Aftonbladet – 19 mars 1868, sida 3

Hr Adlersparres anföranden i andra kammaren i fråga om anslag till en laboratoriibyggnad. Jag anser mig böra öppet tillkännagifva, at jag icke kan rösta för bifall till detta anslag Jag håller här strängt på en ofta uttala princip, som dock alltför länge varit tomm: ord utan att genom handling sättas i verket Såsom en föregående talare påpekat, har det länge sedan varit ett erkändt antagande att i händels af ett försvarskrig, blir Stockholm sannolikt för sta målet för ett fientligt anfall. Häraf följer hvilket också är erkändt, att Stockholm icke ta platsen för våra arsenaler eller större mili tära etablissementer, hvilka fordra ett mera cen tralt och skyddadt läge. Vid förra riksdagen beviljades en icke obetydlig summa för anläggning invid Stockholm af en verk stad för tillverkning af kopparpatroner. Med leds nad nödgas jag erkänna att jag bittert ångrar, de jag icke då uppträdde och protesterade emot er dylik anordning. Att lägga landets enda koppar patronverkstad, som dock är alldeles oundgänglig för armöns stridbarhet, på ett sådant ställe son vid Marieberg här utanför Stockholm, som nu äl en gränsstad, var, enligt min uppfattning, en olycks bådande åtgärd, enär den synes mig i strid mo den af mig nyss uttalade särdeles vigtiga princi pen. Vore det nu fråga om att anslå dessa 22,80( rdr för att lägga första grunden till en ammunitions; kstad inne i landet, t. ex. bakom murarne vid rlsborg, hvarest det synes mig att ammunitions tillverkning kunde och borde koncentreras, skull jag visst icke uppträda mot detta anslag, men at här i Stockholm förlägga en verkstad, afsedd, så som det heter i Bil. n:r 3 till den kongl. propo: sitionen, för en större ommunitionstillverkning, 4 händelse af armens mobilisering, vore att ytterliare fördjupa sig på den oriktiga vägen, hvartill icke jag ånyo vill göra mig delaktig. En högt aktad talare har sagt, att detta laboratorium hufvudsakligen vore afsedt för det här förlagda Svea artillerireregemente. Är så förhållandet, kunde väl byggnaden icke behöfva tilltagas i större skala, än att halfva det nu begärda anslaget vore tillräckligt. Då det, såsom jag förut haft äran nämna, i en bilaga till den kongl. propositionen står att det ifrågavarande laboratoriet afser armöns behof i händelse af dess mobilisering så var det detta som föranledde mitt uppträdande Är det åter meningen att endast för Svea artilleri anskaffa ett laboratorium, så tyckes mig dermed icke vara någon trängande brådska. Svea artilleriregemente begagnar för närvarande ett laboratorium, beläget på dess eget område, men tillhörigt skärgårdsartilleriet, som dock, efter hvad jag åtminstone kan finna, icke på några år behöfver för egen räkning denna laboratoriibyggnad, hvarföre den också blifvit helt nyligen på obestämd tid till Svea artilleriregemente upplåten. Vore här fråga om, jag upprepar det ännu en gång, ett dubbelt så stort anslag för uppförande af en ammunitionsverkstad inne i landet och som då alltid kunde blifva till gagn vid armåns mobilisering, då skulle jag med glädje vara den förste att tala för anslaget; nu kan jag det ej. Hr Adlersparre. Jag ber att få förklara den ärade talaren till höger att jag hvarken vill hänga krigsministern eller lemna landet blottstäldt i händelse af krig. Detta vet jag, och jag tror att jag såsom representant har rättighet att uttala min oförgripliga öfvertygelse utan att röna dylika häntydningar. Hvad jag sagt har jag sagt enligt min öfvertytygelse. Jag såg af bilagan till statsrådsprotokollet, att ifrågavarande byggnad, hvars ändamål nu säges egentligen skulle vara att fylla Svea artilleriets vanliga behof, vore afsedd att tilltagas så stor, att, händelse af armens mobilisering, en större ammunitionstillverkning der skulle kunna ega rum. Det var emot detta senare jag uppträdde, emedan en så beskaffad åtgärd vore, såsom jag förut haft äran yttra, stridande emot en i min tanke särdeles vigtig militärisk princip. Jag yttrade äfven att jag väl insåg behofvet af att härvarande artilleriregemente code ett mindre laboratorium för sitt eget behof, men att dertill icke erfordrades ett så stort anslag som det ifrågavarande, samt att det icke heller syntes mig dermed vara någon trängande brådska, enär jag vore öfvertygad — jag talar här såsom representant och kan ej gifva några garantier — att det till Svea artilleriet för 14 dagar sedan upplåtna, med eldstäder försedda laboratoriet, tillbörigt skärvårdsartilleriet, men beläget vid Djurgårdsbrunnsviken inom Svea artilleriets område, finge af artilleriet disponeras ännu i flera år, ty skärgårdsartilleriet har till sitt begagnande ett annat laboratorium, som är beläget inom dess område på Galervartvet. Detta var orsaken till mitt uppträdande, men icke sifferbeloppet, ty jag skulle gerna velat för min del tillstyrka en mångdubbel summa, om dermed afsetts inrättande af en för armåns behof gemensam ammunitionsverkstad på en central ort inne i landet och sålunda skyddad genom sin belägenhet. Detta är icke fallet här vid Stockholm, som nu är en gränsstad, att det ligger i säkerhet, och derföre kan jag icke, i strid mot min nu yttrade öfvertygelse, votera för detta anslag.