottet remitterad. : Hr Wallenberg väntade sig, att ännu en gång : under detta plenum, då frågan om enskilda bankerna förekom, få höra upprepas talet om deras farliga sedelemission, att de den ena stunden ka): stade ut pengar och den andra stunden strypte j I industrien. Dessa beskyllningar från ett visst håll vore man numera van vid. Frih. Raab hade ön-: skat, att jordbrukaren måtte i stället för kontanta : pengar erhålla obligationer. Denna rätt hade jordprukaren sig redan beviljad, ehuru han ej erhöll obligationerna al pari, utan till samma pris som t hypoteksbanken hade dem. Samme tal. hade på-i stått att detta intresse hade blifvit misshandladt,: men häremot erinrades, att de som lagstiftat för ; hypoteksbanken utgjort majoritet, så att de fåtti ställa som de sjelfve funnit för godt. Angående s hr Schöldbergs motion, som gick ut på förslag, s rörande en rund summa af omkring 100 millio-: ner, ville hr W. upplysa, att nämnde motion låge l: i godt förvar hos statsutskottet. Denna motion F föreföll föröfrigt hr W. tillhöra åtskilliga ekono-, mers aktningsvärda funderingar, hvilka gingo uts på att så fort som möjligt bringa allt om sin hals. kad produktion vore enda vägen att åstadkom-s ma rörelsekapital, och intet bankintresse funnes r som ej önskade detta. För hypoteksbankernas räkning hade omkring 70 millioner blifvit upplånade, och dessa millioner, som kommit jordbruket tillgodo, vore ingen obetydlighet. Pånämnda skäl, och då br W. ansåg hypoteksbanken vara en institution, som måste hafva permanens och i hvilken så få rubbningar som möjligt borde ega rum, yrkade han att utskottets hemställan måtte bifallas. Frih. CO. A. Raab, som ånyo erhöll ordet, frågade hvarföre man beslutit att inrätta en ypor teksbank, utan att höra de särskilda hypoteksföreningarne, och begärde ännu en gång få veta huru bankoutskottet tänkte ordna rörelsekapitalet. Med anledning häraf uppträdde frih. Tersmeden, nmärkande, att de särslilda hypoteksföreningarne rivilligt ingått i hypoteksbanken, samt att en paragrafi det för hypoteksföreningarne gällande reglemente stadgade, att hvarje jordegare egde rätt att plifva delegare i hypoteksförening. MHvari fördeen för jordbrukaren att få obligationer i stället ör penningar bestod kunde talaren ej förstå, uppysande han tillika, att hypoteksbanken under det enaste året utlemnat den betydliga summan af 10 nillioner i fastighetslån. Om någon penningenstitution borde vara befriad från våldsamma ryckingar och rubbningar vore det hypoteksinrättninen, som fordrade stadga och permanens i sin erksamhet. Hr Hasselrot protesterade mot pååendet, att de särskilda hypoteksföreningarne friilligt och med nöje ingått i hypoteksban De ade tvärtom på sätt och vis nödgats göra det, vilket skett med stora b kligheter å deras sida, när de ansett sig sjelfva bäst kunna sköta sinas ngelägenheter. — Efter slutad diskussion goddes betänlandet. Sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande ir 1, afstyrkande väckta förslag. angående ändring lagens stadgande om ränta, bifölls utan diskusion. JEn så mycket lifligare debatt uppstod oms edragningen af samma utskotts betänkande n:r , i anledning af väckta motioner, rörande ändri ar i lagstiftningen för enskilda banker. I unkten hemställer utskottet, att ett af hr Erik Isson väckt förslag, att ingen ny enskild bank anefter oktrojeras med sedelutgifningsrätt, och idare, att när oktrojen för nuvarande enskilda aker tilländalöper, sedelutgifningsrätt äfven för em måtte upphöra, ej borde till någon riksdaens åtgärd föranleda. Frih, A. C. Raab, som först fick ordet, förklarade g ingalunda vilja yttra något förklenande om priwtbankernas affärsverksamhet, hvilken väl i många ll kunde anses ganska nyttig med afseende å den flan, som derigenom väcktes till lif, ej heller issunna dem deras vinst, hvilken, enligt hvad hade sig bekant, åtminstone beträffande åt liga banker i landsorten vore ganska måttlig. eremot Kunde tal. ej: underlåta att fästa uppärksamheten å den stora fara som hotade om, 1 följd af den alltför stora sedelemissionen, hvilen flerfaldigt öfversteg silfvervalutan, en stoppng skulle komma att ega rum. De enskilda nkernas sedelemission uppgaf tal. vara omkring ) millioner, under det att riksbanken endast hade millioner. Om de enskilda bankerna och riksnken fortginge bredvid hvarandra på sådant sätt imde man icke förutse hvarthän detta skulle da. Under det man hade omkring 60 millioner dlar i rörelsen hade riksbanken endast 10 millioner klingande valuta. Finanskomiten 1858 hade ren då hyst farhåga för de sedelutgifvande privatnkerna, och man hade nu, sedan privatnkernas antal betydligt ökats, så mycket större äl att taga saken i öfvervägande, samt söka föregga de eventualiteter som hotade. Föröfrigt fäide tal. kammarens uppmärksamhet på, att hr annerskantz vid innevarande riksdag väckt en k tion, åsyftande en vidtomfattande reorganisation riksbanken i öfverensstämmelse med de grunr finanskomitt uppställt, redogör nde