Aftonbladet – 4 april 1868, sida 2

lå den sockerhaltiga vätskan lätt kan bringas till ming och man på så sätt kan, enligt ett redan rut i Lilleivid beredning af alkohol utaf ris användt och derföre redan praktiskt bepröfvadt förfaringssätt, erhålla ur 1 fe laf ända till 21 kanna bränvin af 50 vol. proc. alkokolhalt, d.v.s. mera än af samma vigtqvantitet hafre, råg eller ill och med hvete. Det är kanske än för tidigt att till fullo uppskatta den betydelse denna upptäckt kan komma att i ekonomiskt hänseende erhålla, men då man betänker, hvilka sträckor i vårt land äro klädda med en yppig lafvegetation, torde det ej synas alltför förmätet att hoppas, det på detta sätt en betydlig del af den säd, som nu förbrukas till bränvinsberedning, skall kunna ersättas genom ett annat, hittills värdelöst råmaterial. Kolet utgör såsom bekant en aldrig felande beståndsdel i de ämnen, hvilka tillhöra den organi ska kemien och den rolldet här spelar, är såvidt man hittills haft sig bekant, alldeles enstaka, så att detsamma i dessa föreningar icke kan ersättas af något enda af de öfriga några och sextio enkla ämnen, som man för det närvarande känner. Beror detta märkliga förhållande några outredda egenskaper hos sjelfva kolet, hvilka göra detta framför alla andra enkla ämnen lämpligt till bildande af sammansatta radikaler eller kunna äfven andra enkla ämnen ingå dylika föreningar, ehuru den omständigheten att råmaterialet till kolföreningarne bildas vid lifsprocessen hos djuren och. växterna gjort det lättare för kemisten att lära känna dem? Med andra ord, hafva vi för det närvarande åtminstone en ytlig öfverblick öfver hela kemiens gebit — eller kan vår kunskap i denna vetenskap ännu liknas vid en omsorgsfullt usförd kartläggning af de lätt tillgängliga kusterna till en kontinent om hvars inre beskaffenhet vi än knappast hafva någon aning? Redan för flera år sedan hafva åtskilliga kemister, bland hvilka jag här vill nämna akademiens ledamot professor Blomstrand i Lund framställt några icke kolhaltiga, sammansatta radikaler, hvilka antyda, att äfven de s. k. oorganiska elementerna kunna ingå föreningar, sammansatta efter organiska kemiens lagar, och under det senaste året har ett afgörande bevis härför vunnits genom undersökning af tvenne franska kemister Friedel och Ladenburg. Vid en förnyad granskning af Wöhlers och Buffs kiselväteföreningar, har det nemligen. lyckats dem att påvisa tillvaron af en hel serie föreningar, innehållande kiselsyra, syre och väte eller klor i förhållanden, som fullständigt motsvara åtskilliga längesedan kända, rent organiska ämnens formler. Sålunda känner man numera en kolfri silicium kloroform, anhydriden af silicium myrsyra 0. 8 Vv. Vi hafva här första steget till en verklig, silicium kemi, engång kanske täflande med kolkemien i rikedom på föreningar af vexlande egerskaper, bland hvilka helt säkert ganska många komma äfven i afseende å den nytta de medföra, att täfla med den organiska kemiens alster, med ättik-. syran, stearinen, anilinarterna, kloroformen, glycerinen, bomullskrutet, m. m.