Aftonbladet – 21 mars 1868, sida 2

I Helsingfors Dagblad för den 3 Mars läses följande artikel, till bemötande af åtskiliga påståenden rörande verkningarne af lödsstraffets upphörande i Finland: Vi hoppas att något i Sverge utkommande blad i sanningens intresse ville rätta eninom len svenska pressen ofta nog uppdykande alsk uppgift om de iakttagelser i brottmålsstatistiken, man förmenas hafva gjort i Finand efter det tillämpningen af dödsstraffet för fyratiotvå år sedan (år 1826) här upphörde. Frågan om dödsstraffets afskaffande i Sverge ir ånyo på dagordningen både i den svenska pressen och inom representationen. Finlands exempel har åberopats af begge sidorna — både af dem som ifrat för dödsstraffets afskaffande och dem som kämpa för dess bibehållande. Men den senare åsigtens försvarare hafva icke så sällan härvid antydt, att dödsstraffets upphörande i tillämpning här i landet ingalunda medfört så goda resultater, att det kunde mana till efterföljd. — Senast har en af dem i Stockholms Dagblad framlagt följande grundfalska påstående: Uti Finland, der dödsstraffet icke skall blifvit tillämpadt sedan 1826, lärer, efter hvad vi hört från tillförlitligt håll uppgifvas, brottmålsstatistiken utvisa ett nära fördubbladt antal mord och dylika brott mot person, än under de föregående 40 åren. Uti prokuratorns i kejs. senaten Eug. v. Knorrings så i hög grad upplysande Berättelse i anledning af dess embetsresa i landet under sommaren år 1865,, konstaterar hb v. Knorring genom sifferuppgifter och tabeller det i sanning glädjande förhållande att antalet af fångar i kronoransaknringshäktena, som ifrån år 1814 till och med 1836 ökats i en oerhörd progression, från sistnämnde år till och med 1836 väl icke i lika mån, men dock i en ganska ansenlig progression minskats,. De orsaker hr v. Knorring anser hafva framkallat detta förhållande, äro: Upphörandet att verkställa dödsstraff, husbehofsbränningens inskränkning, ett ökadt välstånd hos folket och ett vaknadt varmare religiöst lif. Särskildt öfver de med dödsstraff belagda brotten har hr prokuratorn upprättat belysande tabeller, som leda till helt andra resultat än det här ofvan i ett svenskt blad antydda. Af dessa tabeller framgår bland annat följande resultat beträffande det årliga medelantalet af personer, sakfällde eller på bekännelse insatte för mord eller barnamord. År För mord och För uppsåtliga dråp. barnamord. 1144. 4,0. 17,0. 44 25,2. 32. 342. 2,6. 35,4. 6,4 41,4. Sj. 36,0. 52. 34,2. 5,2, D 36,8. 6,0. j 1856—60 -...... 344. 6,8. : Af denna tabell synes, att då dödsstraffet florerade — eller innan år 1826, då det upphörde att tillämpas — mördarnes och dråparnes antal var 1 jemn tillväxt och ohejdadt fortgått till 1830, men att redan under ) Till belysande af denna höga siffras tillkom7 bör anföras, att välståndet ilandet under ön period hade lidit svåra stötar geno. missväxter. vilka städse visat sig hafvs Pr påföljd on starkare tillökning i broens antal. År 1836 a nn .cens . År 1836, då Finlands folkmär gq icke allenast icko öka. e8, a astler minskades med 1107 persoga v då kronoransakningshäktena voro -gefolkade.