Aftonbladet – 24 mars 1868, sida 2

tande på våra skolangelägenheter, detta i trots af den mäktiga inverkan som den motsatta riktning, i hvilken alla tidens idöströmmar, de vetenskapliga, teologiska och politiska, måste hafva utöfvat. Mången torde vara benägen att anse denna företeelse oförklarlig med mindre än att man antager en ensidig, om än något cacherad påtryckning ofvanifrån. — Efter hr statsrådet Öarlsons nu afgifna försäkran, bortfaller äfven denna förklaringsgrund. Man har således endast att finna orsaken i outredda naturkrafter, och att arbeta pa företeelsens försvinnande. — Det är väl möjligt, att de obskuranter, åt hvilka ledningen af våra seminarier till en del blifvit anförtrodd, mena äl och uppriktigt sträfva för hvad deanse för sann upplysning. Men säkert är, att den stora majoriteten inom landets bildade klasser anser detta slags upplysning för en upplösning af skolans samband med lifvet, at dess motsvarighet till tidens mest trängande behof. Och vi vilja slutigen icke heller dölja. att många, ganska många befara att en betydlig portion af hyckleri och karakterslåghet här såsom öfverallt, der en falsk pietism och en förnuftsfientlig dogmatism göra sig gällande, har kommit med i spelet För vår del kunna vi ej annat än instämma i den af Handelstidningen uttalade förhoppningen, att den liberala grundsats, bakom hvilken hr statsrådet Carlson förskansade sig i sitt genmäle till den om svenska folkskolar högtförtjente interpellanten i andra kammaren, måtte af honom i handling tillämpas äfven under andra förhållanden, än nä! det gäller att i och för folkskolans angelägenheter lemna understöd åt det bornerade läseriets apostlar. Hr statsrådet skall derienom komma i tillfälle att visa, det han: ifrågavarande genmäle ingalunda varit blot en skygg och omanlig undflygt, och tillik: att lugna de farhågor, som börjat uppsti med afseende på principerna för den nuva rande högsta förvaltningen af vårt land undervisningsväsende.