Aftonbladet – 30 mars 1868, sida 2

otvigt, en stark parlamentarisk kontroll, eni eyklig ministeransvarighet, hvilken vi visser-) gen vänta såsom resultat af det nya repre-de ntativa systemet, men först efterhand och den mån detta får en fasthet och stadga, na om det ännu icke eger. Genom förändringar af lar 06 R. F., genom den sinnrikast sammantta riksrätt, vinner man aldrig detta mål. lJo! m än på detta sätt ett ändamälsenligare askineri för tillämpning af rådgifvarnes ju-ut diska ansvar skulle kunna åstadkommas,;Cn det nuvarande, som sannerligen icke egnar g till annat än att uppföra ett riksspekta-ar el, så vore dermed i alla fall åvägabragt blott A. agot så när motsatsen af hvad man börV! nska: nemligen en ryckvis, under extraor-!d inära förhållanden och med stort buller och W ång, i rörelse satt apparat i stället för en! mn vexelverkan mellan representation ochi. pgering, en oaflåtlig kontroll, som är lugn fö ch fast, emedan den ej ett enda ögonblick mM pphör att verka. Ett bristande organ ersät-V! es ej bättre i det politiska, än i det fysiska fvet genom en mekanism. Ja, i det hela är be et ej genom några slags grundlagsändrinar detta syftemål skall nas, utan genomi8: tveckling och tillvaratagande i deras fulla mn .onseqvenser af de redan bestående konstitu-9q ionella garantierna: derigenom att man anitar interpellationsrätten på ett sätt, som ej la nskränker sig till en efter utländska mönster m miterad, ofruktbar pro forma-åtgärd: derst genom att man låter statsrevisionen blifva uit hvad den kan och bör blifva och ej med less berättelser blott ökar högen af officielt le ryck, som begrafves i arkivernas damgöm-!c nor, utan låter förhandlingarna om dem bli S n hufvudhandling under representationens sami nanträden; derigenom att all löslighet, alla vidkommande personliga konsiderationer utele stängas från utöfningen af den representa-!In ionen allena tillkommande beskattningsrätlr n. Endast en formlig grundlagsändrings amställer sig såsom verksam och betydelsela ull, nemligen ett annat ordnande, än det nujs stadgade, af granskningen at statsradsprotolt kollen. Undandragen representationen i dess relhet, hvilken ingenting annat erfar än hvad g konstitutionsutskottet finner för godt att med-ld dela, har den fått en alltför underordnad s vigt, hvilket ock under grundlagsstiftandets!i bradska är 1809 ej alldeles förbisågs. Ålf imnda års riksdag anmärktes nemiligen motlk örslaget till 29 i då antagna R. O., attif änderne sjelfve böra ega rättighet att if senom läsning af de i statsrådet förda pro-jl tokoller inhemta kännedom, huru styrelsen jt föres,. Norges grundlag, som ej vet af den otympliga institutionen af ständiga utskott, har ock stadgat bland storthingets rättigheter: caatt låta sig förelägga den i Norge varande regeringens protokoller och alla offentliga berättelser och handlivgar (egentliga militära kommandosaker undantagna) samt verificerade afskrilter eller extrakter af de ir konungen af norska statsministern och de i Sverge varande tvenne norska statsråden förda protokoll eller derstädes framlagda offentliga handlingar. Det är den nya representationens sak att mer och mer intaga den ställning, att tillvaron af en fullt verksam kontroll fran hennes sida möjliggör en till större snabbhet ledande förenkling i den högsta förvaltningen, genom att häfva betänkligheterna mot den föreslagna utvidgningen af departementschefernas makt. Men att nu legalisera en utvidgad ministerstyrelse, redan af vissa skäl i ej ovä sentlig man faktiskt förhanden — en minister-styrelse, som ännu kan använda den kungliga oansvarighetens mantel till ett skyddande brandsegel, tro vi ej att riksdagen skall finna lämpligt. En annan blir ställningen, när man på den konstitutionella coutumens väg kommit derhän, att ministrarne faktiskt äro, hvad Danmarks grundlag stadgar, ansvariga för regeringens förelse. Men har man ej, för nagra dagar sedan, genom ett egendomligt åberopande af 9 regeringsformen, sista punkten, sökt ansvarsfrihet f sina råd deruti, att man — intet räd gifvit! En sådan politisk tankegång bör man åtminstone ej tillmötesgå genom en maktjs utvidgning sådan som den afregeringen föreslagna. ; De hufvudskäl, som i det statsrådsproto1 koll, hvilket åtfoljer den kungliga propositio-: nen om vissa ärendens öfverlatelse åt veder; 1 1 f l Br börande departementschefs afgörande, finnas för en sådan åtgärd anförda, äro dels olämpligheten att besvära konungen personligen med åtskilliga obetydligheter, dels obilligheten af att, för ändamaälsenligheten af dessa beslut, utkräfva en solidarisk ansvarighet af hela statsrådet. Det är onekligen ganska märkliga motiver! De nuvarande minis önska sig större utrymme, de önska större ! oberoende af hvarandra och af konungen.: Som vi redan sagt, ha vi ingenting mot sjelfva principen, nemligen under vissa angifna förutsättningar, som emellertid ej exi-! stera. Men det är ingenting mindre än sjelfva : motsatsen af dessa förutsättningar HH. M:tsl! rädgifvare eftersträfva, nemligen minskad il stället för ökad ansvarighet. De finna detj: solidariska ansvaret för ifrågavarande min-: dre vigtiga ärenden obilligt; man skulle da : väntat, att det enligt den föreslagna grund-j: lagsförändringen kunde, med åtminstone alll: den kraft grundiagens nuvarande lydelse ! medzgifver, göras gällande mot den ensamt beslutande departementschefen. Men denna väntan tillfredsställes ingalunda af det nya grundlagsbudets slutord, som säga, att det åligger departementschef att öfver de mal, han egt ensam afgöra, till konungen i statsrädet afgifva berättelse. Att härigenom konstitutionsutskottets rätt att granska huru departementscheferna utöfvat sin beslutande myndighet, icke är betryggad; att salunda konstitutionsutskottets nuvarande granskningsrätt skulle kunna komma att inskränkas, har naturligtvis ej undgatt författafen ar förslagets motiver. I dessa yttras nemligen att, till upprätthållande af konstitutionsutskottets granskningsrätt, erfordras endast föreskrift, att den i förslaget nämnda berättelse, som departementschef bör afgifva, skall föredragas i statsrådet, och till följd : deraf i dess protokoll intagas eller dervid fogas. Man fragar sig härvid med någon förundran: hv; re har då ej just en så dan föreskrift intagits i det föreslagna lägget till Y 7 regeringsformen? Eller meningen, att äfven denna föreskrift skall af konungen utfärdas och måhända kunna efter omständigheterna gifvas och atertagas? Vi tro oss på grund af det redan sagda ega något skäl att påstå, att det kungligas förslaget så till form som innehåll bär spår af en brådska — för att välja ett mildt ut-! L tryck — hvilken måste hindra dess upphöjande till grundlag, man vare föröfrigt hur åde den be. I MS benägen som helst att erkänna b