denna sidan, svarade fru Grahm med ett svagt leende. Det blef så långt atticke få se dig på så många timmar, att jag måste... cBlifva olydig, afbröt henne Elna. Aj, aj, Hanna Nilla, stäng nu dörren och håll dig stilla tilldess jag kallar dig,och lyder du icke, får du sitta i din ensamhet hela aftonen. Elna log så hjertegodt mot modren, då denna utan några motsägelser drog sig tillbaka och stängde dörren. Det blef ett hastigt undanstökande af bakattiraljen. Stugan städades och framför spiseln dukades ett kaffebord. En färsk hvetebulla skars upp och de andra bullarne, som under städningen blifvit öfverbredda, aftäcktes. Itt par talgljus, i blanka malmstakar, tändes och ställdes på spiselkanten, så att de med sitt sken upplyste rummet. Sist torkades kaftekitteln och framsattes, hvarefter dörren till kammaren öppnades, och Elna ropade åt modren med glad röst: Nu, mitt barn, får du komma ut. Fru Grahm hörsammade genast kallelsen och Elna satte fram en lågkarmad länstol vid det dukade kaffebordet och i den tog hennes mor plats. Stackars lilla Hanna, som icke fått ett gudslån i sig sedan klockan tolf i dag, sade Elna, lade armarne om modrens hals och kysste henne såsom man kysser snälla barn. Nu kommer kaffet att smaka, icke sannt? Elna satte sig midtemot fru Grahm och började att hälla i kopparne. Det skall smaka riktigt skönt att få en kopp kaffe förklarade fru Grahm och smålog emot den blomstrande dottern. (Forts. följer.)