Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 2

i all sin lyriska fägring. En nyhet af mer än vanligt intresse var den sextett ur Ivar Hallströms ännu ofullbordade opera Kungafylgian, som nu, med mycken förtjenst af fru Michaöli samt hrr Labatt, Willman, Ar berg, Dahlgren och Ohlson sjungen till förträffligt ackompanjemang af kompositören, för första gången meddelades allmänheten. Vi tilltro oss icke att efter ett första åhörande kunna fullt bedöma värdet och egendomligheterna hos en så skiftrik och genomkomponerad ensemble som denna; blott att den eger melodi: friskhet samt derjemte stark dramatisk färgläggving, synnerligen i hr W illmans (Johan Baptistas) pårti, är hvad vi hasta att erkänna i hopp att snart få tillfälle att förnya den angenäma bekants pen. Konsertens glansoch slutnummer var den store Schumanns snillrika A-dur-qvartett, hvars första allegro moderato är ett mästerstycke af konstfull sammansättning, smekande välljud och älskvärd finess, och hvars adagio molto innehåller verkliga skatter af dristig, nästan trotsig harmonikraft. Utförandet lände hrr Book, Dente, Nordquist och Söderman till mycken berömmelse, och förtjena de särskildt i första satsen, hvari ett godt samspel fordrar öfvervinnande af verkligt mirakulösa svårigheter i takten, i sanning att beundras. In ung hr Thoresen, som med stark, men obildad stämma sjöng ett par visor af Adolf Lindblad, tycktes ännu icke fullt mogen för uppträdandet i konsertsalen. — Hans låga toner anslogo emellertid genom kraft och välljud. — Konsertgifvaren framropades efter hvarje nummer hvari han uppträdde eller deltog.