Aftonbladet – 31 mars 1868, sida 2

: Elna blef orolig. a ; Hade något händt hong.? Var han sjuk? Väl tjugu gånger gick hon u. Ut Stugan, för att se åt vägen; men ingen Sven sy, e8 till. Den fjerde dagen på morgonen kom rättaren in med ett bref Han hade varit till herrgården och fått det af riksdagsmannen, som just då skulle resa bort. Med en känsla af beklämning bröt Elna förseglingen. Skrifvelsen var från Sven och innehöll i korthet, att prosten på uppmaning af fru Grahm varit på Bergåsa samma afton Sven kom hem från köpingen med förlofningsringarne. Prosten hade talat i Elnas moders namn och föreställt Sven nödvändigheten af att dröja med förlofningen, så att Elna fiek betänka sig, innan hon tog det vi tiga steget och band sitt öde vid Sve Fra Grahm fruktade nemligexq i begrepp att af tacksamhe Den tillgifvenhet Elna hyste för Sven kund, enligt fru Grahms uppfattning, aldrig få namn af kärlek. Nog af, den gamle, aktade prestmannen hade talat så med Sven, att denne nu bad Elna noga pröfva sitt hjerta, innan hon oåterkalleligen bestämde öfver sin framtid. Om hennes hjerta icke höll honom riktigt kär, så bönföll Sven, att hon icke skulle låta nåon annan känsla förmå henne att blifva ans maka. Sven gaf Elna en månads pröfvotid. Under denna månad önskade Sven, att de icke skulle träffas. Elna erfor, vid slutad läsning, något som liknade missnöje med modren, men hon uttalade icke ett enda förebrående ord. Hon nämnde icke något om Svens bref, utan gömde det och visade sig som vanligt glad och munter. Men då magistern kom upp till Wiväg, blef Elna mulen till sinnes, och när hon såg