Aftonbladet – 23 mars 1868, sida 3

kyrkan läste er fram till er första nattvardsgang; men han ville icke hålla er kär och aktade sig derföre att komma i er väg. Om den mannen nu kom till Elna och frågade: TVill du blifva min? hvad svar skulle han I då få? Elnas ögon voro fjettrade vid marken. Hon vek och vek på förklädessnibben och önskade att modren just nu kommit från kyrkan och hjelpt henne ur förlägenheten; men det dröjde länge ännu innan gudstjensten tog slut. : Vet Elna hvem den der bonden är ? frågade Sven och en stor hand räcktes emot Elma; men hon kunde nu icke lägga sin deri. En svårare stund hade Elna icke genomlefvat. Nå, Elna Grahm, har ni ingenting att svara härpå ? Sven tog Elnas hand, den hon icke räckt honom. Hon drog den icke tillbaka. Visa att ni är en modig och rask flicka, som kan säga ärligt ut hvad ert hjerta känner. Om ni kan hålla mig af hjertat kär, så blif min hustru, kan ni det icke, så förblifva vi goda vänner och grannar. Se på mig, Elna. Elna såg på honom och log.