Aftonbladet – 23 mars 1868, sida 3

hade, sedan han blef enkling, fast besluti att aldrig fatta kärlek till någon herremans dotter och nu hade han glömt alla kloka oc goda föresatser. Men Elna var af en anna natur än hans första hustru. Hon toge ho hom icke för hans rikedom, såsom den förr: gjort, derom var han förvissad; men trot denna visshet kom det likväl en oro öfve Sven, då han erinrade sig fru Grahms orc och Elnas rodnad. Det vore allt bra hårdt om äfven hon skulle skulle svika hans tr på hennes redlighet och han en dag upptäck: att icke kärlek utan vinningslystnad hade förmått henne blifva hans maka. Hågkomsten af hans fordna äktenskap visade honom allt hvad han lidit vid sidan a! en kärlekslös och föga samvetsgrann maka Skulle äfven nu hans varma och uppriktige ömhet för Elna skapa samma qval? Sver sökte förjaga dessa tankar, men de åter kommo det oaktadt. Han, som en gång vari! riktigt olycklig, trodde sig ej säker att ju icke olyckan skulle än en gäng finna honom Elna, min dotter, hvad har du gjort, älskar du verkligen Sven Ivarsson? sporde frt Grahm efter Svens afresa. Mamma, kan du tvifla derpå! utropade Elna med blossande ansigte. Det kan jag, barn. Du håller mycket af mig och dina bröder; du kan för oss uppoffra lif och blod. Sven är rik och genom detta giftermål tror du dig gagna oss. Men, min Elna, lyd ditt hjertas röst, som talar för en böjelse, den du på senare tider ansett dig böra motarbeta. Din moder har läst i ditt inre och vill ej emottaga ditt offer, beredde det än all jordens fördelar. Mammap, afbröt henne Elna häftigt, jag har alltid, innan jag lärde känna Sven, tyckt om hans ståtliga yttre och kännt en innerlig