Aftonbladet – 20 mars 1868, sida 2

STOCKHOLM den 20 Mars, I Morgondagens förhandlingar inom riksda-f gen skola utan tvifvel bli ganska intressanta, d icke så mycket genom det resultat, hvartillf de leda, som icke mer genom att beteckna, h huru långt det moderna devouementet sträcker k SIg. S Hvarje förtjusningsfeber verkar i politiskt hänseende demoraliserande. Den, som nu grasserar, har varat så länge, att de menliga verkningarne börja gå på djupet och atts man verkligen kan börja befara menliga följ-!r der för den konstitutionella rätten och för åtskilliga af våra dyrbaraste friheter. Delq förtjusta åberopa alltid såsom grund för sitt!n devouement fruktan för en reaktion, men lt märka icke dervid att, under det de skrämma 1 sig sjelfva och andra för denna buse, gliders man genom deras medverkan så sakta nedför s ett sluttande plan till politiskt laisser-aller,y likgiltighet å den ena och godtycklighet åls den andra sidan. Vi frukta ingen politisk iI reaktion, som skulle försöka vända sig emot e våra nyförvärfvade liberala institutioner;s hvarje försök i den vägen — om någon vore f nog dåraktig att tänka derpå, hvilket vibe-1 tvifla — skulle mycket snart komma tilll: korta. Deremot tro vi en annan slags reak-o tion vara nödvändig: den politiska nykter-1 hetens reaktion efter det långvariga tack-!s samhetsruset, den konseqventa frisinnthetens 1 och den manliga sjelfständighetens reaktion g emot blind förtjusningsfeber och spökrädsla.!c . Det gäller i morgon att erfara kammarens lt åsigter rörande vigtiga af konstitutionsut-l!r skottet framställda frågor; det är ingen hu-1 manitetsreform, som man för att icke mot-1 sätta sig en ministers åsigter kan, med ut-q talande af de varmaste sympatier derför, s undanskjuta till en obestämd framtid; det(t är icke något anslag, som man tveksamt kan bevilja, för att göra ministeren till nö-1l jes; det är frågor rörande vår konstitu-i tionella frihet, som, om de icke bli af riks-!f dagen besvarade, derigenom ändock erhällaj en lösning, som kan bli af ganska menligt!1 inflytande i afseende på grundlagens helgd och konstitutionel ansvarighet i vårt land. Detl!l är en ständig sägen ibland de förtjusta, attj aldrig tillförene funnits i vårt land en sålå verkligt konstitutionel regering som för närvarande; och dock föreligger just nu första li exemplet, efter införande af det konstitu-; tionella statsskicket, att konungen utan stöd : af någon rådgifvares till protokollet yttrade le mening, fattat sitt beslut uti en genom be-l: svär under hans pröfning dragen rättsfråga, 1 hvilket beslut tillika innebär en ej ovigtig lagtolkning. Den konstitutionella ministören har med orubbligt lugn åsett detta faktum, l I J i J l ; 1 som blir så mycket märkvärdigare, då man erfar, att civilministern icke vågade uttala någon åsigt rörande rätta meningen med en författning, som för några år sedan blifvit utfärdad under hans kontrasignation, menl: sedermera helt lugnt kontrasignerade ett kongl. beslut, som innehöll en tillämpning och i viss mån en tolkning af nämnde författning, utan att nämnde minister dessför-: innan, i enlighet med grundlagens bestämda bud, uttalat sin mening derom. Vi tvifla icke derpå, att man från den ultraministeriella sidan skall hitta på något fiffigt förslag till motiverad dagordning, hvarigenom man går ur vägen för sjelfva denj: konstitutionella frågan, utan att direkt gilla det inkonstitutionella beteendet. Men visst! är, att i sådant fall — såsom konstitutions: utskottet förutsett -— den praxis hädanefter ! kan utbilda sig, att ett tillstyrkande af nå-l: gon preliminäratgärd eller annan i mer eller: mindre aflägsen gemenskap med det ifråga: varande ärendet stående åtgärd, skulle . komma att fritaga konungens rädgifvare från att yttra sig i hufvudfrågan, som af konungen afgöres, och att den konstitutionella ansvarigheten skulle kunna bli helt och hållet illusorisk. Vi äro visserligen, såsom vi redan antydt, temligen på det klara med hvad utgång sa-j ken, under de ultraministeriella konjunktu-: rerna för ögonblicket, skall erhålla till och med i andra kammaren. Men debatterna böra bli mycket lärorika med afseende pål kännedomen om de politiska personligheterna och om de politiska fraktioner, som påstås skola finnas i nämnde kammare. Vi tänka härvid alls icke på de mest devouerade, på dem som äro mera ministeriella än ministeren sjelf, hvilkas hänförelse snart sagdt är stegrad till passion och hvilkas ögon tåras, när de se regeringens Baldersgestalter taga lats i de ministeriella fåtöljerna; vi fästa oss icke heller företrädesvis vid de politiska karakterer, som .tappa sina vackra koncepter, när en minister yttrar sig, eller förklara att de, utan att vara öfvertygade, dock böja sig inför det ministeriella uttalandet. Deremot torde man öfverallt i landet med stort intresse motse, hvad roll åtskilliga gamla liberala från borgareoch bondestånden skola spela, hvilka i sina fordna respektive stånd visat sjelfständighet och ömhet för den konstitutionella rättens helgd i stort och ismått och som torde hafva svårt att stödja sitt votum i sådana frågor på tycke och smak, på personlig vördnad och tillgifvenhet. Afvenledes torde man vara mycket nyfiken attl se, huruvida detta landtmannaparti, som vid riksdagens början med pukor och trumpeter bebådade sin tillvaro och sin sjelfständiga ställning, röjer ringaste spår af sin existens vid något annat tillfälle än då det gäller några val, der egennyttan eller fåfängan komma med i spelet. Vi tro att ingen skall kunna räkna oss till ministerens motståndare i allmänhet eller att vi röjt någon oppositionslust quand måme, några antipatier emot den nuvarande konseljen. Vi ha alltid med värma understödt densamma i afseende på alla de åtgärder och förslag, som vi ansett gagneliga. Men detta: