söka sin man. Hon fann honom gående af och an på golfvet. Bäste vänv, yttrade frun, det är redan en halftimma vi väntat på dig till middagen. rahm såg upp, liksom han blifvit väckt ur en dröm. Det eljest så glada ansigtet var nu dystert och blekt. Han stirrade på sin ännu fagra hustru, och tycktes hafva svart att erinra sig hvem hon var. Kära Grahm, hvad fattas dig? frågade frun oroligt. Ar du sjuk? Grahm sjuk! Sådant hade man aldrig hört talas om. Frågan återförde emellertid Grahm till medvetande. Han fattade om hustruns hufvud och tryckte en kyss på hennes panna, höll henne sedan en stund sluten till sitt bröst, emtade djupt efter andan och sade med en ist som ljöd fullkomligt lugn: Det är ingenting, älskade Hanna; litet svindel blott. Jag skall på eftermiddagen rida ut och då går det väl öfver. Grahm bjöd sin fru armen, och de gingo ned till matsalen, Middagen var förbi, Fru Grahm och de öfriga reste sig från bordet, Grahm blef sittande till sist. Slutligen gjorde hån en ansträngning att stiga upp och lyckades äfven, men föll ögonblickligt derefter tillbaka på stolen. Otto Gahm hade träffats af slag. Trenne dagar, och han var icke mera bland de lefvandes antal. Lyckan hade, i det ögonblick hon öfvergaf honom, känt medlidande med sin gunstling, Det ståtliga Bergåsa gick under klubban och inropades för en summa, som vida undertittrtievns värde, äf cn bönde, Sven stöv em Tvatsson,