Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 3

penföring, och som för bajonettoch värjföring äro af högsta vigt. Härmed samm hänger att vid all fäktmarsch bibehålla fö terna i rät vinkel till hvarandra. Endast derigenom kan någon verklig bestämdhet vinnas och bibehållas i basens linier, och alla riktningar gifva sig då med en klarhet, som på intet annat sätt kan ernås. En fullständig beskrifning jemte ritningar på de betäckningar, som för fri kontrafäktning med sabel äro nödvändiga, förefinnas äfven och är af verkligt värde för ändamålet. Härvid är dock att märka att ju mindre betäckningar man behöfver använda, desto mera verkligt praktiskt förfar man, ty man kommer ju att strida utan dessa, och man undviker då benägenheten, att låta rustningen parera, hvarigenom man skulle ötvergifva den moderna fäktkonsten hvars grundkarakter ligser deruti, att man skyddar sig med samma angriper. Förderfva hvarkull, kan man emellertid icke göra, alltsa behöfver man starka r.stningar mot tunga huggvapen. Vill man ej hafva rustningar, så öfvar man g med f ktär att öfva sig på båda sätten. Något särskildt utmärkande för metoden ir användandet af såkallad halfinstruktion, nlagd i början af undervisningen mellan lytringsoch verkställighetskommandot. Detta r utan tvif el ganska praktiskt, blott den: lätade meningen ej blifver för lång och får r mycket karakter af utanlexa. Dessa e anmärkningar, som vid bokens genomlände förnämligast erbjudit sig, och de äro ydligen ej af beskaffenhet att förringa dess nvändbarhet. Den förtjenar följaktligen att red all välvilja omfattas och tillämpas. Ae