Aftonbladet – 20 mars 1868, sida 2

Mor Lina består sig icke ofta en kopp kaffe och derföre vill jag nu undfägna henne.c Elna sökte ut en vacker hvetebulla, tog pannan och gick ut ur stugan dermed. Fru Grahm blickade tankfullt i elden. Ansigtet blef vemodigt. Tankar, fulla af saknad efter det öfverflöd hon egt och oro öfver Elnas framtid uppfyllde hennes själ. Huru annorlunda hade det varit för Elna, om fadern lefvat och allt förblifvit såsom under hans lifstid. Samma tankar hade hon oräkneliga gånger tänkt och alltid hade samma smärta uppfyllt hennes bröst. Hon kunde ej låta bli att anställa jemförelser emellan huru Elna nu måste arbeta och släpa och huru hon under lyckliga ekonomiska förhållanden skulle ha fått njuta af lifvets glädje. Tårar kommo fru Grahm i ögonen. Hon tyckte det vara omöjligt annat än att Elna skulle känna det bittra och tunga i sin lott; men fru Grahm hade aldrig haft mod att spörja henne härom. Tunga steg i förstugan störde henne helt plötsligt. Någon stampade af sig snön. Kunde det vara John, som kom en dag förr är bestämdt var? Fru Grahm blickade emot dörren. Den öppnades. En högväxt man i grååtsittande pelsrock och en luden skinnmössa på hufvudet steg in. God qväll, sade han och blottade sitt hufvud. Oaktadt han stampat af sig snön derute, voro hans kläder till en del betäckta dermed, så att han lemnade tydliga märken efter sig på golfvet, då han steg fram för att räcka fru Grahm handen. Hon hade rest sig. Endast två gånger under sitt lif hade hon sett detta ansigte och många år voro förgångna sedandess. Dragen voro likväl outMlänligt juristalle i hennes minne.jyxt