Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 2

Qvinnans ställning i Sverge. Vv. Den grupp, till hvilken vi nu komma, sysselsätter icke så få qvinnor och befinner sig i ett jemnt stigande hvad antalet inom densamma arbetande qvinnor beträffar. År 1861 funnos inom handeln 2013 fruntimmer, hvaraf kommo på Stockholm 981 s. k, hufvudpersoner och 193 biträden. År 1866 hade detta antal stigit till I hela riket. I Stockholm Hufvudpersoner s 2280. 1222. Biträden ...... 716. 197. . Summa 2996. 1419. Vi möta alltså en stegring af nära 50 4. Ibland biträdena inom Stockholm hade dock icke någon märklig förändring egt räm. H kunna vi draga den slutsats, att då väl hufvudpersonernas antal ökats men icke biträdenas, flertalet af inom handeln sysselsatta quinnor utgöras af butikförestånderskor, mean kontorsgöromålen äro företrädesvis mannen förbehållne. I Stockholm funnos nemligen nämnde år, 1866: Handlande. Biträden. Män. Qvinnor. Män. Qvinnor. 1567. 1222. 1700. 197, Jemförelserna göra sig sjelfva. — Till denna grupp räkna vi vidare det icke obetydien antal fruntimmer, som medelst renskrifning sträfvar att förtjena penningar. Om dessas antal öfver hela riket sakna vi alla slags notiser, men deremot har det lyckats oss att hvad Stockholms stad vidkommer erhålla den uppgiften, alt å renskrifningsbyran under loppet af år 1867 icke mindre än 400 fruntimmer anmält sig, af hvilka ungefär 200 erhållit arbete, tyvärr dock icke erbjudande en permanent utan blott en högst sväfvande inkomstkälla. Högre siffror visar oss naturligtvis qvinnohandarbetet par preference, eller den stora och brokiga massan af sömmerskor, modister etc. Äfven här ha vi icke fullständiga och tillförlitliga siffror att åberopa, men inom somliga brancher sakna vi dock icke all slags ledtråd. Att en icke obetydlig del af Stockholms isynnerhet ogifta qvinnobefolkning tillhör denna grupp, torde icke möta gensägelse. Men huru få någon reda i detta kaos af högst apokryfiska sifferuppgifter? Under täckmanteln af ett sträfsamt handarbete torde ofta nog lättja och sedligt förfall dölja sig det är här svärt att skilja agnarne från hvetet och svårast att i siffror ens approximativt ange antalet af de unga qvinnor i Stockholm, som verkligen med nålen vinna sin bergning. För tvenne brancher ha vi dock fullt autentiska siffror att anlita, och ur dessa framgår, om icke annat, så dock det, att då redan dessa två arbetsslag gitva sysselsättning åt så många qvinnor, så matte totalantalet af inom hela denna grupp arbetande qvinnor i sanning vara ofantligt. I Stockholms adresskalender för år 1868 uppgifne åtta skjortfabriker arbeta, varierande efter årstiden, 280 å 390 sömmerskor. En enda af dessa anstalter sysselsätter stundom ända till 200 unga fruntimmer. Det är isynnerhet sedan symaskinerna blifvit allmännare, som dentt arbeksgren gått uppåt. Förut var impogten från utlandet af hithörande artiklar icke obetydlig och den som förnämligast fyllde behofvet; nu är det den inhemska tillverkningen. Utom de nämnde 8 större etablissementerna, arbeta dock kanske lika många qvinnor för sig sjelfva eller i mindre föreningar och bolag och det jemväl med symaskiner. I allmänhet skall det allmännare begagnandet af denna inv tion, enligt vederbörandes eget intyg, i sentlig mån ha bidragit att förbättra sömmerskornas lott. — Enligt adresskalendern funnos vidare i Stockholm 73 modister och hattsömmerskor med, enligt fullt sakkunnig persons omdöme, efter i medeltal minst 4 å 5 arbeterskor på hvardera, tillsammans ungefär 300 biträden. Lågt taget skulle alltså dessa två brancher, oberäknadt de för sig sjelfva arbetande linnesömmerskorna, ge oss den icke obetydliga samman af minst 650—800 personer för Stockholms stad. Hela antalet med handarbete sysselsatta fruntimmer måtte således vara en all uppmärksamhet värd social företeelse. Och hvad har den lyckligare lottade, den bildade, den rike gjort för öra lifvet så drägligt som möjligt för gra tusen unga qvinnor inom vårt samhälle? Finnes det någon enda förening för bildning och nöje, med uppgift att någon gång bereda denna talrika, så många frestelser utsatta klass af medborgarinnor, en så väl behöflig ersättning och oskyldig förströelse för oftast en hel ungdomstids framsläpande i ett angripande och torftigt lönt arbete? Anslutande oss till denna grupp kunna vi icke underlåta att omnämna ett yrke, hvarken fabrik eller egentligt handtverk, hvarvid, synnerhet i England, talrika qvinnor finna sin utkomst. Vi mena boktryckeriet. Afi Sverge, specielt i Stockholm, ha k gjorts att i detta yrke placera qvinnor. Vi känna två fall der försöket gjort fiasco, men vi känna också ett der det lyckats och lyckats bra. Fru Louise Flodin, född Söderqvist, började i Arboga år 1858 med denna rörelse, flyttade till Stockholm år 1862 och sysselsätter nu 26 flickor vid sitt boktryckeri. Flickorna förrätta alla sysslor vid verket, såväl sättningen som ock tryckningen. De se friska ut och det för qvinnor sannolikt skadliga långvariga ståendet vid kasten har derigenom undvikits att fru F. inventerat en särdeles lämplig apparat, hvarigenom arbeterskorna få tillfälle att sittande förrätta sitt arbete. Af vid fru Flodins officin utlärda frautimmer fungera för närvarande fyra såsom föreståndarinnor af boktryckerier i landsorten, hvilka jemväl blott sysselsätta qvinliga konstförvandter och elevar Arhatar vid trunkningan call nå Iintot