Aftonbladet – 2 april 1868, sida 3

varande outredda skick kunna tillstyrka de i mo: tionerna framställda förslag, utan inskränkt sig till att föreslå riksdagen, att Hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes genom sakkunniga personer låta undersöka och utreda, i hvad mån och på hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker inom landet lämpligen kan och bör Mäggas särskild beskattning, samt för nästkommande riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utI redning föranleder. Denna fråga framkallade en li: Hr Arrhenius framhöll den stora vigten och beItydelsen af sitt förslag, såväl ur statsekonomisk Isynpunkt som ock i betraktande af de fördelar som landet deraf skulle vinna. Tal. ingick i ett fvidlyftigt och sakrikt anförande om hvitbetsodlinjens framsteg och om de försök som blifvit gjorda d för att utröna hvad man kan hoppas af hvitbetsfodlingen i stor skala här i landet. Dessa försök Thafva ledt till det resultatet, att det nu är ett faktum att i Sverge kan odlas hvitbetor, som fullt motsvara, ja till och med öfverträffa de utländska hvitbetorna. Den nu väckta frågan är af den art, att den alltjemt skall återkomma tills den vunnit en nöjaktig lösning och uppmanade tal. kammaren att genom bifall till motionen gifva saken ett moraliskt stöd som skulle följa den till en ljusare framtid. Under loppet af det förflutna året har på flere ställen i landet varit fråga om att upprätta hvitbetssockerfabriker, men man har afskräckts derifrån genom det obestämda skick hvari frågan om beskattningen nu befinner sig. Att denna fruktan var grundad känner hvar och en och derför hade tal. inlemnat sin motion om vissa frihetsår, hvarunder fabrikerna skulle kunna utveckla sig och blifva solida nog att bära en skatt, och under hvilka år jordbrukaren skulle få tid att sätta sig.in i hvitbetskulturen, som i början är både kostsam och svår. Att genast på hvitbetssockertillverkningen lägga en skatt, motsvarande råsockertullen, vore att qväfva denna näring i sin linda. Tal. anförde exempel på hur man i andra länder gått till väga under samma förhållanden. I Tyskland hade man till att börja med beskattat hvitbetorna med omkring ett qvarts öre pr centner, men sedan höjt det så att man för närvarande betalar 7:2 silbergroschen pr centner. fverallt har man omhuldat denna näring i sin begynnelse och vunnit storartade resultater. Och icke nog med hvitbetskulturens fördelar i och för sig sjelf, den har också med sig att jordbruket i allmänhet gör storartade framsteg, ty det intensiva jordbruket blir en följd af hvitbetsodling. Tal. kunde icke nog betona de oerhörda fördelar som skulle följa genom att hvitbetssockerfabriker upprättades öfverallt i landet, der jorden och läget gjorde dem lämpliga. Men för att nå denna önskan måste man gifva näringen trygghet och låta kapitalister och jordbrukare veta hvad de hafva att rätta sig efter. Tal. slutade sitt anförande med att föreslå följande beslut, nemligen: att riksdagen, som anser att hvitsbetssockerfabriker böra under vissa till antalet bestämda år från det, då de varit anlagda, vara från särskild skatt befriade, vill hos K. M:t anhålla, att K. M:t behagade låta genom sakkunniga personer undersöka och utreda, om och på hvad sätt såväl nya hvitbetssockerfabriker, efter frihetsårens slut, som äldre sådana fabriker kunna eller böra åläggas särskild beskattning, samt för nästkommande riksdag framställa förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning kunnat föranleda. Grefve Henning Hamilton, med hvilken grefve C. G. Mörner hufvudsakligen instämde, önskade återremiss, för att utskottet måtte blifva i tillfälle att föreslå en framställning till K. M:t att taga i vervägande, dels hvilka åtgärder kunde anses . öra vidtagas för uppmuntring af hvitbetssocker: fabrikationen, dels ock om någon skatt borde läggas å densamma. Grefve Erik Sparre yrkade rent afslag, ty deri trodde talaren att det moraliska stöd borde ligga, som representationen borde gifva åt saken. Taaren förlöjligade dessa framställningar, att lägga skatt på en industri, som icke finns, och jemförde ett sådant försök med Frankfurterparlamentets vidtberyktade beslut om hvad tyska förbundet skulle göra af de priser, som den tyska flottan skulle taga. Hr Hallenberg uppträdde emot detta grefve Sparres försök att persiflera en sak, som han icke vå annat sätt trodde sig kunna öfvervinna. Taaren yrkade bifall till utskottets förslag, och ned honom förenade sig hrr Wern och Bennich amt grefve Ehrensvärd. För rent afslag yttrade ig grefve J. O. Mörner, frih. A. C. Raab och Sprengtporten, samt hr Nordström, hvilka ansågo rågan ej vara grundad på riktiga nationalekononiska grunden, äfvensom ur praktisk synpunkt tför litet utredd för att nu till någon åtgärd anleda. Eftenanställd. votering bifölls utskottets betänande med en pluralitet af 37 röster mot 33, som östade för afslag. På yrkande af grefve Ehrensvärd, frih:ne af Jgglas, Sprengtporten och A. C. Raab, hrr von Coch och von Geijer afslogs härefter bevillningsutkottets betänkande JV 11, deruti utskottet hemtällt att riksdagen ville besluta att hos K. M:t öra framställning derom, att 3 punkt. 1 mom. k. förordningen angående mantalsoch skattkrifningarnes förrättande den 20 Juli 1881 må rhålla följande lydelse: En hvar skall mantalsch skattskrifvas der han har eller, i följd af sitt istande, bör anses hafva sitt bo och hemvist. ärvid iakttages, att den, hvilken till eller före ista fardag kommer att flytta till annat mantalscrifningsdistrikt för att öfvertaga gård, lägenhet ler rörelse, eller för att inträda i utöfning af enstebefattning, bör der mantalsskrifvas tillika ed de personer, som honom dit medfölja, hvain han jemväl skall härom vid mantalsskrifngen i afflyttningsorten förete upplysning,. Deremot godkändes lagutskottets utlåtanden 2 18, 19 och 20, deri afstyrkts motioner om äning af lagens stadganden angående löftesmans svar för ingången borgen; om ändring i sättet r verkställighet af domar och utslag i skuldrdringsmål; samt om upphäfvande af konsistor t 1 d j j flig diskussion. fä re gi tic ) ernas rätt att missivera obefordrade prester.