Aftonbladet – 1 april 1868, sida 2

nat göra sig gällande hos en och annan departementschef. Att det biträde, de konsultativa statsråds-adjunkterna kunna prestera at sina kamrater, utan synnerlig svärighet låter sig på annat sätt beredas, torde ej behöfva mer än antydas. Härmed ha vi velat påpeka, hurusom en så vigtig sak, som förändrad organisation af. statsradet, torde förtjena att betraktas från en något mindre begränsad synpunkt än de nu föreliggande förslagens. Mycket täta förändringar i dylika ting lära ej kunna anses önskvärda. Såsom skäl för den föreslagna tillökningen i statsdepartementernas antal anför den kungliga propositionen, att civiloch ecklesiastikdepartementerna öfverhopats af en mer och mer växande mängd af olikartade ärenden. Hvad ecklesiastikdepartementet angår, åberopas föröfrigt, att ej blott målens antal växt, utan ock sjelfva beskaffenhelen af d partementets verksamhet undergått en sentlig förändring: ecklesiastikdepartementet r numera en verklig läroverksstyrelse. Genom inspektionen öfver elementarläroverken och genom afgångsexamen, hvilken af departementet ordnas, likasom genom inspektionen öfver folkskollärare-seminarierna och folkskolorna, äfvensom genom den departementet åliggande värd om utarbetningen af läroböcker och undervisningsmateriel för dessa skolor har en personlig beröring uppkommit mellan departementet och läroverken, hvilken för det förra medfört en förändrad ställning och fordrar, om den skall kunna gagneligt utveckla sig, åtminstone tidtals, icke mycket mindre tid än de inkomna målens handläggning. Om till denna skildring af ecklesiast departementets befattning med läroverken lägges, att tidens oafvisliga fordran å större snabbhet i förvaltningen, i förening med behofvet att från undervisningens handhafvande idkommande myndigheter som a, jemte en ytterligare utveckling af inspektörs-institutionen, skola komma att till ecklesiastikdepartementet rikta ännu större anspråk, så synes oss behofvet af ett särskildt undervisningsdepartement härigenom vara väl motiveradt, hvaremot vi ej kunna anse de öfverklagade olägenheterna afhjelpta derigenom, att åtskilliga nu civildepartementet tillhörande ärendens öfverflyttning till ett äkerbruksdepartement skulle sätta det förra i stånd att befria ecklesiastikdepartementet från medicinal-, veterinäroch fattigvårdsärenden. Ty äfven de kyrkliga irendena ökas ju betydligt: i en af chefen för ecklesiastikdepartementet afgifven promemoria, i tagen i det statsrädsprotokoll som åtföljer den kungliga propositionen, erinras om ett på senare tider tillkommet nytt slag af mål, som ofta äro ganska invecklade, nemligen löneregleringarne för presterskapet, samt vidare att departementschefen numera har att bereda ärenden ej blott till årliga riksdagar, utan ock till en annan rådplägande församling, nemligen kyrkomötet, i hvars förhandlingar, liksom i riksdagens, han måste deltaga. tt till sin personal reduceradt ecklesiastikdepartement för blott kyrkl således ej komma att sa ofvannämnda tre slag af undervisningsdepartement a nd äfven om det till civildepar m ärenden torde. sysselsättning, tementet alstår äl och till ett It hvad den offentliga undervisningen angar. Men för att återkomma till sjelfva det föreslagna nya departementet för näringar och allmänna arbeten, så finna vi visserligen, hvad den åt detsamma tillämnade verksamhetssferen angar, att hr justitiestatsministern föreställer sig, att detta departement skulle öfvertaga dels sådant som rör vården om jordbruk, handel och öfriga näringar, dels befattningen med jernvägsbyggnader och andra allmänna arbeten samt jernvägstrafiken. Men icke med enda: ord finnes autydt, att något enda centralt embetsverk skulle, såsom byrå, uppgå i det nya departementet: alla dessa dyrbara mellaninstanser, med eller utan generaldirektörer i spetsen, at hvilka en del erkännes vara obehöflig redan nu, en annan del skulle blifva obehöflig ätminstone från det ögonblick, då dithörande ärendens slutliga afgörande flyttades från det alltt öfverhopade civildepartementet och öfverlemnades åt ett särskildt statsdepartement med en sakkunnig chef i spetsen — all denna byrakratiska lyx vill man, såvidt af den kungli propositionen jemte atföljande statsrädsprotokoll kan slutas, lemma i orubbadt bo. Innan vi lemna detta änmme, böra vi till slut rättvisligen erkänna, att den motionär, som väckt förslag om ett nytt statsdepartement, icke r nisk och förenkling som regeringen, dessa frågors be r gg böjelse för och en sa utomordentligt platoförvaltningens embetsverks indragning, utan tvärtom finner båda handling i samband med hvarandra fördelaktigast. Vi anmärka denna hvad han kal verket äfven ä omständighet sås fasthållande af om ett godt tecken, förmodande att motionären snart skall inse, att ar fördelaktigast i sjelfva r lättastv, och derföre med sitt hufvudsyfte modifiera gången af sina bemödanden, (CBE REOEStaneR En af riksdagens vigtigaste förrättningar, valen af fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, verkställdes i går afton af de för damäåloet utsedda valmännen. Vi rednot