Aftonbladet – 6 april 1868, sida 2

EKONOMISET. Kreditlagstiftningen. varje förbättring uti denna lagstiftning helsas med glädje af vännerna till en sund utveckling af det ekonomiska välståndet. Man har allmänt känt och insett att det var mindre väl stäldt med kreditlagstiftningen, men man har förblandat hithörande frå med hvarandra utan att försöka fränskilja någon för att särskildt behandlas. Detta är likväl efter vårt förmenande rätta sättet att åstadkomma förbättringar. Hela kreditlagstiftningens behandlande på en gång fördröjer all reform, äfven om på denna väg ändamålsenliga förslag kunna åstadkommas. Men dessa uppskof kosta nationen otroliga summor, ehuru siffran icke kan uppgifvas. Riksdagen har bifallit K. M:ts proposition om upphörandet af bysättning eller häktning, hvarigenom en person kunde beröfvas sin frihet för det brottet att han ej kunnat betala en förfallen skuld. Att denna orimliga lag fått så länge qvarstå är visserligen illa, men detta hindrar oss icke att glädjas öfver dess uteslutande från Sverges lagar och författningar. Det ligger numera utom möjlighetens gräns för en långifvare, som har full befogenhet att i laglig ordning göra sina anspråk gällande emot försumlig läntagares egodelar, derutöfver vidtaga mot låntagaren sådana åtgärder, hvilka endast hafva till syftemål att antingen tillfredsställa långifvarens hämdkänsla eller att framtvinga betalning af låntagarens vänner, utan att dessa gått i borgen för lånet. Många på likartad beräkning grundade lån, lättsinnigt emottagna, torde nu alldeles uteblifva. Mången benägenhet att lefva i förskott på frukterna af framtida verksamhet, torde numera i rättan tid stäfjas. Dessa äro de praktiskt goda följder vi förvänta af förändringen. Man beklagar med rätta, att icke nu till och med orden bysättning och bysättningshäkte helt och hället utplånades ur vår lag. Viskulle gerna sett att så skett, men då den del som nu qvarstår, endast gäller cessionsmessig gäldenär, som icke vill uppgifva sina tillgängar, så tro vi, att det var klokare, att gilla den hufvudsakliga förändring, som nu egt rum, än att ytterligare uppskjuta hela frågan. Vi hoppas, att en redaktionsförändring skall kunna borttaga ordet bysättning, ty det som numera benämnes bysättning är alldeles icke häktning för förfallen skuld. Hvarföre det torde vara af vigt att vidtaga en sådan redaktionsförändring är just, att man i allmänna föreställningssättet måhända bibehåller den orimliga tanke, att den ena medborgaren kan beröfva den andra friheten. Ett annat stort framsteg hafva vi att inregistrera. Riksdagen bar, på enskilda motionärers framställningar, för sin del beslutit, utt handelsboks vitsord icke må gälla emot dem, hvilka enligt gällande lagar och författningar icke äro skyldiga att sjelfva föra bok. Den orimliga lag, som pu blir undanröjd,