Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 2

——— —X HA X XX -A Zn won var öfverhöljd af snö slog hon armarna mm modren och utropade: Gud ske lof, att jag är här igen. Det vär varit en svår hemfärd må du tro. Mera nämnde Elna icke om hvad hon len aftonen haft att utkämpa, Men nu, edan hon höljt modrens ansigte och händer ned kyssar, erinrade hon sig sina nersnöade läder och sköt den kära, bleka varelsen från sig. Sedan fru Grabm bjelpt dottern att få syta om kläder, tvang hon henne att sitta. länstolen vid spiseln och framsatte varm nat på det dukade bordet. Stugan var fin och granrisad. Fru Grahm ade begagnat dotterns frånvaro för att sätta ipp nya gardiner för fönstren och nya öfverrag på stolarne. Allt var i ordning och Bina borde finna det riktigt trefiigt, då hom com hem, q Elna märkte likväl att börja med ingening. Då hon slutat sin måltid, tände mo— (ern ett par ljus och ställde dem på spiselcanten, så att de med sitt sken skulle uppsa rummet. Elna fick då se de nya gar-inerna, de nya röda och hvita stolsvaren ich utropade med glad öfverraskning: Du, kära lilla Hanna, hvilken ny glädje ar du icke beredt mig; hvad du är för en ngel, och hvad jag är för ett Jyckligt meniskobarn, som äter är här hos dig och har let så vackert, här i vårt lilla hem. Tack, ack.v Den unga flickan kände sig in i hjertat örnöjd. Säg mig, moder, sade hon, tror du, att len rike vet något af alla de fröjder, dem vi njuta vid hvarje småsak vi förskaffa oss? Tror du, att de äro så tacksamma för sitt ifverflöd, som vi öfver det lilla vi ega? Nej, vi, icke de, ärv lyckliga. (Förts.)