Aftonbladet – 27 mars 1868, sida 2

tande och vidlyftiga lagstiftningsarbeten och som ropa, att folket eller förhållandena ej äro mogna för den tillämnade reformen. Tid och utrymme neka oss att redogöra för det rika och särdeles väl sammanställda material till frågans bedömande, som innei de afdelningar af författarens hiöfver bysättningens afskaffande i Frankrike, der han pröfvar bysättningstvångets berättigande, dess nytta och nödvändighet. Till slut vilja vi endast anmärka, att grundade tvifvelsmål kunna uppstå om lämpligheten att, ens såsom ett i värsta fall,, antaga den af lagutskottet förordnade kungliga propositionen. Vi hylla visserligen ej, i fraga om reformer, maximen: allt eller intet. Men å andra sidan kunna vi rj neka, att fall förekomma då man — med hänsyn dels till de betydliga förutsedda olägenheter, som en halfmesyr skulle medföra, dels till den temligen säkra utsigten att efter någon kortare tids ytterligare väntan vinna en hel och dergenom tillfredsställandereform — kan ega skäl att ej taga emot det som bjudes. Naturligtvis kan ett sådant förfarande i de stora yvudfrågorna ej tillrådas: endast under exceptionella tidsförhållanden lösas sådana, med ens, fullt principenligt. Men i något mindre ingripande frågor, der en fullständig reform skulle genom en halfmesyr undanskjutas till en kanske ganska aflägsen framtid, kan det stundom vara fullt berättigadt. I alla händelser tro vi oss med fullt fog kunna varna mot det antagandet, om mot en bedräglig inbillning, att godkännandet af regeringens förslag skulle utgöra ett steg till bysättningens snara, fullständiga upphäfvande. Tvärtom skulle denna halfmesyr, en gäng antagen, sedermera en temligen lång följd af år skyddas af det blott alltför vanliga, tank hålles ropet: vi ha ju cså nyss, förändrat lagen; det är högst nödvändigt att få någon caerfarenhet af denna förändrings följder; man mäste väl unna samhället någon astabilitet, m. m. som varieras i den förbundna konservatismens och enfaldens adäliga oändlighet. Frågan synes oss sålunda i detta ögonblick, praktiskt tagen, vara denna: är det nuvarande tillståndet ej blott så upprörande rättskänslan, utan ock förenadt med så svåra praktiska olägenheter, att man bör acceptera en half åtgärd, ehuru man förutser att reformens förfullständigande då skall komma att dröja måhända ganska länge? Eller är det bättre att vänta ännu någon kort tid med utsigt att då vinna en hel och derigenom definitiv reform i stället för den nu erbjudna halfmesyren? IRRROTTÖGTORENSRNSTTIRRTNA