Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 3

Krönika. Tag på er pelskappan och följ med på en liten Pariserfärd. Med fantasiens jernbana går färden snabbt som blixten, och innan ni hinner räkna till tre äro vi framme. Cocher! Kusken kör fram och vi stiga upp. Fiacren för oss till stora operan, der man i afton ger Ambroise Thomas nya opera Hamlet, med Christina Nilsson som Ophelia. Här sitta vi nu i en loge på operan i Paris. Hvad tycker ni om salongen? Stor och rymlig, men obetydlig mot den nya operan, som håller på att inredas. Ridån går upp och Hamlet sjunger: Att vara eller icke vara, det är frågan.. Men på den frågan torde det vara lätt att gifva svar, ty bäst vore att icke vara för den som skall spela Hamlet efter noter. Andtligen kommer Ophelia, för hvars skull vi företagit den långa färden hit. De tre första akterna förblir publiken lugn och åhör blott med vanligt intresse den omtyckta sångerskans smakfulla föredrag. Men nu går ridan upp till den berömda fjerde akten och vi se framför oss en dekoration, hvars make man knappast får se på Stock holms kungliga teater. Nattens tystnad råder öfver den mystiska skogen, der månan tittar ned mellan trädens krodor. I fonden synes flodens silfverglittrande vågor och vid randen gungar vassen med de sköna neckrosorna vid kanten. Nu nalkas triumfen! Ophelia kommer med de ljusa lockarne svallande fria kring skuldrorna. Hör hvilket jufligt andante! A vos jeux mes amiz, permeltez-moi de grace, sjunger hon och när hon slutar sin sista aria: Partages-vous mes fleurs, bryter bifallsstormen lös. Man vet icke rätt om man icke bör skynda ut ur salongen af uktan att taket skall störta ned, men till st segrar entusiasmen, fanatismen och dylika känslor, och man stannar qvar för att klappa sönder sina boivinshandskar, om de också kosta sina modiga fem francs paret. Men sångerskan går lugn i stormen ned till vassen och sträcker ut sin hand efter neckrosorna. Då, o fasa! försvinner hon i floden, för att en stund derefter göra sin rentrå flytande på vattenytan, ströende blommor omkring sig ännu i sista minuten. Det gör eftekt! Också strör publiken artistens bana med blommor, sedan man inropat henne efter uktens slut.