Aftonbladet – 24 mars 1868, sida 3

a OD kottet endast velat underrätta om den deri omnämnda regeringsåtgärden, så vore det förekor met af hr Rosenberg genom hans motion och s ledes blott hans repetitör. I fråga om den lje punkten hade visserligen utskottet uttalat sin åsigt, att ett grundlagsstadgande ej blifvit iakttaget; men då borde ju utskottet ha tillämpat 106 SR. F Föröfrigt medgifver likväl utskottet sjelf, att fö redraganden yttrat sin mening. Då hvarken någon enda 8 i grundlagen elier den allmänna lagen I blifvit öfverträdd, ansåg talaren icke heller denna punkt förtjena något afseende, liksom ej heller I den 4:de. Slutligen uttalade talaren den åsigten, Jatt det vore representantens pligt att utan fruktan uttala sin mening, om han funne ett fel ha blifvit begånget; men nu hade talaren med ledsnad erfarit, att man utan orsak velat förbittra deras lif, som egnat sig åt statsrådets mödosamma Om det vore en sanning att en otacksam mennis är jordens tyngsta börda, så ville talaren önska och hoppas, att vårt land ej skulle blifva nedtryckt Th många sådana bördor. Afundsjuka vore ett af svenska folkets lyten, men ingen skulle kunna säga, att det visade otacksamhet mot en ni r, hvilken det vore så mycken tack skylig. Talaren yrkade att betänkandet måtte med ogillande läggas till handlingarne. I detta yrkande förenade sig hr Lemehen, cfter att punkt för punkt ha sökt gendrifva utskottets bevisning, och anförande i afseende på den 3:dje, att han ansåg det deri skedda omnämnan107 R. F., att konungens beslut i mål, som röra enskilda personers och korporationers rättigheter och angelägenheter, icke ens skola kunna nämnas under riksdagens öfverläggningar, ännu mindre någon riksdagens pröfning underställas. Hr Key. Svars-adressen i andra länders konstitutionella lif motsvaras närmast af dechargebetänkandet hos oss. Det är derför alltid ett betydelsefullt ögonblick när, såsom i dag, Sverges regering och folkrepresentation mötas för att liksom uppgöra räkning. Hvarje god hushållare — förutsatt att han är hederlig karl och vill sjelf göra rätt för sig — måste antagas vara noga om sitt och äfven vilja hafva sin rätt. En i denna mening stark representation måste derför gent emot sig hafva en stark regering, med kraft och Å a utt, när det blir fråga om det konstitua räkningen å den administrativa statsmaktens vägnar med den lagstiftande representationen. Men en regering ivåra dagar är verkligt stark blott i den mån dess åtgöranden och handlingar hvarken ängsligt krympa ihop inom de konstitutionella formerna eller egenmäktigt öfverskrida dem, utan jemt uppfylla dessa och rora sig deri, icke såsom i en paraduniform, utan som i en hvardagsdrägt. Man är konstitutionsutskottet tack skyldig som, redan i det nya samhällsskickets början, visat sig vaket och aktgifvande på de konstitutionella formerna. Här har blifvit af flere talare klandradt det sätt hvarpå det formulerat sina anmärkningar, äfvensom att det till riksdagen blott framställt en enkel anmälan, utan att precisera denna med några bestämda ansvarsyrkanden. förfaringssätt står det icke enstaka. V tutionshistoria eger många dylika prej Konstitutionsutskottet vid riksdagen 18 gjorde anmälan dels enligt 107 , dels ad no Konstitutionsutskottet vid-riksdagen 1859 fann att, utom de ärenden som anmäldes efter 107 5, hade andra förekommit, väl icke af beskaffenhet att de med hänsyn till nämde 3 förtjente att tagas under pröfning, men dock nog anmärkningsvärda, att om dem böra göra vördsam frarastallning, dertill utskottet ansåg sig befogadt ej allenast af de föredömen 1 enahanda syftning konstitutionsutskottet vid riksdagarne 1815, 1518, 182; 1828 gitvit, utan ock af 31 s 2 mom. Riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet vid riksdagen 1859—0C0 gjorde ingen anmärkning efter 106 38, ingen direkt efter 107 5, men begagnade ungefär samma uttryck som konstitutionsutskottet nu, nemligen: Och har utskottet, som ansett ofvanberörde rådgifvare åtgärd (rörande utrikes departementet) icke stå i öfverensstämmelse med andan af föreskriften i 28 S Regeringsformen trott sig böra härom hos rikets ständer göra anmälan. Det närvarande konstitutions-utskottet har således fullt.upp med gammal häfd att åberopa för sitt förfarande. Hvad den 4:de punkten af betänkandet angår, r denna i sig sjelf en bagatell. Jag vill visst icke missunna riksmarskalken hans höga rang, ehuru den icke hemtar något stöd af grundlagen, allraminst af 34 5 i regeringsformen. Gerna för mig må äfven de afgångna statsråden få sitta till venster om värdinnan vid bordet, och gå till venster i främsta sorgledet, men hvad jag beklagar är att, då en ändring i statrådens rang var å bane,j icke steget togs fulit ut, och att ej de afgkedade statsråden fingo med embetet bortlägga värdigheten, samt återgå till ett anspråkslöst privatlit, i stället att, som nu, nödgas släpa med sig bela lifvet igenom denna höga rang, hvarigenom en mängd högre embeten måste bibehållas och ara till hands, man som annars saklöst, kunde indragas. Hvad den tredje punkten vidkommer, är denna un, synes nug, en rättsfråga, som står bra nära de mål vid hvars pröfning K. M:t i högsta domstolen blott eger 2:ne röster. I denna har konungen ensam beslutit enligt grundlagens medgifvande. Då jag i I 8 af regeringsformen finner påbudet att statsråden skola ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra, då 107 säger att statsråden skola deras embeten äfven med drift utöfva, då vidare ansvarighetslagen föreskrifver avt statsråden skola sjelfkrafde påminna om rikets rätt och bästa samt låta sig vårda, om rikets innebyggares frioch rättigheter, så, ehuru beslutet icke kan anses hafva varit ;uppenbarligen stridande mot rikets grundlag eller allmän lag,, synes mig utskottet i detta fall haft fullt fog för sin anmärkning, helst en underlåtenhet af en konungens rådgifvare är lika klandervärd som en riklelse, och det är af högsta vigt att undanrödja allt sidoinflytande, samt vårt nya statsskick ju förr ju hellre kräfver en sann ministeransvarighet. — Det är eget att många at de fribetsoch fosterlandsvänner, hvilka för vårt nya statsskick fruktade vådorna af en reaktion, redan tyckas befara att detta nya skall i sin utveckling rusa fram för fort, och att vi snart skulle tillmötesgå regerande riksdagar. Hvad har kunnat berättiga en dylik farhåga? månne diskussionen omdagen om handelsoch sj stouden? Månne en dag sådan som denna? Mina herrar, sådant är ju det parlamentariska lifvet i dess utckling dess omfattning och tillämpning! Det är ke den lugna tiskdarmen omhägnad med gyllene ledstänger 1 en kunglig lustpark, det år icke springbrunnens enformiga och afmätta sorlande och plaskande — det är hafvets rörlighet, dess oro och stormar, men, för att forsätta bilden — hafvet, förbindningsmedlet för idter och nationer, befaret af handeim, industrien och civilisationen. Detta lif är vår framtids. Emellertid, och då herr civilm ern är en ärans man om hvars afsigter i konstitutionel mening ingen tvekan kan ega rum, men vil om hvars åsigter tankarne i detta tall kunna vara delade, och då mitt rättsmedvetande säger mig att hvad som skett icke berättiar till någon anmälan om entledigande, men då det deremot är af genomgripande vigt och betydelse ait vårt konstitutionella samhällsskick omsorgsfullt häfdas och värnas, yrkar jag för min del att konstitutious-utskottets memorial måtte med godkännande af dess motivering läggas tili handlingarne. (Forts.) KIDSEN RENASIT Om offentliga eller hemliga afrättningar. Vi efterkommo för några dagar sedan en till oss ställd begäran att införa en artikel, som afsug att fästa uppmärksamhet på herr Adlersparres motion derom, att dödsstraffet lanefter ej finge offentligen verkställas. Vi tillkännagafvo för insändaren, att vi ej det af ett regeringsärende ha skett i strid med Vr mm me