Aftonbladet – 4 april 1868, sida 3

såsom han kallar s alla mennisk är myck il, men ingen beklagar sig öfver denne predikant i ök ig sjelf, anspelande p; namn och sin ställnin; i den eleganta verlden. Man tyckes tvärtom finna lika mycket af hans artiklar, som af hans konversation. ning, huru kan du ännu stå uppr sina hus, men afkasta klädnaden och blygan skådat huru markisinnan Z. på ett såi blottade behag uti en drägt, hvars otillräckyrbarhet träffar allt hvad man hittills talang gjord beskrifning öfver markisinnans Evigt förtappade samhälle, skref monsieur de Saint-Jean häromdagen i sin tiddin fräcka panna, då dina döttrar blygsamt i en tät klädnad, när de sitta i heten, när de skola till att hålla samq 1? Hafva vi icke för några dagar seant samqväm prålade med sina alabasterskuldror och sina till den betänkligaste grad lighet ofvantill sökte en ersättning uti den öfverdrifna längden nedantill, en drägt hvars kunnat föreställa sig! Derefter följde en detaljerad och med stor oilett samt hennes tjusande je Saint-Jean uti ett verk mers behag och extravagant: tande med en veklagan öfv dande i verlden och fö detta förtappelsens prål h den store draken, den gaml språk likaledes skildrade några andra daskönhet, hvarpå igt passioneradt a toiletter, slusyndens utbreande, att all rledde sig från je ormen, den der heter djefvul och satanas. Man må dock icke tro, att markisinnan . eller någon af de andra damerna, som de aint-Jean utpekat, funno sig deraf i ringaste grad förnärmade. De ansågo sig tvärtom smickrade öfver den uppmärksamhet, som visats dem, och voro förtjusta öfver den lyckade beskrifningen, hvilken så så noggrannt skildrade deras personer och toiletter. Efter hvarje sådan artikel kan de SaintJean räkna på att mottaga minst ett dusin nya inbjudningar till soircer och fester inom den eleganta societeten, och han vägrar aldrig en enda. Denne de Saint-Jean har låtit mig förstå, att han gjort påfvedömet ovärderliga tjenster och att han hvilken dag som helst kunde blifva kardinal, om han blott först ville göra sig till prest, men han föredrager att strida som frivillig för thronen och altaret,, ty han är naturligtvis också legitimist och står i korrespondens med grefven af Chambord. Monsieur de Saint-Jean är en af våra aste stridsmän, sade vicomte de n en afton, och när Henrik V en gång intågar i Paris, blir de Saint-Jean kanske undervisningsminister. Den legitimisti-. ska principen har honom att tacka för mycket. Han är af gammal adel? frågade någon. Hans far var kolbärare i Faubourg-SaintAntoine och skaffade sig slutligen en liten kolförsäljning bakom Bastilleplatsen. Han hette Jean helt simpelt. Jag kände gubben. Vicomte de Koötven sjelf lärer i öfver tjugu är hetat Chopinel eller Camouflet eller något sådant, och ingen förundrar sig öfver att han nu i tio ar varit vicomte de Koötven, hvilken svurit bourbonernas fana och ofvat att vid tillfälle hafva Henrik V il: åtanka, såvida han icke innandess af kejrliga regeringen blifvit hågkommen med: ågon indrägtig syssla. Det brukas så i vårt demokratiska samhälle, säger grefvinnan de Bassancourt alltid, då jag uttrycker min förvåning öfver dessa besynnerliga tillställningar. Icke gör någon här si sons börd eller ti nagon vara nog ni möda att forska efter en perare lefnad, och skulle gängen, att fråga en vi-: comte de Koötven huru han fått sin titel, behöfver han endast svara, att han fått reda på några gamla familjdokumenter, som blifvit bortglömda efter den stora revolutionen. Det var på det viset, som till exempel en Fidlin blef en Persigny och som så många hundra andra blifvit markiser, grefvar och vicomter, hvilka kejsaren sedan kan göra till hertigar, såvida de ej föredraga att fara till Rom och gå in i påfvens lifvakto Men, apropos påfven, skulle icke ni, mignonne, händelsevis vara protestant? frågade grefvinnan helt plötsligt. Visst är jag protestant!, Åh, det är gudomligt! utropade grefvinnan och klappade händerna. Jag förstod icke anledningen till hennes glädje och såg på henne åter helt förvånad. Jag tillstår att jag bra ofta icke kan dölja min förvåning. Hvad ni ser enfaldig ut!, sade grefvinnan med den mest älskvärda uppriktighet, och tillade med ett intagande leende: Kan ni då icke begripa att jag måste glädja mig öf att ni är protestant. Det passar fört Abbe Modeste skall omvända er till kristendomen, och monsieur de Saint-Jean skall krifva en tidningsartikel öfver denna omvändelse, som försiggått i min salong. Det blir alldeles ypperligt, ma chere!... Se så, jag tror ni blir ond. Fi donc! Ni skämtar, kära grefvinna? st icke, mitt barn! Jag tillåter mig aldrig skämt uti så allvarsamma saker. Ni måste låta omvända er. Jag hoppas att ni enfaldig i det afseendet, som icke är lik med markisinnetitel n, hvilken ni på fullt allvar afsade er. ligt i fastan, at skall låta göra er en charmant toilett till den ni offentli, nde kyrka; rangera ert hufvud. dagen, saliggör: er med goda ri blifva gudomligt... leste oc med abbe Mod Det passar alldeles förträfft tänka på sin frälsning. Ni fvergår till den enda Min coiffeur skall arAh, jag skall nog hjelpa då ni klär er. Det bör I morgon skall jag talal: h jag är viss på att han Han är en så åd, åtager sig er undervi nitisk prestman, och ni aldrig hört hono Vv hvi ning. n Iken predikant! Har Ni måste komma med mig i morgon i Sainte-Clotilde. Abbön predikar der ett par gånger i veckan under fastlagen, och hvarje gäng är det en horribel trängsel. Det är alldeles som när man vill höra Patti eller Nilsson. Jag måste lofva att följa med i kyrkan, och följande dag kom grefvinnan och hemtade mig. Att höra en katolsk predikant förbinder ju icke till något, tänkte jag. Ehuru Sainte-Clotilde är belägen i en helt annan stadsdel, än der grefvinnan bor, infinner hon sig ofta i den kyrkan. Någon gäng far hon också till Saint-ThomasdAquin, en annan kyrka i Fauborg SaintGermain, men jag har tyckt mig märka att den förra är mer besökt utaf den del af den förnäma verlden, hvilken fritt blandar sig i det rörliga pariserlifvet, under det SaintThomas-dAquin är mer uteslutande legitimistisk och utgör samlingsplatsen för den del af beau monde, hvilken håller sig helst inom sina gamla palatser, ganska få nu för tiden, i den nobla förstaden eller rättare stadsdelen, ty Fauborg Saint-Germain är lika litet förstad, som någon annan delaf Paris. Jag far helst till Sainte-Clotilde, sade grefvinnan, när vi passerade Pont de la Concorde, ty det är en modern kyrka, på samma den har mycket heliga anor. Der låg for ett kloster för jternunnor, fviiket-atnjöt stortramfet f anska ofta skedde underverk. Men så kom den otäcka revolutionen och jagade bort de heliga nunnorna, Klosterbyggnaden begagnades en tid till kasern och sedan till förrådshus för militären. Det är förskräckligt att tänka derpå. Mot slutet af Carl X:s tid beslöts ändtligen att bygga en kyrka på den heliga platsen. Den skulle helgås åt SaintCharles, som var konungens skyddspatron. of 1 um ARK 2