Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 2

SYD-TYSKLAND. Valen i Wiärtemberg till ty tullparlamentet ha slutat med ett fullständigt nederlag för det såkallade nationalpartiet (anhängarne af nordförbundets utvidgning till Sydtyskland), hvilket icke lyckats genomdrifva en enda af sina kandidater. Blott i en valkrets, hvarest omval skall ega rum, är resultatet ännu tvifvelaktigt. Till tullparlamentet skulle de sydtyska staterna sända tillsammans 86 deputerade (Baiern 48, Wirtemberg 18, Baden 14, Hessen söder om Mainlinien 6); bland dessa finnas, i följd af de nu afslutade valen, blott 19 eller 20, som anses för anhängare af den preussiska politiken, nemligen 9 eller 10 från Baiern, 6 från Baden, 4 från Darmstadt och ingen från Wirtemberg. I Berlin har detta resultat icke bidragit att höja de förväntningar, som fästas vid sydtyskarnes deltagande i tullparlamentet; dock menar en korrespondent till Köln. Zeitg, jatt folket i Sydtyskland snart skall erkänna att det skämt ut sig för Europa genom sin politiska omogenhet, t att de nästföljande valen åter skola godtgöra hvad somdenna gäng blifvit tördt genom det partikularistiska och ultramontana partiets skamliga ragitationer. ÖSTERRIKE. Den allmänna rörelse, som var förherrskande i den österrikiska hufvudstaden efter omrö. ningen den 21 har hastigt spridt sig till provinserna. I Salzburg sammankallade kommunalrådet dagen efter en utomordentlig sion för att besluta en entusiastisk tac gelseadress till herrehusets majoritet. StaIden Teplitz kommunalstyrelse voterade den 3 en lyckönskningsoch tacksägelseadress ill den österrikiska ministeren för dess segerrika uthållighet i kampen för statens rättigheter, och utnämnde tillika ministrarne Auersperg och Giskra till hedersborgare. Tidningen Neue fr Presse berättar, att dess nummer för den dennes, hvilket innehöll det fullständiga referatet af förhandlingarne i herrehuset, efter få timmar var utsåäldt i en upplaga af 23,000 exemplar, och att trängseln utanför dess expeditionskontor var så stark att lokalen måste stängas tills man kunde börja med tryckningen af andra upplagan. I dess följetong för den 23 finnes en hel beskrifning på festnatten, d. ä. de improviserade festligheterna i Wien efter voteringen i herrehuset. Den ovation, som blef bragt rikskanslern Beust samma natt förtäljes 1 korthet sålunda: På Stefansplatsen hade samlat sig en oöfverskådlig menniskomassa omkring Beust, som var på väg till sitt hem. Folkhvimlet var så starkt, att hans vagn flera gånger måste stanna. Slutligen gjorde han ett tecken för att tillkännagitva att han ville tala, och ögonblickligen mträdde der tystnad. Rikskanslern sade: Anda tills nu har ständigt en fiendtlig ande stått emellan oss — denne ande är i dag försvunnen. Dessa ord, som synas åsyfta Beusts uppfattning af de religi ägorna i motsats till den katolska befolkningen, blefvo mottagna med ett ofantligt jubel, och folkmassan ledsagade statsministern till hans embetsboning, sedan han blott med möda hade afvärjt dess Ki att få bära honom på skuldrorna eller att spänna hästarne från hans vagn. Vid ingången till sin boning vände ministern sig om och sade: ,Mina kära landsmän — ty jag vågar väl kalla er så? (Allmänt rop: Helt visst! Ni är vår landsman!) Jag tackar er af hjertat för ert beledsagande och för era tillrop. Jag mottager dem såsom ett tecken på er tillit och ber er fortfarande ha tillit till mig! Efter tusenstämmiga hurrarop drog depå mängden vidare till ministern Herbst. Åf de senaste wientidningarne synes, att den vestösterrikiska och den ungerska delegationen blifvit slutna på samma dag, den 24 dennes. Rikskanslern Beust tog ordet iriksrådsdelegationen och tackade den för dess tillmötesgående med hänsyn till de af regeringen framlagda finansiella förslagen angående rikets gemensamma angelägenheter (den utländska representationen och armeutgifterna); J han slöt med att framhålla, att delegationen genom sitt bifall till militärlagen hade gifvit regeringens utpräglade fredspolitik ytterligare eftertryck och tillika befästat freden iusterrikes inre, som var byggd på enighet mellan folkrepresentationerna och kronan. Församelingens president, furst Anton Auersporg, svarade med att uttala de delegerades erkännande af den af Beust representerade politik; bland annat yttrade han: Att freden blifvit bevarad, kunna vi tacka den nuvarande regeringen af detta skäl ha vi understödt den och vilja tortfarande understödja den. Dessa ord blefvo mottagna med starkt bifall. I den ungerska delegationen tog såsom Beusts representant regeringskommissarien Falke ordet för att på kejsarens vägnar r den uppriktighet och beredviltacka den lighet hvarmed den hade arbetat tillsammans med den cisleithantka delegationen, hvarefter greve Majlath såsom president. slöt församlingen med ett tal af liknande innehåll som furst Auerspergs. De tvenne delegationerna ha varit samlade i fulla två månader. Det må erinras, att man i början var så längt ifrån att knyta stora förhoppningar till denna representalion för monarkiens gemensamma angelägenheter, att man snarare betraktade den som ett vågadt exporiment och såsom ett inveckladt maskineri, vilket hvarje ögonblick kunde gå sönder. Beust har äfven i denna punkt haft lycka med sig, liksom han under särdeles invecklade och brydsamma förhållanden ådagalagt mycken klokhet och ihärdighet. Men ö i ska folkets förstånd och läraktighet fört; na ock allt möjligt erkännande, yttrar Vimes i en artikel för den 24 dennes, hvari det engelska bladet helsar Österrike såsom den blifvande mönsterstaten på den europeiska kontinenten. Endast få sådana triumfer behöfvas,, tillägger tidningen, för att mänga af Europas nationer kunna sammanfatta sina innersta och naturligastesträfvanden i uttrycket frihet som i Österrike! RYSSLAND ocH POLEN, Den nyss afgångne ryske inrikesministern Walujew har i sammanhang med sitt afsked erhållit tillåtelse att företaga en resa på ett är i utlandet. En sådan tillåtelse innebär, efter hvad Indep. belges korrespondent i Pe-. tersburg antyder, enligt den ryska etiketten ett tillkännagifvando af onåd. Walujew är, som det skrifves från samma hand, den förste ryske minister, som blifvit störtad af den offentliga meningen och pressen. Tidningarne ha, med Golos i spetsen, framkallat en stor rörelse till fördel för de nödlidande, och vid detta tillfälle har en stor del af det elände, som för det närvarande berrskar i Ryssland, kommit i dagen. Intrycket häraf har varit starkt nog för att undergräfva mi nisterns ställning och medföra hans onåd. Till ersättning står tronföljaren så mycket bättre anskrifven i den offentliga meningen, då man i liberala kretsar tillskrifver honona äran för det omtalta ministerombytet. jet förstånd och den verksamhet, han utvecklar såsom ordförande i nödhjelpskomiten, vinner alla för honom. Folket har nyligen gifvit honom ett betydelsefullt bevis på sin tack samhet. Han har nemligen utanför sitt palats låtit ställa en sparbössa, hvari de, som icke våga att beträda palatset, kunna ne? lägga sin skärf. Vanligen fylles denna ..