Aftonbladet – 23 mars 1868, sida 3

I Mycket nog, tyckes mig,, sade Sven eftersom man i prestgården påstår, att ni el gång har hållit honom kär. Säg mig, Elna är det sannt? Kär... det var väl alltför mycket,, svarade Elna, icke utan förlägenhet. Jag tyckt han var rolig att språka med och fann de alltid uppbyggligt då han predikade; men s det der allt tog slut, då han den der aftonen när ni förde mig hem, lät mig gå ensam frår prostgården utan att följa mig. Sven småskrattade. I Och alltsedan har ni tyckt illa om den stackars presten, som just efter den aftonen fattade en allvarlig kärlek till er. Elna teg och vek på förklädessnibben. Kan Elna icke förlåta, icke återgifva honom sin vänskap ? Det förra har jag redan gjort, icke det senare. Men, Elna, han skall kanske en dag bjuda er sin hand och han har god utsigt att bli komminister här. Ni kan med tiden bli prostinna och få en fördelaktigare lott än ni nu eger. . Jag är nöjd så som jag har det och önskar, icke någon förändring. Ar ni säker derpå? Helt visst är jag det. Elna skulle således, om Kronberg kom och friade, icke betänka sig, utan genast gifva honom korgen. s Elnas blod rusade upp åt kinderna, och hon genmälde med icke ringa otålighet, att hon redan besvarat den frågan. Men någon annan herreman än Kronberg får ni kanske icke, och en bonde lärer ni inte vilja ,ha. Annu varmare blefvo Elnas kinder. Jag känner likväl en, jag, som håller er mycket kär, Han har gjört det alltsedan ni i