Aftonbladet – 30 mars 1868, sida 2

oda dels genom kungliga propositioner dels! mq om motioner, väckta at enskilde repre-lve ntanter. Huruvida utskottet är betänkt på lig ågra egha initiativer i dessa ämnen, har ejse) örsports. i Grundlagsändrings-motionerna uppgå, cm i ej misstaga oss, till ett antal af tio. De ro följande: hr J. A. Säves tvenne förslag, tt lagtima riksdag skail blott hvart tredje r, då efter nya val till andra kammaren ksdagen sammanträdt, utse såväl fullmäkge i banken och riksgäldskontoret, som ock ustitieombudsman; hr A. O. Wallenbergs om si; idan ändring af 72 R. F., att riksbankens ke edlars tvångskurs upphör och det hinder att, nö tan grundlagsförändring, införa guldmyntfot, ör om samma :s slutord innehålla, undanröddi :s; hr D. von Schulzenheims, att af sta bi adets ledamöter åtta skola vara chefer förje var sitt departement, i det att det nuva-jre ande antalet af departementschefer ökas oc ed en för departementet för jordbruket uj ch kommunikationerna, och vidare att enjte statsrådsledamöterna af konungen förli dnas till ordförande, att statsministerc-de iteln och — rangen upphöra, samt att aflge le två konsultativa en skall hafva förvaltat u ivilbeställning; hr L. Perssons om tillägg ke 16 R. O. att, till valintrigers förekom-ti nande, de omedelbara valen till andra kam-li naren inom samma domsaga skola liktidigt in alla till valdistriktet hörande kommuner ir ättas på af domhafvanden utsatt dag; lig ar O. F. Ridderstads om riksdagsmannala wrvodets nedsättning till 720 rdr rmt; hr A.d R. Falkmans, att äfven för andra kammaren t vald riksdagsman vare ovilkorligt berättigad In att afsäga sig uppdraget; hr S. Rosenbergs, e att riksdagsmanna-arvodet nedsättes till 720 In rdr, men att derjemte 480 rdr s. m. skall tilllo komma hvarje ledamot af andra kammarens åsom ersättning för enskilda eller embets-ti söromåls bestridande; hr OC. G. Witts om lt ;n redan vid 1865 års riksdag af tre stånd fi bifallen ändring af tryckfrihetsförordningens fi stadgande i I, mom. 12 om skrifters för-si ljning; densamme om sådan ändring aflk samma grundlags I mom. 6, att det der!h för namnsedelvittnen stadgade författartnsvar !k upphäfves. i d Förslag till grundlagsändringar kunna visv serligen, såsom sådana, der de ej äro blottb lormella redaktionsförbättringar eller gifna ln korollarier till redan beslutna förändringar, fi tillerkännas en framstående betydelse; och l det skall ej heller nekas, att flere af de of-Tg vananförda, äfven utan hänsyn till att de t vidkomma stadganden som fått plats i grund-!f lagen, ega ej ringa vigt. För de tva förs nämnda, om ändring af nu stadgad tid för val af justitiecombudsman samt fullmäkti i banken och riksgäldskontoret har motioen andragit skäl, som tvifvelsutan äro ganska tänkvärda, men å andra sidan finnas 1 helt visst äfven starka invändningar emotls den föreslagna förändringen. Den tredje ilz ordningen, om upphäfvande af grundlags-!q stadgandet att riksbankssedlarne för myntli i riket må anses,, yrkar tillämpning af enl princip, som i och för sig väl ej lärer bestridas, och som äl! i evarande fallli erkänts af såväl finanskomiten som förraln sdagens jordbruksutskott, men hvilken ändock sannolikt I väpna ifriga mot-q ståndare. Af öfriga sju, hvilka alla väckts; i andra kammaren, beröra de två om riks-( dagsmanna-arvodet en fråga, som man medi ; s s j 4 j l n allt skäl önskar måtte snart bli definitivt löst, på det att ej en splittring, föranledd af personliga eller klassintressen, hvaraf mans under ståndsriksdagen egde mer än nog, må göra sig gällande till men för de vigtiga saker riksdagen har att behandla, och för de principer som allena böra bestämma denna behandlings art och beskaffenhet. Jemförelsevis mindre betydande de två förl: slagen om ändringar i tryckfrihetslagen, me-: dan deremot det om ovilkorlig rätt att af-. säga sig riksdagsmannauppdrag i andra kammaren och det om tiden för omedelbara vals förrättande ega giltiga anspråk på uppmärk-: samhet. Men af alla dessa grundlagsändringsmotioner är det emellertid blott en, den 4:deli här ofvan angifna, som angår en stor hufvudfråga, en konstilutionel reform af ingripande l. beskaffenhet, och som derföre här, i samband med tvenne kungl. propositioner om grundlagsändringar, skall göras till föremål för granskning. Regeringen har, som bekant, för nuvarande riksdag framlagt förslag dels om inrättande af ett nytt statsdepartement fö och allmänna arbeten, dels om rättighet för konungen att till hvarje departementschef öfverlåta afgörandet af sådana till konungen inkommande ärenden, som icke äro i grundlag särskildt nämnda bland dem, hvilka konungen eger afgöra och som för öfrigt hvarken afse klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd eller eljest äro af den vigt, att konungen vill om dem sjelf besluta. Syftet af hr v. Schulzenheims motion är, här otvan, i korthet angifvet. Vi skola till en början skärskåda den kungliga proposition, hvilkens antagande skulle innebära ett steg tilll. ministerstyrelse. Detta ag har redan blifvit väldeligen angripet, i den af justitierådet Naumann utgilna tidskrift, af en anonym författare, som anbefaller dess förkastande. Så till vida äro vi ense med sagde förf., att äfven vi tillönska förslaget samma öde, men vår förkastelseom är ej på längt när så absolut, som den af honom uttalade; den gäller blott för det närvarande och för den närmare framtiden, ty den är motiverad af nu bestäende förbållanden, som antagligen ej skola i en hast förändras, men ingalunda deraf att vi skulle helt och hället underkänna sjelfva den princip, från hvilken förslaget utgår. För den strängt ortodoxt-monarkiska — eller, kanske rättare, rojalistiska — uppfattning, som tidattaren hyllar, äro vi ej iständ att rysa några sympatier. Vi äro endast förundrade att i Herrans år 1868 påträffa, hvad vi utom hofmannaatmosferen ej skulle väntat att finna, en så stark tro i Israel. Tvärtom anse vi förslaget gå i rätt riktning, ligen om det fotas på sina rätta förutsättningar. Men dessa saknas ännu. Vi vilja ej uppehålla oss vid den ohjelpligt bristfi redaktionen af det proponerade tilli TR. F.; ej heller vid den ytterst begränsningen af det område, som konungen skulle kunna efter ett alldeles tillfälligt fö godtfinnande upplåta åt en departementschefs allenastyrande sjelfrådighet; ej heller vid den! ganska betänkliga omständigheten att något hinder ej finnes att, i kildt intress: fall ), som alltför väl kunna tänkas före) I det propositionen bilagda statsrådsprotokoll, innehållande justitiestatsministerns motivering af förslaget, säges uttryckligen: det bör stå konungen öppet att efter omständigheternal mifva (NN ach åtartaga hvarie åt den