land, samt flere af de i det stora potpourriet inflickade sångerna. Bland de utförande syntes oss fröken Wallin vara den som mest gjort sig förtrogen med arten hos våra folkwisor: hennes enkla och flärdfria, men karakteristiska återgifvande af Vestmanlandsvisan: Backstumora talte , dessa ola sam den ypperliga Dalvisan: Är ä du å ja söm rolia ä tillvann sig stort och välfi tjent bifall. Fru Michaeli och hr Dahlgren skördade äfven rättvist erkännande för det förträffliga utförandet af valisångerna; isynnerhet i lälningarne och i härmningen af äterljuden ver fru Michaelis metallklara stämma af bänförande verkan. FEj fullt så väl lyckades samma konstnärer i det stora potpourrit, i hvilket man äfven hade nöjet att höra hr Olof Strandberg, som ledigt och vackert sjöng ett par visor, samt fröken Wallin, Hr Sandstedt föredrog med godt lynne tvenne skämtvisor; vi skulle endast önskat, att sångaren något mer öfverlemnat sig åt den lustighet, som genomgår dessa stycken, saf hvilka isynnerhet Flickan gick på ängen och räfsade hö andas den mest lekande och fina skalkfullhet. Kören var denna gång bade stark och synnerligen väl ötvad, så att den utförde , sina saker med mycket lif och precision. Afven orkestern, anförd af direktör Gille, ingrep särdeles fördelakti t; sättnin:garne vittnade om denne angörs smak och änsigt i vår folkmusiks art, äfven om ett och annat förbiseende skulle kunna anmärkas. Hornlåtarne utfördes synnerligen utmärkt och öto sig för räfftligt till vallsängerna, som ittnade om den aflidne tonsättaren Ahlströms fina sinne för harmonisk behandling af folkvisor. — Efter konsertens slut framkallades hr Dybeck af den tacksamma, ganska talrika ahörarekretsen. —rn.