Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 2

Bengt, då de kommit ett stycke från kyrkbacken: Du skall icke köra till Wiväg utan till Bergåsa. . Det var en vacker solskensmiddag, då Elna åkte upp på den stora gården, der hon lekt såsom barn. Hon hade sorgfälligt undvikit att komma till Bergåsa, sedan han med sin mor lemnade detta hem, för att flytta till Wiväg. Elna fann det lika ståtligt och väl vårdadt som i hennes barndom; men der var tyst och stilla, icke detta hvimmel af menniskor, som hon i fordna dagar sett på herrgården. När åkdonet stannade, kom en äldre tjerinna ut och såg med en undrande min på a Är riksdagsmannen hemma ? frågade den unga flickan med något osäker röst. —HJö, är hoanså Gummän törsvani. JUSt som Elna hoppade ur åkdonet, kom Sven ut. Elna, utropade han gladt öfverraskad, fattade hennes händer och förde henne hastigt in i den stora salongen på nedra botten. Utan att klart veta, huru hon kom dit, rd Elna sig sittande på en soffa vid Svens Hvad, allra käraste Elna, har fört dig hit? frågade Sven. j Mitt hjerfay, svarade Jlna okpnstladt med en He rodnad. I morgon är betänketiden ut, käre Sven, och jag är nu här för att råga dig, hvarföre du satt mera lit till anän mina. Nu ärj g ickp mera en fattig Hicka, jag behpt. siilja nig och erför frågar jag dig: kan du tro på min kärlek, du, den rike mannen? Elna såg på honom; alla tvifvel flydde för att aldrig återkomma. N Sven och Elna följdes åt från Bergåsa och hem till Wiväg,